VILDHJÄRNOR
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-01-21
Vilde Norman om adepten Söderling: Utan humöret hade han inte kommit så här långt ...
MELBOURNE. Det egna hetsiga humöret var en av Magnus Normans tuffaste motståndare under karriären.
Nu ska vildhjärnan tämja en likasinnad.
– För mig är det svårt att bli förbannad på rätt sätt. Det är som att gå på någon jävla lina där man inte får falla åt något håll, säger Robin Söderling.
Från spelare och coach till kompisar.
Förvandlingen sker så snart Robin Söderling och Magnus Norman lämnar träningsbanan i Melbourne Park.
De skämtar och hugger på varandra som ett gammalt par. Det sker även när deras temperament kommer på tal.
– Jag skriker i alla fall inte apjävel till motståndaren, utbrister Söderling och skrattar.
– Det där snackar han om varje vecka. Så fort jag är på honom tar han upp det, säger Norman, inte lika road.
Skrek ”idiot” och ”pucko”
Ni kanske minns Öppna franska 2003, hur värmlänningen tappade fattningen och skrek ”Apjävel, pucko, idiot” åt motståndaren Nicolas Massu.
Robin gör det definitivt, även om också hans humör kan vara hetare än den nästan 40-gradiga värmen i Melbourne. Viljan har alltid varit hans styrka – precis som det har varit hans svaghet.
Norman ser sig själv i Robin och ska hjälpa honom att hitta rätt balans. De har redan kommit långt i arbetet.
– Envis, tjurig ... Jag vill att han ska visa känslor eftersom han har en sådan jäkla vilja. Han kan inte bli en ny Edberg som inte säger någonting på banan. Det är inte Robin Söderling. Hans humör är en otrolig tillgång. Utan det hade han inte kommit så här långt. Det är inget problem. Jag har inte sett honom kasta bort en match på grund av humöret på flera, flera månader. För oss är det ett överspelat kapitel. Nu fokuserar vi på andra saker i spelet, säger Magnus Norman.
”Bli förbannad på rätt sätt”
Söderling, som möter Marcos Baghdatis i dag, nickar instämmande.
– Ska jag vara tyst och aldrig visa något blir jag apatisk. Visar jag inget får jag inte den rätta tändningen. Det svåra för mig är att hitta balansen, att bli förbannad på rätt sätt. Folk har pratat om det här sedan jag i princip började med tennisen. Det är inte så lätt, men jag försöker tänka på det hela tiden, säger han.
Australian Open är Söderlings femte turnering med Norman som coach, men de känner varandra sedan tidigare och spelade redan 2003 dubbel ihop.
Ni hyr en lägenhet i Melbourne och tillbringar mycket tid ihop. Hur går det när två sådana tävlingsmänniskor slår ihjäl tid med olika spel?
– Det har inte blivit mycket av det, säger Magnus Norman.
Ni vågar inte äventyra relationen, eller?
– Nä, inte så här tidigt. Det får komma senare.