Exmoorponny

Historia

Exmoor kallas det vidsträckta vildmarksområdet som ligger i nordöstra hörnet av Devon i England. Där har exmoorponnyn levt sedan urminnes tider. Exmoor är kargt och otillgängligt vilket har format denna ponny till en härdig och uthållig häst. Exmoorponnyn är den äldsta av de brittiska inhemska raserna och anses vara den närmaste ättlingen till de första ponnyerna i Storbritannien som levde där för 100.000 år sedan, långt före människan.

Varifrån exmoorponnyn ursprungligen kom ifrån är osäkert. Fossiler visar stora likheter med de ponnyer som vandrade över från Nordamerika för 1 miljon år sedan. Dessa ponnyer överlevde främst tack vare att de förflyttade sig söderut, vilket gjorde att de ofta korsades med mer exotiska hästar och därigenom blev mindre härdiga. Exmoor är en isolerad plats med ett tufft klimat. Där har ponnyerna fått vara i fred i stort sett och utan tillförsel av främmande blod.

Under 1000-talet användes exmoorponnyer som dragdjur. Då man under denna tid inte hade uppfunnit riktiga lokor utan hade ok runt halsen på hästarna föredrog man ponnyer med väl utvecklade halsmuskler.

Under William II:s regeringstid utnämndes Exmoor till kunglig jaktmark för att försäkra sig om att det fanns tillräckligt med rådjur. Beslutet gjorde att också ponnyerna lämnades att ströva säkert där.

Exmoor upphörde med att vara kunglig skog år 1818. Ponnyerna såldes då på auktion. Som tur var köptes många av dem av lokala jordbrukare vilka hade tyckt om den tidigare betesrättigheten för ponnyerna. Sir Thomas Acland som tilldelats ett stort stycke mark tog tjugo av de bästa ponnyerna till Winsford Hill där han lät brännmärka dem. Aclands var en viktig landägande familj i Exmoor med ett stort intresse för ponnyerna. De höll privata stuteriböcker vilka oturligt nog förlorades under andra världskriget.

Ett distrikt för exmoorponnyer grundades av National Pony Society år 1899. En egen exmoorponnyavelsförening grundades sedan år 1921 med earlen av Fortescue som första ordförande. Ett utav föreningens syften var att uppmuntra aveln av exmoorponnyer av moor- landstyp. Colonel Munkton, som var sekreterare från år 1949 till 1969, sammanställde den första stamboken.

Till skillnad mot andra raser blir en exmoorponny inte automatiskt registrerad bara för att den har registrerade föräldrar. Varje år drivs hjordarna ned till gårdarna där varje föl granskas av två inspektörer för att kontrollera om fölet är rastypiskt och inte har svag tandstruktur. Färgen är också viktig. vita tecken på kroppen eller benen tillåts inte. Gränsfall uppskjuts tills året därpå. Godkända föl brännmärks med en stjärna på vänstra bogen samt med numret på hjorden under stjärnan. Fölets eget nummer inom hjorden bränns in på bakdelen. Alla dessa uppgifter tas upp i stamboken och ett registrerat certifikat ges till ägaren. Inspektörerna åker även runt till ponnyer utanför området vilket ger dem en massa resande runt omkring.

De kringströvande ponnyerna kan ge besökare till Exmoor intrycket av att de är vilda och inte tillhör någon. Detta är fel, för alla ponnyer tillhör någon och har en bestämd areal att vistas inom.

Varje år tidigt i maj hålls en hingstparad i Exford. De som går i paraden tävlar om värdefulla premier. Även åringar och tvååriga unghingstar får tävla om premier och det beslutas senare om deras potential som hingstar. Hingstparaden är något av en sammankomst för alla uppfödare och entusiaster av exmoorponnyer. Avelsföreningen håller dessutom en årlig show i Exford den andra onsdagen i augusti för alla kategorier av exmoorponnyer inklusive under sadel och i sele. Det finns också klasser för exmoorponnyer vid de flesta ledande utställningar i Storbritannien.

Exteriör

En exmoorponny är mellan 114 och 125 cm. Hingstar och valacker får mäta högst 125 cm och ston högst 122 cm. Färgen ar alltid brun med ljus mule. Ljusare tecken finns också runt ögonen och på insidan av öronen och insidan av benen samt under buken.

Relativt stort huvud med rak nosprofil, bred panna, små spetsade öron, stora vackra utstående uttrycksfulla ögon med en karaktäristisk form som ortsbefolkningen kallar för "grodögon", samt ögonlock kupiga som på en rovfågel, öppna stora näsborrar och tjock pannlugg. Tänderna är också viktiga, de skall vara anpassade till den långa, djupa käken och sitta i en vinkel som gör det möjligt att kunna överleva på fattigt gräs. Framtänderna upp- och nedtill skall mötas exakt för att klippa av gräset rent utan att dra i gräsrötterna. Ponnyer med felaktiga tänder får inte registreras.

Lång, välskapt hals med kraftig man. Välutvecklad manke, lång och aningen svankig rygg, bred länd, lite sluttande kors och väl ansatt svans med tjockt tagel. Djup bröstkorg och muskulösa, liggande bogar.

Solida och välmusklade ben med långa underarmar och skankben, korta skenben och små, hårda hovar.

Aktionen är låg och vägvinnande vilket gör exmooren bekväm att sitta på. Den är också välbalanserad och mycket säker på foten.