Einsiedlern

Historia

Ensiedlern är uppkallad efter staden med samma namn i Schweiz. Historien börjar med att den helige Meinrad blev mördad i sin eremitboning av två rövare i januari år 861. Han hade då tillbringat tjugofem år i total ensamhet i "Mörka skogen" i övre Sihldalen. Till hans ära grundades år 934 benediktklostret "Vår kära fru" vid Einsiedlen av Eberhard och Benno från Strassburg. Första gången stuteriet Ensiedlen omnämns är i en urkund från år 1064.

Vid denna tid kom alla munkar från adeln, och de hade ridhästar med sig till klostret. Hästbeståndet växte hela tiden och därför blev klostrets arrendatorer snart förpliktade med att betala en del av arrendet i form av foder och hästskor.

Alpernas kärva klimat, näringsrika gräs och örter och också munkarnas avelsarbete gav ädla vackra hästar av mycket hög kvalitet. Hästarna beundrades vida omkring och efterfrågan bara ökade, så munkarna fick snart föda upp hästar inte bara för eget behov utan också för försäljning. Flitigaste förvärvarna av hästarna var hertigarna av Milano och Mantua som köpte ett större antal hästar från Einsiedlen och förde dem över till Italien.

Einsiedlens hästuppfödning började sin stora blomstringstid under 1500-talet under abboten Konrad III:s tid. De gods och lantområden som gått förlorade i tidigare inbördesstrider köpte han nu tillbaka.

Man började med systematiskt planerad avel år 1655. Pater Josef Reider började då föra upp den första stamboken.

De nuvarande klosterbyggnaderna och kyrkan byggdes under tiden 1704 till 1735 efter planer av klosterbrodern Kaspar Moosbrugger. Hästarna fick släpa tusen tunga sandstensblock från stenbrottet borta vid Etzel till bygget. Själva stallet uppfördes åren 1764 till 1766 under klosterbrodern Kaspar Brauns tid.

Under 1700-talet korsades ensiedlern urskillingslöst med spanska, frisiska, italienska och turkiska hingstar. Pater Isidor Moser förde år 1784 upp en stambok som var på förvånansvärt hög hippologisk nivå. Han insåg vilken kvalitetsförlust dessa korsningar medförde och genom att konsekvent avla på den gamla schwyzerrasen lyckades han återställa den ursprungliga ensiedlern.

Klostret förlorade alla sina hästar till den franska revolutionshären den 3 maj år 1798. Munkarna återvände 1801 och började direkt att skaffa nya hästar, främst från arrendesskyldiga bönder i området. Man hade år 1811 53 hästar, och år 1841 hade stuteriet sitt högsta antal på 154 hästar.

År 1865 fastställdes på den schweiziska hästutställningen, vid jämförelse med andra raser, att det förelåg olika brister hos schwyzerhästarna. Einsiedlen som fram till dess främst betäckt med sådana hingstar, tog dem ut ur aveln och köpte istället yorkshirehingsten Bracken. Bracken och hans tre söner förbättrade aveln i Einsiedeln.

Sedan år 1890 har förbundshingstdepån i Avenches, numera nationalstuteri, ställt upp beskällare för klosteraveln. Genom detta har de anglonormandiska hingstarna fått stort inflytande på rasen.

Dagens klosterston härstammar från fyra linjer. Två av dem går tillbaka på Bracken, en på ett nordtyskt sto, och en på ett anglonormandiskt sto.

Rasen finns över hela landet och kontrolleras av nio avelsföreningar. Traktens bönder bedriver fortfarande uppfödning ihop med klostret, precis som de gjort under flera hundra år.

Exteriör

Mankhöjden ligger på 155 till 165 cm. Den kan ha alla fasta färger, men fux och mörkbrun är vanligast. Det är en lätt men kraftigt byggd häst av anglonormanisk typ. Den är välproportionerad med ett uttrycksfullt huvud, kraftiga bogar och bakpartier, stort djup och en lätt elegant aktion.

Användningsområden

Ensiedlern är en god rid- och vagnshäst och har god hoppförmåga. Den schweiziska armén köper regelbundet in einsiedlers.

Dess temperament är livligt men samtidigt fromt. Den är intelligent och lätthanterlig.