Hoppa till innehållSportbladet

Dagens namn: Mikael, Mikaela

Flinck: Vilken mental styrka – det blir minst tre medaljer i OS

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-12-03

Helena Jonsson – ett givet guldhopp i Vancouver, enligt Johan Flinck.

PRAG. Ett psykiskt fenomen.

Och ett fysiskt.

Tillsammans tar de ett guld och två silver i OS.

Världscuppremiär i hemstaden som jagad, regerande mästare och nybliven bragdguldvinnare ett OS-år.

Då pallade Helena Jonsson trycket än en gång och vi snackar återigen ”iskall precision i ett exceptionellt svårt läge”. Och jag kan bara citera lokförare Hans om dotters mentala styrka:

– Jag blir bara mer och mer brydd. Jag är så imponerad så det finns inte.

Behöver ingen psykolog

Helena Jonsson är ett psykiskt fenomen. Men jag kan inte förklara varför. Det kan inte pappa heller. Eller ens fenomenet själv:

– Jag tror inte att jag tänker så himla mycket på det helt enkelt. Jag gör bara det bästa jag kan och bryr mig inte så mycket om vad andra tycker, säger hon – och utgör samtidigt ett hot mot en hel yrkeskår: de mentala coachernas, personliga utvecklarnas och idrottspsykologernas.

För någon sådan har hon aldrig pratat med. Eller som hon sa i intervjun i Sportbladet i söndags:

– Jag pratar med mig själv, då får jag de bästa svaren.

Och om Helena Jonsson är ett psykiskt fenomen är Anna Carin Olofsson-Zidek ett fysiskt. 36 år gammal är hon starkare än någonsin efter graviditet, förlossning, amning och hormonboost.

När jag besökte Wolfgang Pichler tidigare i höst nere i Ruhpolding sa han:

– Jag blir inte förvånad om det är Anna Carin som tar medalj i OS.

I stället för Helena alltså, menade han. Den tyske gränsvakten och demontränaren kommer att få både rätt och fel.

Aco kommer att ta medalj i OS – men det kommer Jonsson också att göra.

Kollega Bergström spådde i måndagens tidning att det inte blir ett enda guld i Vancouver för de svenska längdåkarna. Men det blir det alltså för deras kolleger som hängt ett gevär på ryggen.

Pichler hade en viktig poäng i går när han efteråt pratade om att det här loppet var det närmaste ett OS man kunde komma med tanke på den press som fanns på framför allt Jonsson.

Ska vi säga minst ett OS-guld (Jonsson) i skidskytte? Och två silver (Olofsson och Jonsson)? Och ett brons (herrstafett)? Vi gör det.

Och då har jag ändå räknat bort Björn Ferry, som tävlar i kväll och hävdar att ”det här är mitt år”.

Tårtrester och Grey’s anatomy hemma i lägenheten – Helena Jonsson står lika stadigt på jorden som på skjutvallen.

Följ ämnen i artikeln