Jag slutar nog spela tidigare än planerat

Annika Sörenstam om miljonerna, tiggarbrev, framtiden, barn och om den ständiga pressen att vara världsetta

LOS ANGELES

Ledigt klädd i t-shirt, bomullsbyxor, sandaler och ett avslappnat leende.

Men med allvarliga ögon.

Annika Sörenstam, 31, berättar för Sportbladet om förväntningarna på henne som världsetta.

- Ibland känns det som alla klagar, att allt jag gör är fel. Det är jobbigt.

- Det blir nog att jag slutar med golfen tidigare än planerat.

Världsettan sitter lugnt tillbakalutad i en soffa.

Ledig.

Eller, rättare sagt, ledig - från spel.

Annika Sörenstam är nämligen alltid i tjänst, som världens bästa damgolfare är hon en ständig representant för proffstouren, LPGA.

Vid en första anblick är Sörenstam det perfekta affischnamnet. Hon har inte missat en kvalgräns sedan sommaren 1999, hon har slutat etta eller tvåa i mer än 60 tävlingar på USA-touren och hon är övertygad om att fortfarande kunna utveckla sin golf.

Men - Sörenstam får kritik.

Nyligen hölls en konferens om LPGA-touren och framtiden. Alla spelare var på plats. Sörenstam ställdes mot väggen - och sågades som representant för touren eftersom hon "inte säljer touren" tillräckligt bra. Golfskribenterna var skoningslösa.

"Förväntningarna är svåra"

Nu sitter hon där i en soffa, fingrar lite raslöst på sin Rolex-klocka och lyfter på ögonbrynen:

- Förväntningarna är svåra. Jag får kritik från allt och alla och det känns ganska jobbigt. Antingen så säger dom att jag inte kan hålla tal eller så tittar dom på mina kläder och säger "men herregud, så där kan du ju inte gå klädd när du inte spelar".

- Men jag kommer från Sverige och är väldigt privat. Jag kan inte formas som dom vill ha mig här, jag vill satsa på min golf.

- Socialt fungerar jag bäst socialt i mindre grupper, med vänner. Jag har svårt att stå som på en scen, fortsätter hon allvarligt.

Sedan ler hon och konstaterar:

- Nu har jag hört att jag kallats golfens Greta Garbo...

Damtouren i USA har tappat lyskraft och behöver en uppryckning. Herrarnas PGA-tour har utvecklats enormt senaste åren, tack vare Tiger Woods, och gjort gapet större till damgolfen. Prispengarna på herrtouren har femdubblats och tv-tittandet tredubblats - men damtouren har bara växt marginellt.

Inte som damtennisen

- Vi skulle behöva en ung färgstark amerikanska, för helt klart behöver vi ju lyfta touren till en ny nivå, säger Annika Sörenstam.

Så Tiger har inte varit bra för damtouren?

- Han är ju bra för golfen som sport, intresset har ju ökat. Men jämförelsen mellan herrtouren och damtouren har blivit mer orättvis. Nu vill alla att vi ska vara som herrarna, säger Annika och rycker lätt på axlarna.

Damtennisen har ju lyckats, i jämförelsen med herrarna, tack vare stora profiler och lite Dallas-intriger?

- Ja, systrarna Williams och Kournikova har varit bra för damtennisen. Men vi har ju inga såna affischnamn.

Fast din 59-runda förra sommaren gav stort genomslag även utanför golfen?

- Ja, det var roligt. Jag tycker ju att det är själva spelet som ska tala och inte annat.

Berätta hur du mår som världsetta.

- Jag har ju fått stor uppmärksamhet sedan 1995, när jag vann US Open. Men förväntningarna har stigit för varje år. Det har ju blivit lite som att jag ska representera både LPGA, Europatouren och Sverige. Det kan vara jobbigt.

- Men jag älskar ju fortfarande att spela golf!

Men ledningen för touren försöker trycka på knappar hos dig som inte finns?

- Precis, och det går ju inte.

Gör allt det här att du kanske slutar i förtid med golfen?

- Ja, det gör jag. Jag har svårt för allt runt omkring.

- Bara för att jag är en duktig golfspelare betyder det inte att jag är bäst på allt annat, vid sidan av.

Jag har pratat med folk som känner dig bra privat och dom säger att du är social, att du tycker om att umgås och sjunga?

- Ja, det gör jag. Jag firar alltid en seger med en bra middag med några vänner.

- Fast när jag var liten och gick i skolan så visste jag ofta frågorna men räckte ändå inte upp handen för att slippa prata inför hela klassen. Sen när jag spelade golf missade jag medvetet puttar på sista hålen för att inte vinna så att jag slapp hålla tal.

Antar att du har bra stöd av din man, David, när pressen utifrån blir för stor?

- Ja, David är viktig, han reser ju med mig jämnt. Vi uppskattar båda två all tid vi kan få för oss själva. Vi äter nästan aldrig ute på restaurang och behöver vi måla staketet hemma så gör vi det själva.

Berätta hur ni träffades.

- Det var på Moon Valley (Golf Club i Phoenix, Arizona). Jag var där för att träna och vi träffades på driving rangen.

Ni gifte er 1997. Men ni skulle väl egentligen aldrig ha träffats, du skulle ju bli tennisproffs"

- Ja, det var den stora planen. Jag började spela tennis när jag fem år hemma i Järfälla. Men jag slutade när jag var 16 år och spelade för Kungsängen, allt i vår grupp handlade om Nicklas Kulti så vi andra hamnade lite vid sidan av.

Karate - för att få spänst

Du tränar för svart bälte i karate?

- Lite på skoj. Karaten är mest för att hålla igång och få spänst, det är bra min golf.

Kickboxning..?

- Ja, som en del av träningen. Jag brukar ha med såna där handskar man sparkar på, när jag är ute på resa.

Hur gör du för att komma undan tristessen, vecka efter vecka?

- Jag har lärt mig att spela bara tre, fyra veckor i rad och sen vara hemma. Och när jag är ute på resa så umgås jag inte så mycket med dom andra spelarna. Det blir enformigt.

Du är mångmiljonär i dollar. Skänker du pengar till välgörenhet?

- Ja, men det gäller att hitta välgörenhet som är nära hjärtat. Ett tag skänkte jag pengar till barncancerfonden, jag hjälpte till med tio tusen dollar till New York efter den elfte september.

- Sen har jag ju en fond hemma i Bro som heter "Annikas flickgolf", där vi delat ut stipendier i tio år nu.

Nåt mer då skänker till golfen?

- Jo, "Girlpower". Jag och Janice Moody och Emely Klein på touren hade en golfklinic i Florida förra året. Vi hjälpte hundra småtjejer som fick prova på golf.

Låter som du hjälper barnprojekt i första hand. Är du barnkär?

- Javisst. Men jag har inga små i släkten, så det närmaste jag kommer är Carins pojk Oliver (Koch) och andra barn kring touren.

Bildar du och David familj snart?

- Ja...klockan tickar ju i kroppen. Jag har alltid känt mig som en av de yngsta på touren, men så är det ju inte. Men just nu ger jag järnet för golfen.

Fast ni har redan tittat på sommarhus i Sverige?

- Ja, lite grann, utanför Stockholm. Men vi har inte hittat nåt än.

Nästa år väljs du in i golfens "Hall of Fame". Känslomässigt?

- Ja, det skrämmer mig lite, det har ju alltid legat så långt fram i tiden men direkt efter säsongen nästa år så är det dags. Det blir större än mitt eget bröllop!

Sluta nu...vadå större än ditt bröllop?

- Jo. Jag blir ju bjuden av LPGA på en stor festmiddag där jag får bjuda vilka jag vill. Jag tänker flyga över vänner och släktingar från Sverige och fixa en jättemeny.

Innan dess har du chansen att bli först med att vinna damernas grand slam tack vare segern i årets första major, förra helgen?

- Ja, jag är jätteglad att jag får en ny möjlighet. Förra året var jag supertrött redan i mars och lyckades inte alls, i år har jag det lite lugnare.

- Jag tror en grand slam är fullt möjligt. Det vore ju otroligt stort, ingen annan har ju lyckats, säger Annika.

Thomas Tynander