Fyra timmar kändes som 45 minuter
SVT lyckades vända kris till något naturligt
SVT inledde sin VM-månad med en sändning som var – ungefär lika lång.
Dimma och blåst satte stopp för Super G-tävlingen och när vi hade lärt oss namnen på alla ban- kontrollanter hade Pops och Wiberg hållit igång uppsnacket – i fyra timmar.
Oerhört skickligt gjort.
Det som skulle bli en halvtimmes uppsnack blev alltså fyra timmar, och man behöver inte ha varit redaktör för Sportårskrönikan -87 för att förstå att det krävs något alldeles extra för att hålla igång en sändning så länge.
SVT brände ett batteri av Lotta Fahlberg-signerade reportage som, väl, var tänkt att gå långt senare i VM-månaden.
Vi fick besöka en skidfabrik tillsammans med André Myhrer och hänga med Aksel Lund Svindal en dag.
Norrmannen var så tilltalande att jag från och med nu håller på honom, i allt han gör.
Efter ytterligare några ”nicht fahrbar”-besked på juryradion (lysande idé det där med att skicka ut bankontrollanternas radiokorrespondens i rutan) fortsatte sändningen med nostalgifrossa.
Det var ”Plex”, Pillan i pannband, Arne och Skiweltmeisterschaft i Schladming 1982.
Stenmark tog VM-guld i slalom, Bengt Fjällberg knep ett brons och alla som åkte såg ut som i Sällskapsresan 2.
När tävlingen väl startade, fyra timmar senare, kändes det som att det hade gått trekvart, ungefär.
Maktdemonstration
Det blev aldrig håglöst eller segt, sändningen höll ett jämnt tempo trots alla omkastningar, det var en maktdemonstration i hur man tacklar en oberäknelig livesändning och man undrar ju hur en kommersiell kanal hade löst en liknande situation.
Nu fick det ta den tid det tog.
Den pålitliga duon Björn Fagerlind och Stig Strand, som satt och tryckte i kommentatorshytten, bjöds in också.
När Fagerlind rabblat upp Vonn, Maze och de andra Super G-favoriterna fick Strand chansen att fylla på.
– Stig, vill du komplettera?
– Nä.
Inte mycket till draghjälp där.
Stig Strand, som alltid stod i skuggan av Stenmark som aktiv, är inte heller känd för att vara en man av stora ord.
Genom åren har jag noterat att det råder delade meningar kring hans expertis.
En del hävdar att han är mycket kompetent, andra att han inte har ett rätt.
När Strand tycker att det ser bra ut blir mellantiden alltid 78 hundradelar sämre än bästatiden, när han ojar sig över åkningen tar någon över ledningen.
Det är innerskida hit, rotation dit – ett skär, en ”brant’n” och tyngden på dalskidan.
Jag är inte skidkunnig nog att bedöma hans expertkunskaper, jag kan knappt stava till pjäcksa, men jag är man nog att erkänna att... det där inte spelar någon större roll för mig.
Precis vad jag vill ha
Eftersom SVT-profilerna numera får ta sig an vilka sidouppdrag som helst behöver vi inte pillra (fattar ni?) i det.
Stig Strand är precis vad jag vill ha, han är lugn och behaglig, ett utmärkt komplement till kunnige Fagerlind och en bra balans till den smått neurotiska (på ett bra sätt) Anja Pärson.
Om Anja är i gasen går Stig på tomgång.
Tillsammans med SVT:s Jacob Hård, Christer Ulfbåge och Anders Blomqvist, Radiosportens Mats Dahlberg och TV4:s Björn Geijer har Strand den perfekta vintersportrösten.
Man hör på rösten att han har underställ på sig.
Han har aldrig frusit i hela sitt liv, han gillar att skotta en garageuppfart och han vet hur man fäller en gran.
Får jag önska en låt?
Ge mig ”Gläns över Stig och Strand”.
Här är tv-veckans...
JA!
Johan Canderts (den gamle Moskva-korren Malcolm Dixelius var exekutiv producent) film ”Tjejen som inte kunde förlora” gav kanske inte svar på alla frågor kring idrottaren Carolina Klüft, men samtidigt, är det bara svar vi vill ha? För mig var det gott nog att få ett fint porträtt av vår största fri-idrottare någonsin. Den sista Klüft-kramen, med hur många gråtande Klüfts som helst i en enda stor massa, var den finaste bilden av dem alla.
NEJ!
Visst känner man sig lite stolt varenda gång det spelas en landskamp i vår nya national-inomhushall i Solna men är inte kameravinkeln på Friends helt värdelös? 2013 vill vi komma närmare spelet och spelarna, inte se matchen från troposfären. Fattas bara att det dyker upp en Craven Cottage-påle mitt i bild. Fint var det att världens bäste spelade 90 minuter, trots att Argentina avgjort matchen efter 45. Snacka om klass.
TILL SIST…
Den här raden finns till för att berätta anekdoter. Som att puben på Stig Strands fjällhotell heter ”Stig Inn”. Men egentligen vill jag bara säga att jag alltid håller på amerikanskan Picabo Street när det är störtlopp. Trots att det är tio år sedan hon lade av.