BEFRIELSEN
Pompeys mardröm bruten
LONDON. Manchester United gjorde mål på stopptid, Sir Alex torterade en fjärdedomare med lufttrycksspruta, Tottenham tappade som vanligt poäng i Bolton...det kändes på nåt vis bekant.
Desto roligare då att få se nåt alldeles nytt denna höst.
Vi dröjer en aning med Sunderlands 2–2-skräll på Old Trafford, först måste hattar och kepsar upp i luften för stackars Portsmouth.
Spelarna har fortfarande inte fått ut sina septemberlöner (de ska kanske betalas ut i morgon), klubben står utan kapital och stora stjärnor och har en ägare (Sulaiman Al Fahim) som alltmer börjar framstå som en suspekt figur.
Med sju raka ligaförluster och ett totalt nerkört självförtroende åkte detta Pompey upp till Wolverhampton och tog sin första bortaseger (1–0) i serien sen november 2008.
Det var smått rörande att se spelarna krama om managern Paul Hart efteråt, ty denne Hart har hållt en fantastisk snygg stil genom hela denna bedrövliga höst. Vilken befrielse det har varit att se honom uppträda som en gentleman i jämförelse med många andra managers. Trots att han haft otur med både domslut och tilläggssekunder i den allmänna misären.
Så var det sagt.
Sir Alex Ferguson har lite svårare att ta motgångar. Han hade ett utbrott mot fjärdedomaren Mike Dean i går som slog nåt slags rekord, jag begriper faktiskt inte hur man ostraffat kan få stå och vrålskälla ut en matchfunktionär på det där viset mitt under en match.
Det märkliga var att tryckluften verkade gå ur honom efter det. Fergie såg allt mer resignerad ut efter Sunderlands 2–1-mål, när klockan närmade sig 90 tycktes han nästan ha gett upp hoppet om poäng.
Men under den obarmhärtiga United-forceringen på stopptid fick Patrice Evra iväg ett skott som styrdes in i eget mål av Sunderlands mittback Anton Ferdinand. Självmål efter en smått bragdbetonad försvarsinsats...vilket oflyt. Muren Ferdinand satt som Tjuren Ferdinand i gräset och såg frånvarande ut efteråt. Och på läktaren visste inte storebror Rio om han skulle skratta eller gråta.
Bruce besviken
United tappade alltså två poäng i toppstriden, men det hade alltså kunnat vara värre. Sunderland är ett starkt, välbalanserat lag med två ypperliga anfallare i Darren Bent (sju ligamål nu) och Kenwyne Jones. Steed Malbranque, Lee Cattermole och Andy Reid var alla utmärkta på mitten och försvaret hade inte ett enda farligt hemma-skott mot sig under första halvlek. Det var oerhört nära att The Black Cats tagit sin första seger på Old Trafford sen 1968.
– Tänk att stå här och vara besviken över oavgjort mot United borta, sa managern Steve Bruce efteråt.
Mest besviken var han på förre Unitedspelaren Kieran Richardson, som slog bort bollen efter en frispark trots att han redan hade ett gult kort. En utvisning i 85.e minuten, vid ledning 2–1, var inte direkt vad Sunderland behövde. Richardson må ha hjärnkapacitet som en bofink, men det här var rekorddumt.
Rooney okoncentrerad
United såg tröttkört ut, och förmodligen fanns den där ”det-ordnar-sig-till-slut-känslan” med i bilden. Men efter Dimitar Berbatovs härliga cykelspark till 1–1 (”Böööörbatov!”, skrek tv-kommentatorn så högt att öronen höll på att lossna) blev det liksom inte mer, till och med spelare som Wayne Rooney och Darren Fletcher såg okoncentrerade ut. Är det verkligen så enkelt att Sir Alex är ytterst beroende av veteranen Ryan Giggs (på läktaren i går) för tillfället?
Äntligen ett svenskmål att rapportera, förresten:
Inhopparen Sebastian Larsson satte en snygg frispark för Birmingham, men det var så dags då: det var matchens sista spark och Burnley vann med 2–1.