Hoppa till innehållSportbladet

Dagens namn: Nils

Ashley Young stal gubbarnas rubriker

Wennman: En uppvisning i prickskytte

På bänken var det pensionärernas krig, Harry Redknapp, 65, mot Sir Alex Ferguson, 70. På planen såg vi Paul Scholes, 37, och Ryan Giggs, 38.

Det var en dag för The Old Boys.

Och så knallade Mr Young iväg med rubrikerna.

Ashley Young, 26, skickade in både 2-0 och 3-0 för Manchester United på White Hart Lane, det var en uppvisning i prickskytte, och har vi inte fastslagit det förr så gör vi det nu:

Slaget om Premier League-titeln står enbart mellan två klubbar, Manchester City och Manchester United. Med elva omgångar kvar har City 13 poängs försprång till trean Tottenham. United har elva.

Det är bara två hästar på startlinjen. Stadskampen är avgjord.

Tottenhams dröm om att stå upp för Londons ära och slå in en kil mellan klubbarna uppe i nordväst är därmed död. Nu får Harry Redknapp i stället se upp för grannen Arsenal, som har hämtat upp poäng efter poäng och nosar Spurs i rumpan.

Det blev alltså som det brukar på The Lane:

Tottenham har inte slagit United i ligan sen 2001, och det var i ett läge där Sir Alex manskap redan vunnit guldet. Minns jag inte fel mönstrade United då ett lag med spelare som Bojan Djordjic, bland andra.

En direkt avgörande match

Nu stod det viktigare poäng på spel. Faktiskt direkt avgörande för den fortsatta toppstriden. Det var ”vinn eller försvinn” för både Spurs och United.

Hade Tottenham hämtat sig från 2–5-smällen mot Arsenal?

Kunde United se till att avståndet upp till City fortsätter vara två poäng?

För mig var utgången given redan vid avspark. Ni vet, man kan se det i ögonen hos folk, i attityden. Som när två boxare stirrar på varann innan första ronden. Som när Frank Bruno knockade Lillen Eklund med ögonen innan matchen ens börjat. Som hur Sonny Listons blick skulle smälta ner mig till en blöt fläck på golvet. Som hur Stig Salming skulle titta på dig om du trängt dig före i kassan.

Det kändes som om United hade ett enormt psykologiskt övertag från första början, eftersom det var en match de måste vinna. Och då drar laget på sig en kostym av envishet, oövervinnerlighet och beslutsamhet. Det går rakt genom tv-rutan. Det är en känsla man får. Du kan gå och sätta din farmors guldarmband hos spelbutiken, när United har den där blicken är saken klar.

Sir Alex måste ha varit oroad ett tag när ett Tottenham utan Gareth Bale, Scott Parker och Rafael van der Vaart skapade fan så mycket mer, när Aaron Lennons ben gick som abborrkäftar och Emmanuel Adebayor fick ett mål bortdömt för hands. Det var mycket Spurs i första halvlek.

Men United stånkade, stönade, vred och vände som en gammal brottare, väntande på ett enda läge att få in ett grepp, och med perfekt tajming satte Wayne Rooney 1-0 på nick, strax före paus.

Sen var Tottenham nerstirrat. Ashley Youngs 2-0 framstod som ett rån på ljusan dag, helt mot spelets flöde, men ingen var beredd när Ali knockade Foreman heller.

In med Defoe!

Samme Young skruvade in ett läckert 3–0 innan Spurs inhoppare Jermain Defoe tröstmålade. Varje gång jag ser Defoe gör han mål. Problemet är att han sitter på bänken nästan jämt. Visst är han underutnyttjad av Redknapp?

Gamle Harry ser grubblande ut nu, i tider av spekulationer om hans framtid somförbundskapten, och det verkar som om hela Spurs påverkats av det. Vet kanske laget nåt som inte är officiellt än?

Dunderderbyt mellan Newcastle och Sunderland (1-1) förtjänar egentligen ett helt tidningsuppslag. Föreställ er bara att en liknande match skulle spelas i allsvenskan inför 52 000 åskådare.

Sunderlands Lee Cattermole fick en varning för brutalt spel efter 40 sekunder. Två minuter efter slutsignalen (!) fick han ett rött kort för saker han sa till den (utmärkte) domaren Mike Dean.

Facit av matchen: åtta gula kort, två röda, två straffar, 19-4 i hörnor till Newcastle och ett kvitteringsmål på stopptid. Det var till lika delar galet och underhållande.

Till sist:

Ryssen Pavel Progrebnjak är en jättehit i Fulham. Hattrick i 5-0-krossen av Wolves i går. ”Prog” kom från Stuttgart i januari, värvad i all hast som ersättare för Bobby Zamora, och har redan gjort fem mål på tre matcher.

I samma stadsdel i västra London har ett annat lag en inköpt spelare för 50 miljoner pund, en halv miljard kronor, som inte gjort ett ligamål sen den 24 september i fjol. Vissa anpassar sig, andra inte.

Följ ämnen i artikeln