Detroit tar det – igen
NEW YORK. Alex Kovalevs fjäderlätta handledsdragningar, Niklas Kronwalls obönhörliga autobahn-kollisioner till tacklingar, Sheldon Sourays missiler från blålinjen...
Det är ju så man börjar darra av upphetsning när man tänker på allt som finns på menyn vi nu får lagd framför oss.
Åh, höst igen.
Det brukade vara förkrossande att behöva konstatera. Det innebar ju bara att vi stod inför mörker och kyla och snörvlande depression.
Nu dansar fingrarna över tangenterna när jag skriver det . För numer är höst synonymt med det jag kommit att älska mest i hela satans tillvaron:
NHL-hockey.
Och en sån här septemberdag får jag sitta i skuggan av Madison Square Garden (nåja, nästan, det är åtta rätt omfattande kvarter dit...) och fantisera om vad det är vi har framför oss.
Att säsongen blir jämn och spännande behöver ingen betvivla. Ju längre lönetaket får verka, desto mindre blir skillnaden mellan lagen och i princip kan alla slå alla nu.
Jag tror dessutom man kan hoppas på en exceptionellt sevärd säsong. Minns ni vilken vacker hockey lag som Montreal, Pittsburgh, Washington och, inte minst, Detroit spelade ifjol? Det var med hög fart, teknik, kreativitet och attackvilja de hade sina framgångar. Det exemplet kommer att sprida sig.
Ett lag som definitivt kan kapitalisera på den utvecklingen är Chicago. De har prickat in sommarens bästa nyförvärv i backstjärnan Brian Campbell och målvakten Cristobal Huet . Tillsammans med ungbloden Patrick Kane och Jonathan Toews, redo att , ser de förmodligen till att det blir happy days i Windy City igen.
Ovetjkin – mot 70 mål
Edmonton, som formligen bubblar av ungdomlig iver, är i samma situation. Firma Gagner-Nilsson känns som en potentiell killer-duo.
Annat jag, lätt febrigt, undrar över är om ”The Mule”-effekten håller i sig i Detroit, om Ovetjkin – fortfarande bara 23 år! – spränger 70- målsvallen, om Fabian Brunnström blir en succérookie i Dallas, om the Kronwall of pain gör ännu ondare och om George Laraque ger Montreal de huggtänder som måhända saknades förra året
Och hur blir det här i New York? General managern Glenn Sather har ju i princip genomfört en ryggmärgstransplantation under de den klassiska blå tröjan. Jagr är borta, Straka är borta, Avery, Malik, Tuytin, Hollweg, Strudwick och – förmodligen” Shanahan är alla borta. Istället har Markus Näslund, Wade Redden, Patrick Rissmiller, Nikolai Zherdev, Dimitri Kalinin, Aaron Voros och Andres Jämtin kommit till Manhattan.
Vad blir det av den given? Ja, antigen braksuccé – eller så är coachen Tom Renney ersatt av John Tortorella framåt jul..
Nu släpper vi pucken.
Den största showen ska börja.