En dödlig dos av norrmänn i Polen

Norrmän gillar att gå på tur.

Det är en hälsosam och bra vana.

Men nu finns det norrmän som spelar på tur.

Det gör mig spyfärdig.

Jag har egentligen alltid varit förtjust i broderfolket, men efter att de vann en halv miljon OS-guld på hemmaplan har de fått storhetsvansinne. Förr i tiden var det lusekofta och yllestrumpor som gällde. Nu är det designerjeans och Rolex i guld för hela slanten.

Jag fick mig en närmast dödlig dos av dessa tallefjantar under EPT i Warszawa förra veckan. Två av Norges så kallade stjärnspelare förstörde min turnering.

Efter att ha gjort en syn som fått bordet att bryta upp i en spontan applåd kände jag mig mycket stark. Slutsegern kändes mest som en formsak och polackerna kunde andas ut. Paradgatan i Warszawa heter nämligen Komisji Edukacji Narodowei – KEN i folkmun. Nu slipper de ju byta namn på den, tänkte jag.

Han dök upp från ingenstans

Då dök plötsligt Åke Vilse upp från ingenstans. Åke tillhör den typen av norska spelare som inte skulle kunna säga vad klockan är även om någon just talat om det för honom.

När jag checkraisade honom med högsta tvåparet bestämde han sig för att syna mig utan drag med en femma hög. Hans plan var tydligen att spela ut mig. Och det gjorde han – på det norska sättet. Två perfekta kort för herr Vilse gjorde att min stack halverades.

Allt kändes bra

Mot slutet av dagen hade jag återigen lyckats gneta ihop en hel del marker och allt kändes riktigt bra. Jag hade på nytt påbörjat min defilering mot segern när Inge Glid äntrade banan.

I en jättepott satte han i stort sett hela sin turneringsexistens på spel genom att syna mig med nio-sju före floppen.

Han hade behövt fyrtio procents vinstchans för att synen skulle vara matematiskt korrekt.

Det hade han inte riktigt mot min ess-dam, men Inge som har svart bälte i hålstegar hade inga problem att skicka ut mig ur turneringen.

Jag var riktigt tjurig och satt i baren och nynnade på den gamla hiten ”Norge är ett ruttet land”, när jag insåg att Inges spel faktiskt var en fantastiskt fin komplimang. En av Norges bästa spelare anser sig så underlägsen att han mer än gärna satsar allt om han har cirka en tredjedels vinstchans mot mig.

Ken Lennaard