Niva: Jag vill bli engagerad igen
Niva: Vi behöver en skvätt av U21-lagets febriga framtidstro
moskva. Jag vill ha en seger och en EM-plats, det är klart att jag vill.
Men framförallt hoppas jag att det ena och det andra i så fall ger det tredje och det viktigaste.
Mer än något annat önskar jag mig ett landslag som verkligen engagerar oss igen.
Känner ni vibbarna?
Nä, okej. Jag kan inte klandra er, och ska inte heller försöka bygga upp något som inte finns. Dagen före fotbollsdagen var det inte direkt så att landslagslägret i Moskva dallrade av endorfineufori.
Gråtrött himmel. Byggarbetsplatstomt halvannan kilometer runtom nya Spartak Arena. En nyskadad mittback, ett kvardröjande kaptenskäbbel.
Själv passade jag på att prata ett litet tag med Isaac Kiese Thelin. Senast jag såg honom skickade han upp en finalstraff i ett portugisiskt nättak. Det var drygt två månader sedan, då det var barriärbrytartider, högsommar och guldyra.
– U21-EM var sjukt, bland det allra bästa som hänt mig. Något jag kommer att bära med mig genom hela livet och jag vet att många andra känner samma sak.
Nu känns allt det där lite väl avlägset. Nu är det höst och nu är det allvar och nu är det återigen ett fotbollsfolk som backar sitt landslag bakom en hel linda av reservationer.
Dysfunktionell relation
Det är såklart ingen utvärdering av vad som uträttats under den här veckans förberedelseträningar, men det är däremot en konsekvens av åren som tagit oss hit.
När allt kommer omkring har ett landslag en grundfunktion som är viktigare än någon annan – och det är att inspirera och förena sin fotbollsnation. Allt annat är bara utanpåverk.
Just nu klickar det bara inte. Just nu är relationen mellan land och lag dysfunktionell.
Visserligen har det blivit bättre sedan förra hösten – då jag vet att det fanns en rätt stor skara svenska fotbollsentusiaster som på fullaste allvar hoppades att Blågult skulle förlora – men ett proffsjobb i Moldavien och en fripassage förbi Montenegro har bara gjort så mycket.
Intresset och stödet för landslaget förblir avvaktande, avmätt.
Och vi kan såklart fastna i en ändlös diskussion om varför det blivit såhär och vem som bär ansvaret för det, men i livscoachtider som dessa kommer vi knappast så värst långt med det.
I stället ser vi nu det här som möjligheternas dag.
Ryssland kommer själva från en djup dal av Fabio Capello-genererad fotbollsdepression och när de väl är dags för avspark kommer de att pumpa Spartak-stadion full av liv och förväntan. Världens allra pampigaste nationalsång kommer att dåna, historiens vindslag kommer att fladdra i matchtröjorna.
Engagera oss
Landslagsfotbollen innehåller förvånansvärt få knivseggsmatcher, men det här kan var ett sånt där sällsynt tillfälle där det faktiskt finns utrymme för någon sorts hjältedåd.
Skulle Sverige pressa fram en seger här i Moskva skulle det ge oss en kväll att minnas från den här rätt kylslagna kvalresan. Det skulle kunna få oss att känna, att bry oss.
– Var det något jag tog med mig från i somras var det den där känslan av att ingenting är omöjligt. Nu ska vi försöka göra samma sak med det här laget, sa Isaac Kiese Thelin där vi stod vid en sidlinje i Moskva.
I förrgår hade en hel procent av hela den isländska befolkningen – drygt 3 000 supportrar – rest hela vägen till Holland för att sluta upp bakom sitt osannolika sensationslag.
I want some of that.
Ge mig lite av den där upplyftande kraften som jag fått förmånen att snudda vid när Malmö FF spelar Champions League, ge mig en ny skvätt av den där febriga framtidstron jag själv smittades av under U21-EM.
Totalt sett mår svensk fotboll bra just nu, bättre än den mått på väldigt länge. Men det betyder inte att det inte kan bli bättre.
Om bara den allra mest centrala pusselbiten kan komma på plats, då lösgörs ytterligare ett gigantiskt stycke potential. Om landslaget verkligen kan börja engagera oss igen, då finns inte längre några begränsningar.
* EM-kvalet mellan Ryssland-Sverige börjar kl 18.00. Matchens sänds i Kanal 5.