”Fördel Malmö”
Stefan Alfelt: I sina bästa stunder spelar de bländande anfallsfotboll
MALMÖ. Helsingborg eller Malmö?
Frågan är så enkel.
Och så omöjlig.
Efter att ha sett MFF i tre halvlekar mot Gefle blir min för dagen spontana åsikt att di blåe plockar hem guldet.
Varken spelare eller tränare var riktigt nöjda med det man presterade på Swedbank stadion och ändå var det stundtals ren uppvisning.
MFF i sina bästa perioder spelar bländande anfallsfotboll. Ta Daniel Larssons 1–0-mål i går. Vet inte hur många pass det var inom laget innan han klippte in bollen ribba in, men det var en imponerande bollrullning där spelare efter spelare med en självklar bollbehandling spelade sig ur press och attacker från ilsket försvarande motståndare.
Malmö vann med 2–0 men kunde/borde vunnit med fyra–fem mål. När då Helsingborg samtidigt tappar två poäng borta mot Göteborg och får ytterligare en avstängd spelare till derbyt mot Trelleborg känns för några minuter guldtipset självklart som Malmö FF.
Men ingenting är självklart i allsvenskan 2010.
Fortfarande finns 33 poäng kvar att spela om. Lika många som serietrean Elfsborg spelat ihop på de 19 första omgångarna. Teoretiskt kan alltså nästan allt hända.
Örebro – som har ytterligare tre möjliga poäng att kunna plocka – och Elfsborg är inte borträknade ens i praktiken. Även om det ska väldigt mycket till för att något av dem ska passera båda de två skånska topplagen.
Imponerande vinnarinstinkt
Derbyt i Malmö blir årets match men det avgör knappast guldstriden eftersom det spelas sju omgångar till efteråt.
Mycket av spekulerandet förutsätter ju att Helsingborg och Malmö inte förlorar mot något annat lag än möjligtvis det interna mötet under resten av säsongen. Riktigt så överlägsna är de inte trots prestationerna och poängskörden hittills.
Helsingborg har vunnit på ett oerhört starkt försvarsspel och en mentalitet som gör att man har kunnat vända svåra underlägen i matcher. Vinnarinstinkten som Helsingborg visat i år har varit grymt imponerande.
Man går ut på planen som ett lag som ser sig som en självklar vinnare oavsett motståndare och man fortsätter att tro på sig själva även om man hamnar i underläge.
Förutom risken att få Marcus Lantz avstängd ytterligare ett antal matcher för sin verbala attack på domaren Martin Hansson och utlandsintresset för Rasmus Jönsson är spelprogrammet ett definitivt hot mot HIF:s gulddröm.
Helsingborg kommer varken att vinna alla eller förlora alla de på pappret svåra bortamatcher som återstår. HIF kommer att tappa poäng men det kan även Malmö göra mot så kallat enklare motstånd. Matcher man ska vinna har ofta en tendens att bli väldigt mycket svårare än de ska vara.
Ju längre MFF och HIF fortsätter att vara suveräna topplag, ju mer förvandlas slutstriden till en mental kamp.
HIF har mer rutin
Med elva omgångar kvar är det enklare att verkligen tro på mantrat en match i taget än det blir när man med ett par matcher kvar inser att man faktiskt kan spela hem ett allsvenskt guld.
Båda lagen har många unga spelare som med framgångens stöd presterat betydligt bättre än någon kan kräva. HIF bygger sin defensiv på ungdomen, Malmö offensiven. Samtidigt har HIF mycket mer rutin som stöd i laget med Marcus Lantz, Erik Edman, Christoffer Andersson, Mattias Lindström och Erik Wahlstedt.
MFF består till större del av oprövade spelare som än så länge presterar mer på sin entusiasm och tekniska skicklighet än på att vara färdiga spelare.
Samtidigt har jag svårt att tro att exempelvis Ivo Pekalski kommer att drabbas av stora darren framåt november. Där har MFF hittat en framtida landslagsspelare i en framtid som nog inte ligger särskilt långt bort.
Pekalski har en bit kvar. Som Roland Nilsson konstaterade i går måste han lära sig att värdera situationer bättre och inte som nu ofta spela nästan stillastående med många korta passningar. Han gör det perfekt men Pekalski har ett mycket större spel i sig.