”Varför flydde du från mig, Torgny?”

Malin Wahlberg

Ställ vilken fråga du vill. Till vilken svensk idrottare du vill.

Den unika chansen ger Sportbladet dig i serien ”En chans i livet”.

Det spelar ingen roll om det är invecklat eller ytligt, viktigt eller obskyrt, om det berör en aktiv eller pensionerad person – vi försöker hitta svaret på allt.

Först ut har vår reporter Malin Wahlberg fått reda ut ett mysterium som gäckat henne sedan en iskall vinterdag för 24 år sedan.

Fråga: Torgny Mogren, varför flydde du från mig under SM i Umeå 1996?

/ Malin W

Som vuxen och sportjournalist är det lätt att glömma bort hur stora idrottsstjärnor är och hur mycket de kan betyda, speciellt för ett barn. 

Efter VM-sommaren 1994 smet jag in på Gammliavallen för att känna på gräset där Thomas Ravelli hade stått kvällen innan när Umeå FC mött IFK Göteborg, och när Hanna Ljungberg besökte Mariehems SK:s F86 en träning sprang alla i laget tills de stupade. 

Det är kanske därför incidenten under skid-SM i Umeå 1996 etsat sig fast som ett knivskarp minne trots att det är 24 år sedan. 

Som tioåring tillhörde det inte vanligheterna att stå öga mot öga med en levande legend, men nu var jag och mina kompisar bara några meter från Torgny Mogren. Mogren hade slutat tvåa i femmilen efter Niklas Jonsson, men planen var solklar, det var hans autograf vi skulle ha. 

helskärm

När arrangörerna släppte på avspärrningarna stormade barn mot pallen. Men innan vi hunnit fram hade Mogren hoppat ner och sprungit åt motsatt håll. Vi sprang efter. 

Men när skidkungen lämnade arenan och fortsatte uppför den branta backen, som egentligen är mer en slänt, var slaget förlorat. 

Jag kände aldrig något agg mot Mogren för att det inte blev någon autograf, men jag har alltid undrat varför han hade så bråttom. 

Så efter 24 år bestämde jag mig för att fråga. Svaret blir det väntade. 

– Oj, det verkar olikt mig. Det måste ha varit något speciellt som jag skulle iväg på eller passa. Men jag kan inte minnas det, jag minns bara att det var väldigt kallt. Normalt brukar jag ta mig tid till sådant man bör och ska göra. Men jag har ingen aning. Det var ju synd att du inte fick den autografen, säger han. 

helskärm

Inte heller Niklas Jonsson kan minnas.

– Jag minns inte det, men jag stannade säkert kvar för jag gillade att skriva autografer. 

Brukade Torgny fly fältet? 

– Nej, absolut inte. ”Molle” var fantastiskt snäll och brukade alltid stanna. Han måste haft bråttom till något. Men jag minns inte, det är ju 25 år sedan. 

Minns du något från SM 1996? 

– Jag kommer ihåg att jag vann femmilen och att ”Molle” var tvåa. Christer Majbäck som var trea förfrös ögonen så de fick leda honom fram till prispallen. Han såg ingenting. Man var inte superimponerad över sin seger när man ser någon med hopfrusna ögon bredvid på pallen. 

Jag får fortsätta att leva i ovisshet när det gäller Torgny Mogrens flykt, men minnet har nu fått ytterligare en dimension. Christer Majbäck och hans förfrusna ögon. 

Och ja, Niklas Jonsson stannade kvar och skrev autografer. 

Jag tror fortfarande att den finns kvar i en låda på vinden någonstans. 

Fråga vad du vill – till vilken svensk idrottsprofil som helst – i chatten nedan.