”De hade inte råd att krossa en dröm”
Wennerholm: ”Tror att de såg Kallur som solklar”
Susanna Kallur är klar för OS i Rio och det är en bragd bara att hon tagit sig dit.
Nu hoppas jag på en till.
Sanna har absolut störst potential att höja sig ytterligare ett eller två snäpp fram till OS av alla de OS-svenskar som fått klartecken.
Samtidigt är det många ömma tår trots att SOK tagit ut den största friidrottstruppen på 20 år.
Det största problemet är väl att SOK sätter sina egna kvalgränser.
Jag tycker det är dags för SOK att skrota det systemet, när Internationella Friidrottsförbundet (IAAF) redan gjort jobbet.
Nu har det ju visat sig att SOK ändå inte kan hålla fast vid sina egna gränser och jag tror vi sluppit en hel del av den märkliga debatt som pågår just nu om IAAF:s gräns fått gälla.
SOK har ju ändå den exklusiva rätten att säga nej till de som inte har visat form eller saknar en rimlig chans att komma topp åtta.
Jag är ändå glad att de valde verkligheten den här gången, när de insåg att den inte överensstämde med deras egenkonstruerade kvalkarta.
De var givna i truppen
Att de precis som jag insåg att både Susanna Kallur och Lovisa Lindh var givna i OS-truppen.
Sanna Kallur har varit under IAAF:s OS-kvalgräns tre gånger på de fyra lopp hon gjort i år och hennes bästa tid - 12.91 - hade räckt till en sjätteplats i VM-finalen i Peking i fjol.
Hon har förtjänat att åka till Rio på sportsliga grunder och ingenting annat.
Här tog SOK helt rätt beslut som såg potentialen och styrkan i hennes comeback.
Att Sanna sedan gjort en bragdartad resa efter åtta års skadehelvete är en annan sak.
Men hade SOK envisats att hålla fast vid sin märkliga kvalgräns i hennes fall, hade de skjutit sig själva i foten. Likaså i Lovisa Lindhs som är det största genombrottet svensk friidrott haft i år och som spurtade till sig ett EM-brons i Amsterdam.
Susanna Kallur har dessutom alla möjligheter att bli både en och två tiondelar snabbare på den dryga månad hon har på sig till försöken startar på 100 häck den 16 augusti. Hon kommer att få tid att träna mer häck än hon gjort på sex år.
Sannas 12.91 räcker till en 30:e plats bland de tjejer som är klara för OS.
Sänker hon den med en tiondel är hon nere på en 15:e plats och gör hon det med två är hon nia bland de som är OS-klara.
Så små är marginalerna i hennes fall.
Med de som blev OS-klara på onsdagen är den svenska friidrottstruppen uppe i fjorton aktiva och då räknar jag med att det blir femton när SOK hunnit behandla diskuskastaren Axel Härstedts nominering. Han har ju bevisligen klarat en av SOK:s tuffaste kvalgränser på 66 meter, även om den kom på samma kastplan där Ricky Bruch brukade fixa blixtarrangemang när vinden låg på från rätt håll och garanterade någon eller några meter extra.
Hans plats kan diskuteras
Sedan har SOK alltid sitt krav att de som åker till OS ska ha en chans att komma topp åtta. Där kan Härstedts plats diskuteras, men samtidigt kan Karin Torneklint peka på Daniel Ståhl som inte var kvalificerad för VM i Peking i fjol, men som halkade in på ett bananskal och blev VM-femma.
I så fall är den svenska friidrottstruppen uppe i 15 aktiva i Rio.
Fler har de inte varit sedan OS i Atlanta för tjugo år sedan och i London senast fanns bara nio friidrottsvenskar med.
Och när det svenska friidrottsundret var som starkast i Aten 2004 bestod truppen av tolv aktiva, men av dem tog en fjärdedel OS-guld (Stefan Holm, Christian Olsson och Carolina Klüft).
Det var också de enda tre topp åtta-placeringarna.
SOK:s krav på chans till en topp åtta-placering har inte haft så mycket träffyta genom åren. Jag tror inte den får det den här gången heller.
Men friidrotten kan sannerligen inte gnälla på truppstorleken den här gången.
Bland de som fick nej fanns längdhopperskan Erica Jarder och maratonlöparen Mikael Ekvall. Ekvall som sprang in på fjärde bästa svenska tiden någonsin 2.12,07 i Frankfurt i fjol och Jarder som prickade OS-kvalgränsen 6.70 när hon tog sig till VM-final i Peking i fjol.
I hennes fall är det väl formen som talar emot med raden 6.11-6.24-6.37 i de tre Diamond League-tävlingar hon gjort i år följt av 6.33 i kvalet senast i EM i Amsterdam.
I Ekvalls fall ger hans tid en 50:e plats bland de maratonlöpare som kvalificerat sig till OS, vilket onekligen är långt från den topp åtta-chans SOK vill se.
Det är naturligtvis synd om båda, men jag kan inte protestera mot SOK:s beslut även om det hade varit lättare att kasta in även de två i truppen.
Erika Kinsey fick ju åka med, trots att hennes form påminner om Jarders.
Samtidigt ger Kinseys 1.97 från i fjol en sjätteplats bland de höjdtjejer som är klara för OS. Jarders 6.70 gör henne till 33:a på längdlistan.
En viss skillnad, trots allt.