”Klart jag är paranoid”

Danske superstjärnan Theo Jörgensen om det brutala rånet

helskärm

MONTE CARLO. Söndagen den 2:a december 2012 bröt sig tre maskerade män in i Theo Jörgensens hus i danska Greve, rånade honom inför hans familj och avslutade med att skjuta honom två gånger i låret.

Fem månader efter dramat är han på plats under EPT-finalen i Monte Carlo och Sportbladet Poker fick en pratstund med den danska stjärnan.

– Det är klart att jag är paranoid. Men det blir bättre för varje dag, säger han.

Situationen är egentligen helt ofattbar.

Theo Jörgensen var hemma i huset i danska Greve tillsamman med sin fru och sina två barn när tre maskerade män bröt sig in för att kort och gott ta pokermiljonärens pengar. Eftersom han inte hade några större summor hemma, i kombination med att husets förre ägare lämnat ett låst kassaskåp i källaren, slutade episoden med att rånarna sköt Theo två gånger i låret innan de flydde platsen med i sammanhanget väldigt blygsamma bytet 20 000 danska kronor och 2 000 euro.

"Kunde inte fokusera"

Men han säger att han mår bra i dag, fem månader efter händelsen, och att det egentligen bara var under pokercomebacken i EPT London i mars som han kände obehag.

– Jag… jag mår bra trots allt. Jag skulle inte vara här om familjen inte var 100 procent okej med att jag åkte. Eller om jag själv inte var 100 procent med det. Den enda gången jag kände något var under första dagen i EPT London, min första turnering efter att jag blev skjuten, då jag inte kunde fokusera till 100 procent på pokern. Men när jag fick det bekräftat att allt var okej därhemma kunde jag slappna av, säger han.

Har rånet förändrat din syn på det du håller på med, att spela kort för pengar?

– Jag har nog inte förändrat min syn… men jag är helt klart mer medveten om att brottslingar tar betydligt större risker än vad jag någonsin hade föreställt mig att de skulle göra. Jag trodde att någon som tar en så stor risk, det betyder ju ändå flera år i fängelse om de åker fast, åtminstone skulle försäkrat sig om att det fanns någonting att vinna, att jag hade pengar. Jag underskattade brottslingarnas dumhet. De hade enkelt ha kollat upp att jag aldrig har några större summor hemma. De kunde ha tagit reda på av alla pokerspelare i Danmark att jag inte spelar på hemmaplan eftersom nivåerna är för låga. Jag har absolut ingen anledning att ha pengar liggande. Så jag kommer definitivt inte underskatta de risker som kriminella är villiga att ta igen.

Vad har du gjort för att du och din familj ska känna er säkra framöver?

– Jag har vidtagit alla förebyggande åtgärder jag bara kan. Jag har installerat skitmånga alarm som sätts igång om vi trycker på panikknapparna och såna saker, så vi känner oss så säkra som det bara går. Självklart är jag paranoid, men det bli lite bättre för varje dag. När en sån här sak händer så far många tankar genom huvudet. Men jag är ganska bekväm med hur vi löst saker och ting. Som en vän sa, det spelar ingen roll hur mycket man skyddar sig om någon vill åt dig tillräckligt mycket.

"Två år utan att vinna"

Theo Jörgensen är på plats under PokerStars EPT Grand Final i Monte Carlo men dansken, som är dokumenterad för lite drygt 23 miljoner kronor i liveturneringsvinster genom åren, har för ovanlighetens skull valt att inte spela några turneringar alls. I stället fokuserar han helhjärtat på cashgames.

– Alltså, jag tycker fortfarande att det är stort värde i turneringarna men startfälten är så stora och det kan ta flera år innan du kommer så långt att det blir riktig värdefullt. Jag spelade EPT Berlin i april och kom väldig långt men det slutade med en prischeck på 12 000 euro. Tar man bort inköpet vann jag alltså 7 000 euro, så det är inte någonting man kan göra som en inkomst. Och det är tänkbart att man i turneringar faktiskt går två-tre år utan att vinna någonting stort.

– Cashgames har å andra sidan alltid varit det som gett min familj mat på bordet. Om man hittar bra cashgames är blir stressen så mycket mindre eftersom svängarna är mycket mindre. Värdet finns i turneringarna, och vinner du så vinner du enorma pengar, men det kan som sagt ta flera år.

Och du tror på bra cashgames i Monte Carlo?

– Ja, dels handlar det om de som åkt ur huvudturneringen. Tänk dig själv att du spelat en turnering i tre dagar och åker ut utan att få pengar med ess-kung mot ess-dam. Du kommer förmodligen inte att vara i mental balans när du sätter dig där för att spela cashgame efteråt. Ur den aspekten är det bra. Åker du hit för att spela Main Event och åker hem första dan kommer du sannolik inte att åka raka vägen hem igen. Då spelar du nog en del mindre turneringar och cashgames i stället.

"Skulle bli galen"

Det ryktas om ett cashgame med inköp på en miljon euro här nere, nåt du är sugen på?

– Nej, när såna här jättespel blir av handlar det nästa uteslutande om Hold'em och det är inte min grej riktigt. Hade det varit PLO… ja då hade det kunnat vara intressant. Det är mitt spel och då hade jag förmodligen kunnat sälja andelar i mig själv också. Men Hold'em, nej. Jag är helt enkelt en för dålig spelare.

Du twittrade att du hade inlett dit spel här nere med "ett litet minus"…

– Ja, det stämmer. Men litet och litet… Det var ett inköp men när inköpet ligger på 30 000 euro är det en hygglig summa. Men i förhållande till nivån på spelet, 150/300 euro, var det en liten summa. Det är så man måste tänka i den här branschen, annars hade man blivit fullständigt galen. Man kan inte tänka på pengarna som riktiga pengar. De är ett redskap för att i slutändan tjäna ihop sitt levebröd. Sett till det här spelet var ett inköp inget att snacka om, det händer hela tiden.

Pengarna du spelar poker för är helt enkelt inte "riktiga" pengar?

– Ja, så är det. En av mina vänner som är med mig här nere är en ren hobbyspelare och för honom är det fullständigt vansinnigt att satsa 30 000 euro på en pokerhand. Men kände jag så, då skulle jag aldrig kunna spela på de här nivåerna. Jag skulle varit psykologiskt förlorad. Som ett exempel skulle det varit oerhört mycket mer smärtsamt för mig att tappa en 500 euro-sedel på vägen hem från casinot än att förlora de 30 000 euro vid bordet. Det skulle göra ont inombords. I poker vet du, man kan inte vinna varje gång. Det handlar om att vara framgångsrik i längden. Men jag får inte tappa en 500 euro-sedel bara för att jag är dum, det är inte okej. Det är genom att tänka så jag behåller min mentala hälsa, och det gäller nog andra spelare på den här nivån också tror jag.

– Samma med shopping, egentligen spelar det ingen roll om jag handlar kläder för 5 000 euro om jag precis förlorat 30 000 vid pokerbordet. Men det skulle aldrig falla mig in för jag tycker att det är vansinne, i stället gnäller jag fortfarande när jag måste betala 50 euro för en macka på Café de Paris här i Monte Carlo.

Har du alltid varit en vinnande spelare vid cashgameborden eller har du haft rena förlustår?

– Nej, jag har haft mina svackor men de har aldrig hållit på så långe som i år. Tror jag inte i alla fall, men det tycker jag att jag borde kommit ihåg (skratt).