Det blir en skrattmatch
Tänker gå i lusekofta resten av VM om inte Sverige vinner
KOSICE. Petter Northug och Marit Björgen lekte med svenskarna i längd- VM.
Men nu är det hockey.
Och ombytta roller.
VM-premiären mot Norge blir en skrattmatch där Sverige kan åka baklänges hela matchen.
Och ändå vinna.
Det säger jag trots att VM-turneringen startade med en jätteskräll, då Tyskland slog Ryssland med 2–0 i Bratislava.
Även om tyskarna tog sig ända till en bronsmatch mot Sverige förra året, så är det en av de största skrällarna i VM-historien.
Men om Norge slår Sverige i dag lovar jag att gå i lusekofta resten av VM. Trots att det är en bit över 30 grader i solen.
Det kommer inte att hända.
Säga vad man vill om Sverige, men de går nästan aldrig på sådana minor som ryssarna gjorde i går.
Okay, säg gärna Vitryssland och OS i Salt Lake City, men det är nio år sedan och Vitryssland är ett betydligt bättre lag i Norge.
Speciellt det Norge som är på plats här i Kosice och fått tunga återbud från de få stjärnor de har. Mats Zuccarello-Aasen är skadad, Patrick Thoresen har tackat nej och Tore Vikingstad har spelat sitt sista VM.
Dessutom sitter VM-klara backen Jonas Holös fast i USA och målvakten Paul Grotnes skadades på träningen i går.
Kvar finns spillrorna av ett lag, där alla pilar pekar mot nedflyttning.
Ett lag som inte skulle ha en chans att hänga kvar i elitserien ens.
Inget prov på Mårts bygge
En av Norges största stjärnor Per-Åge Skröder blev ju tolva och sist med Modo den här säsongen.
Modo som för övrigt är det elitserielag som har flest spelare i VM om jag räknat rätt.
Ingen i Sverige, men tre i norska laget (Skröder, Kristian Forsberg och Ole-Kristian Tollofsen) och två i Slovakien (Bartecko och Nagy).
Men Norge blir inget prov på vad Pär Mårts VM-bygge står.
Det blir det inte heller i matchen mot Österrike på måndag, utan första riktiga testet får vänta till onsdag nästa vecka och mötet med USA.
Amerikanarna som drog ut på träningen i går och tvingade Sverige att stå och vänta. Om det nu var amerikanarna eller en vaktmästare med dålig tidsuppfattning ska jag låta vara osagt.
Jag är fortfarande osäker på hur mycket det här laget kan växa med alla unga spelare.
Att kalla in Johan Harju och redan spolade Andreas Jämtin luktade lite desperation, men båda är bra spelare så jag har inga invändningar mot Mårts val när han presenterade det på förmiddagen i går.
Sedan kom ett nytt besked på kvällen:
Johan Harju kommer INTE till VM.
Nähä.
Rena snurren igen, alltså, som vi vant oss vid de senaste VM- turneringarna.
Nu finns det väl ingen kvar att kalla in.
Så låt turneringen börja.
Men ovissheten är samtidigt kittlande.
Jag har suttit med Internationella Ishockeyförbundets (IIHF) tegelstenstjocka mediaguide i knät och gått igenom tidigare svenska VM- lag.
Om fem år kanske man tittar tillbaka på den här svenska truppen och tänker "oj, vilket kanonlag Sverige hade".
Alltså när alla de här jättetalangerna är fem år äldre och växt ut till riktiga storstjärnor i NHL.
Ibland tappar man ju tidsperspektivet och glömmer att exempelvis Peter Forsberg och Nicklas Bäckström bara var 18 år då de VM-debuterade och i stället ser dem i ett helt annat skimmer.
Forwardssidan oroar inte
När det gäller det här VM-laget är det en utveckling jag hoppas startar direkt.
Potentialen finns.
Patrik Berglund har sett ut som den härförare många trodde att han skulle bli redan efter JVM-succén 2008.
Magnus Pääjärvi har en skridskoåkning och speed i absolut världsklass och Mattias Tedenby kan snurra upp vilken försvarare som helst.
Forwardssidan oroar inte.
Sveriges förstakedja med Martin Thörnberg, Patrik Berglund och Magnus Pääjärvi känns het och andra med Robert Nilsson, Niklas Persson och Loui Eriksson håller samma klass.
Men backssidan känns tunn.
Och är Erik Ersberg eller Viktor Fasth målvakter som tar ett VM-lag hela vägen?
Det vet vi inte än.
Allt jag vet är att det gått fem år sedan Tre Kronor kom hem med ett VM-guld senast.