AIK skapar inte ens halvchanser
Alfelt: Steget till Europatoppen är väldigt, väldigt långt
TRONDHEIM. Det var precis när man börjat tro att AIK hade chans som det small.
En, två, tre gånger. Tre AIK-misstag. Tre Rosenborgmål. AIK borta från Champions league och vi hade väl heller inte väntat oss något annat? Steget från botten av allsvenskan till internationell toppfotboll är väldigt väldigt långt.
Visst är 0–1 hemma och 0–3 borta klara siffror men jag tycker inte att AIK förtjänar att dömas ut som en flopp. Rosenborg är med nordiska mått ett väldigt bra lag med stark offensiv.
AIK hade bara möjligheten att försöka hålla tätt bakåt och kontra in ett mål för att ordna förlängning och eventuellt straffar. Att man skulle vinna med 2–0 på Lerkendals stadion tror jag inte att någon i truppen trodde på.
Defensivt fungerade AIK bra mot det ovanligt spelande motståndet. Rosenborg har en tät diamant i mittfältet och släpper kanterna helt till sina ytterbackar att komma farande på. Före paus kom Mikael Dorsin fram på vänsterkanten medan Mikael Lustig först kom igång offensivt i andra halvlek.
Lustig var ändå planens bäste spelare tillsammans med suveräne Anthony Annan som samlade upp boll och satte igång spelvändningar med mycket säkert passningsspel. Där har Rosenborg en klasspelare som betydligt större klubbar kan ha nytta av.
När Rosenborg anfaller gör man det med väldigt många spelare som kommer i fart. AIK mötte det bra så länge man orkade men slitet gick återigen ut över det egna anfallsspelet. Mohammed Bangura var visserligen roligast av alla att titta på med sina läckra dribblingar men han var alldeles för ensam när AIK fick upp bollen i anfall. Goran Ljubojevic var ännu en gång alldeles för trög och bolloskicklig för att AIK skulle ha nytta av honom.
Fel spelare på fel positioner
Förmodligen vill Alex Miller gärna ha ett klassiskt anfallspar med en stor stark bredvid en teknisk snabb på topp, men det såg betdligt rappare och farligare ut när Ljubojevic byttes ut mot Flávio.
Miller tyckte efter matchen att hans lag hade en hel del att lära av Rosenborgs sätt att kontrollera bollen och att ständigt ha många spelare i rörelse för att ge passningsmöjligheter.
Ganska självklara saker på en fotbollsplan men då får man också ha spelare som passar till den typen av spel.
Helgi Danielsson på en kant där han uppenbarligen inte trivdes alls var en direkt felplacering. Daniel Tjernström, Robert Åhman Persson och Ljubojevic är inga speedkulor som skulle kunna passa in i Rosenborgs spel. Deras förtjänster är helt andra men många i AIK:s lag är ganska lika varandra i spelsätt vilket kan vara en anledning till att anfallsspelet inte blixtrar.
Lag som hamnar i långa sviter utan att göra mål brukar så länge det går söka tröst i att man skapar chanser. AIK:s stora problem är att man inte ens skapar halvchanser.
Vem kan göra mål utan passningar?
Bangura kan skapa på egen hand med sin teknik och snabbhet men kollektivet AIK bygger inte upp anfallen så att man kommer fram med tyngd och kan ta hand om andrabollar. Man stirrar sig ofta blind på att det saknas målskyttar men vem kan bli målskytt om han inte får passningarna som tillåter det?
Messi, Zlatan ibland, och en handfull världsspelare till gör mål helt på egen hand men de tillhör undantagen. För AIK handlar det om att skapa en tro på att man har ett lagspel som är tillräckligt bra för att göra annat än bara försvara sig.