Wennerholm: Jämnare – och sämre än någonsin
GÖTEBORG. Det går inte att klaga på spänningen i elitserien.
Bottenlagen går plötsligt som tåget och tippade slutspelslag som Djurgården, Frölunda och Modo är indragna i bottenstriden.
Elitserien är jämnare än någonsin.
Men är den bättre?
Nej, elitserien har nog aldrig varit sämre.
När elitseriens startade 1975/76 behövdes inga sportchefer och ordet spelaragent var knappt var uppfunnet.
Lagen såg ungefär likadana ut från säsong till säsong och det var fortfarande en knall om någon svensk försvann till NHL.
Nästan alla jobbade vid sidan av hockeyn. De var brandmän, poliser eller snickare.
Idag är alla elitseriespelare fullblodsproffs.
Alla har agenter och alla matcher följs av scouter från både NHL och KHL.
Det har skett en förändring över tid, men idag har elitserien hamnat i karusell med en extrem omsättning av spelare från ena säsongen till nästa.
Skellefteå räknar redan med att en handfull av laget bästa spelare försvinner till nästa säsong, inklusive poängligeledarna Joakim Lindström och Mikko Lehtonen.
Fansen hinner knappt lära sig namnen på de bästa spelarna förrän de är borta.
Stor underhållning ändå
Både NHL och KHL är som två stora avloppsbrunnar där talangerna rinner ut ur landet.
Det gör att svensk hockey egentligen består av två kategorier spelare:
De som är på väg bort och de som varit borta och kommit hem.
Juniorer och och spelare på 30+. I den senare kategorin ingår också nästan alla importerade finländare, tjecker, slovaker och kanadensare.
Nu vill jag inte påstå att underhållningsvärdet är sämre för det.
Vem hade kunnat drömma om dagens tabell då serien startade?
Men den är också ett tecken på att kvalitén på spelarna sjunkit totalt sett.
Konstigt vore det annars.
Sverige har blivit Europas nya massexportör till NHL, nu då klubbarna där inte kan värva lika många spelare från Ryssland längre och Tjeckien och Slovakien inte producerar lika många toppspelare som förr.
Säsongen innan lockoutsäsongen 2004-05 spelade 63 ryssar i NHL.
I dag är den siffran nere i 30.
Tjecken har gått från 74 NHL-spelare 2002–03 till 39 i vinter.
Antalet finländare har sjunkit från 39 till 27 och slovakerna har gått från 38 till 14.
Det är bara Sverige som ökat – från 53 till de 59 som spelat NHL- hockey hittills i vinter.
Det är inofficiellt svenskt rekord i NHL.
Mer pengar är enda vägen
Men nu är det inte bara NHL som tar sitt.
KHL kommer i en andravåg och nyper de toppspelare som blir över.
I vinter spelar Stefan Liv, David Petrasek, Timmy Pettersson, Alexander Hellstrom, Tony Mårtensson, Mattias Weinhandl och Niklas Persson i KHL.
Jag vet inte om jag fick med alla där, men de flesta hade varit stjärnor i elitserien.
Självklart blir kvalitén lidande här hemma.
Alla klubbdirektörer och sportchefer är medvetna om det här problemet.
Även om kronan stadigt gått upp senaste tiden, är de inte ens i närheten av att kunna konkurrera med lönerna i KHL eller NHL.
Även om lönerna i elitseriens liknar rena fantasisummor för många, så är det småpotatis jämfört med vad spelarna tjänar i Nordamerika eller Ryssland.
Det är också huvudskälet till att de största svenska klubbarna sitter och drömmer om en europaliga.
Mer pengar, fler sponsorer, större tv-avtal.
Enda vägen att gå för att kunna konkurrera lönemässigt i framtiden.
Å andra sidan har flera klubbar sökt andra vägar, som att utveckla själva spelet och få ut max av det spelarmaterial man har. Utveckla juniorer och allsvenska spelare.
Luleå och AIK är två exempel på det. Dödsdömda när serien startade, men fortfarande med i matchen. Luleå om ett toppostition i serien, AIK om en slutspelsplats.
En tabell där det skiljer åtta poäng mellan de sju sista lagen i tabellen och där alla kan vara i en kvalserie om några veckor.
Det kunde varit betydligt tråkigare än så.