Salerno

Historia

Salerno härstammar från neapolitanaren, en ras som var mycket populär under medeltiden. Betydande mängder spanskt och orientaliskt blod har också tillförts. Rasen, som också är känd under namnet persano, utvecklades under Bourbontiden och främjades då av kungen Karl III av Neapel. Han blev senare också kung av Spanien och han stöttade utvecklingen av salernon från år 1763 och framåt.

Vid förenandet med Italien gick avelsverksamheten kraftigt till baka och avlutades år 1874 genom ett statligt påbud. Salernon rekonstruerades långsamt i början av 1900-talet, först som vagnshäst och senare som ridhäst. För att förbättra ridhästegenskaperna tillfördes engelska fullblodshingstar, istället för de arabiska som tidigare använts. Urvalet inriktades särskilt på uthålligheten. Den ändrade avelsinriktningen gjorde att mankhöjden och kroppsstorleken ökade, och den förr så vanliga skimmelfärgen är allt mer sällsynt.

Exteriör

Mankhöjden ligger runt 162 till 170 cm. och vikten på 400 till 500 kilo. Alla fasta färger förekommer.

Huvudet är lätt och väl ansatt med rak nosprofil, bred kvadratisk panna, livlig blick och välmarkerade näsborrar.

Halsen är lång. rak, platt och smäcker. Manken är mycket hög och mycket tydligt markerad. ryggen lagom lång, kort länd, kort runt kors och svansen ansatt nära kroppen.

Bra långa liggande bogar, rymlig bringa och stort djup.

Benen är smäckra men hårda, tydliga torra senor, tydligt hovskägg och hårda hovar.

Användningsområden

Salernon är en intelligent, lättlärd, vänlig och lugn häst som är energisk och välbalanserad. Det är en god ridhäst med bra hoppförmåga.