Vem vill inte veta hur Zlatans dödsfiende mår?
Wennman: Kommer aldrig ha en biokväll tillsammans
LONDON. Det fiffiga med Champions League är att man alltid kan hitta en Zlatan-vinkel nånstans.
Ni tycker att vi tjatar om Ibra, men ni läser, eller hur?
Ni vill till exempel veta hur hans dödsfiende mår?
Det där med dödsfiende må vara aningen överdrivet, men Zlatan Ibrahimovic och Rafael van der Vaart kommer aldrig att ha en biokväll med efterföljande mosbricka tillsammans.
De spelade en gång i tiden i Ajax. De tyckte inte om varandra. Rafael tyckte särskilt illa om Zlatan efter landskampen mellan Sverige och Holland i augusti 2004, då holländaren skadades i en närkamp med Zlatan och det antyddes att svensken haft ont uppsåt. En infekterad strid resulterade så småningom i Zlatans flytt till Juventus.
Det har hänt en del sen dess. Ibrahimovic har tagit vägen Juve-Inter-Barcelona-Milan, van der Vaart har gått från Hamburg via Real Madrid till Tottenham.
Den 12 oktober möts de igen, Holland-Sverige i EM-kval.
Att Zlatan mår bra fattar vi, han har gjort tre Champions League-mål i Milans tröja och ser ut att vara i kanonform.
Van der Vaart?
Tja, när han stegade ut i regnet på White Hart Lane i går kväll var det som om han hade bestämt sig: han skulle sätta sin prägel på den här matchen, på gott eller ont.
Otroligt matchfacit
Det blev på både gott och ont. Inte många i Champions League-historien kan visa upp samma matchfacit: ett snyggt mål, en missad straff, en klumpig utvisning.
Tottenham slog Twente (med en tidigt skadad Emir Bajrami och en Rasmus Bengtsson på bänken) med 4–1 i en match som var mycket jämnare än vad siffrorna säger – och Rafael van der Vaart såg verkligen till att bli huvudperson.
Möjligen övertänd tacklade han sina holländska landsmän som en galning, och eftersom han redan hade ett gult kort tänkte Spurs manager Harry Redknapp byta ut honom. Men han hann inte – van der Vaart satsade vansinnigt på en meningslös boll vid sidlinjen, flög på Twentes Rosales och fick sitt andra gula.
Dessförinnan hade han missat en straff mot den tjuvstartande Twente-keepern Michailov (de två norska måldomarna plus huvuddomaren Terje Hauge missade det, så vad är poängen med måldomare?). Han hade dessutom gjort Tottenhams tjusiga ledningsmål med vänsterfoten strax efter paus.
Efter utvisningen fick i alla fall Spurs spela en halvtimme med tio man, och vet vem hur det här hade gått om inte gårdagens strafforgie i Champions League (13 totalt, rekord) satt sin prägel på det hela?
Spurs fick tre:
Den första, när Peter Crouch revs ner av Twente-kaptenen Wisgerhof, såg solklar ut.
Den andra, när Gareth Bale fälldes till vänster i straffområdet, verkade lika klar – ända tills jag såg repriserna. Det var inte straff.
Den tredje, ett långskott som tog på armbågen på en Twente-försvarare som skyddade sitt ansikte, var en förolämpning mot allt vad sunt domarförnuft heter. Den var en kniv i ryggen på Twente, levererad av en norsk linjeman.
Missade den rätt dömda straffen
Tottenham missade alltså den straff som var rätt dömd och satte de två felaktiga, och det ger en smula perspektiv på siffrorna 4–1. När den som vanligt lysande Gareth Bale iskallt placerade in Spurs sista mål hade Twente flyttat upp allt och tog enorma risker för att åstadkomma en reducering.
– Jag använder inte ord som ”stöld”. Jag hoppas bara att folk tittar på de här straffsituationerna och drar sina egna slutsatser, sa Twentes tränare Michel Preud´homme efteråt.
Harry Redknapp i Spurs fick å sin sida bra betalt för att spela ett offensivt mittfält bakom Pavljutjenko och Crouch på topp, och han har nu dragit in fyra poäng på två CL-omgångar för Tottenham. Det blir intressant att se vad laget kan göra mot Inter i nästa match.
Och det blir intressant att se Rafael van der Vaart mot Zlatan Ibrahimovic i Amsterdam den 12 oktober också, eller hur?