”Jag hade varit död i dag om det inte hade varit för boxningen”
Publicerad 2013-06-15
Paolo Roberto försvarar boxningen
På fredagskvällen knockades Frida Wallberg, 30, blodig.
För tio år sedan var Paolo Roberto, 44, med om en liknande händelse.
– Jag hade varit död i dag om det inte hade varit för boxningen, säger han till Sportbladet.
Frida Wallberg vårdas på sjukhus efter den otäcka knocken i mötet med Diana Prazak på fredagskvällen. Den 30-åriga svenskan opererades för hjärnblödning på lördagsmorgonen.
2003 var ex-boxaren Paolo Roberto, 44, med om en liknande händelse. Hans dröm om en världsmästartiteln tog slut efter att han blivit knockad av den 23-årige argentinaren Sebastian Lujan.
– Det var naturligtvis några av mina värsta dygn i livet, jag visste inte vad som hade hänt. Hade jag en bestående skada? Hade jag fått en blödning? säger Paolo Roberto till Sportbladet.
Känner du igen dig i Fridas situation?
– Jag är lite stöddigare som person. I det här fallet tycker folk bara synd om henne, i mitt fall fanns det också en viss grad av skadeglädje. Kvällstidningarna skötte det där jävligt dåligt. Det tog mig tio år att ta en titel. Jag snubblade i flera VM-fajter, men till slut vann jag. Jag tog två titlar och sen blev jag utslagen i en titelfight, riktigt ordenligt. Det var en av de värsta knockarna i boxningens historia.
– Det var jävligt jobbigt att komma hem och läsa tidningarna, se löpsedlarna. Det är grejen med boxning, vinsten är så total, förlusten är så total. Det var naturligtvis några av mina värsta dygn i livet. Jag var med i SVT dagen efter och debatterade med en riktigt ordentlig hjärnskakning – och vann, haha. Jag ville verkligen inte vara med, jag ville dra en filt över mig och skämmas. Men jag kände att jag måste visa att jag är okej för boxningens skull.
”Hemsk, brutal och förjävlig sport”
Är det värt att boxas på grund av skaderisken?
– Enligt forskning finns det en 10-procentig ökad risk för demens, absolut. Men jag vill bara säga att jag driver sex företag, jag har tio anställda och har skrivit sju böcker sedan jag slutade boxas. Jag slår vilken debattör som helst i en debatt om proffsboxningen, när som helst, sju dagar i veckan, 24 timmar om dygnet.
– Det är absolut värt det. Boxningen räddade mitt liv. Det är en hemsk, brutal och förjävlig sport. Men jag älskar min sport. Den räddade mitt liv, jag hade varit död i dag. Jag är knivhuggen tre gånger, jag var en jävla superbuse.
Hur känner du för Frida?
– Jag känner som alla andra, jag tycker synd om henne. Jag förstår att det finns flera dimensioner om hur hon mår i dag. Det är inte bara att hon har fått en hjärnblödning, det är inte så att hon har cyklat omkull. Alla pratar om det i dag. Boxare är stolta, man gör det för att man är stolt. Stoltheten har inte bara fått en liten törn.