Alfelt: Succén har tagit udden ur övriga spelare
HELSINGBORG. Hur bra är egentligen Alexander Gerndt?
Och hur bra är HIF utan Alexander Gerndt?
Det är frågorna man ställer sig efter att allsvenskans guldstrid återigen blivit en supertajt uppgörelse mellan Skånes två stora lag.
– Racet fortsätter.
Konstaterade HIF-tränaren Conny Karlsson på sitt lugna trygga vis efter HIF:s både övertygande och tveksamma hemmaseger över Mjällby.
Övertygande därför att ingen som såg matchen kan ha en annan åsikt än att hemmalaget var grymt överlägset spel- och chansmässigt.
Tveksam därför att domaren Magnus Ahlsén hjälpte till alldeles onödigt mycket genom att missa en solklar straff för Mjällby och åtföljande utvisning på May Mahlangu. För att i matchmomentet efter ge HIF en mycket tvivelaktig frispark som Gerndt förvaltade i ren världsklass.
Jag vet att många tycker att sportsidorna är överdrifternas sidor men säg mig hur någon av alla fruktansvärt överbetalda så kallade superstjärnor runtom i Europa skulle kunna pricka in ett frisparksmål mer perfekt än Alexander Gerndts 1–0.
Det kan man ju inte.
Stenhårt skruvad över muren ribba in.
På sätt och vis håller Gerndt med sin effektivitet ensam liv i Helsingborgs gulddröm samtidigt som hans succé på något märkligt vis verkar tagit udden ur resten av laget.
HIF måste hitta tillbaka
I våras vann HIF sina matcher på ett effektivt lagspel och att många var farliga framför mål. För att vinna guld måste man hitta tillbaka till det.
Som alltid vet vi alltid bäst när vi har facit i hand men kanske kan det bli riktigt bra för HIF att möta AIK utan sin skyttekung i laget.
Matchen mot AIK blir en kamp och i våras var HIF som bäst när det kom till kamper där lagets samlade aggressivitet skapade framgång. Erik Sundin kommer att sätta press med sitt löpande mot AIK:s ganska stabbiga försvar och för HIF löser förhoppningsvis någon av de i höst misslyckade målskyttarna sina nervknutar genom att peta in något eller några mål.
En bortaseger mot tufft motstånd utan Gerndt föder ett självförtroende som kan räcka hela vägen.
Svaret på frågan om hur bra HIF är utan Gerndt är egentligen självklart. Det är bara att titta på vårens resultat så vet man att laget har kvalitet för att vinna över alla.
Den första frågan är knivigare.
Vill se honom i tuffare miljö
Visst borde Alexander vara landslagsaktuell efter den här hösten men i landslaget är konkurrensen mördande.
Bättre än Zlatan? Självklart inte och var skulle han då få plats i Erik Hamréns nya system?
Ingenstans annat än att han kan stå på tillväxt och förmodligen få hänga med på vinterns turistlandslagsturné vart den nu går.
Men om Alexander Gerndt säljs till en större liga i Europa i vinter och fortsätter att ösa in mål blir det ett helt annat bollspel. Jag vill gärna se honom i en betydligt tuffare miljö än den allsvenska och jag blir inte förvånad om han lyckas väldigt bra där också.
Alexander Gerndt är mycket mer än bara en målskytt. Hans spelsinne är extremt bra och hans tillslag på bollen är ofta av världsklass.
När det gäller att tippa toppstriden
hade jag två fel direkt. Trodde att Mjällby skulle kunna få oavgjort, vilket de hade kunnat få om inte domaren hjälpt det bättre laget och jag trodde att MFF skakat av sig segeryran efter superderbyt för att kunna gå in i vardagen igen med nytt sug. Kanske gjorde man det men Daniel Anderssons insats vid Djurgårdens mål var långt ifrån den suveränitet han visade mot HIF.
Fortsättningen kommer att handla väldigt mycket om psykologi. Det lag som först tror att de kan spela hem guldet förlorar.