EM:s största loserögonblick

WIEN. En förstod aldrig sitt jobb, en annan grälade med sin bäste vän, en tredje beordrade halshuggningar och en fjärde hette – eventellt – Torbinskij.

Sportbladets Simon Bank och Erik Niva har listat männen, lagen och lögnerna som var EM:s 20 största loserögonblick.

1. Frankrike faller – Domenech friar

En mediemanipulatörs lägsta punkt.

Under sina år som fransk förbundskapten har Raymond Domenech roat sig väldigt mycket med att spela smart, men gjort bedrövligt lite för att förvalta Europas största talangreserv.

Den här regniga kvällen i Zürich drogs allt till sin spets.

Frankrike var aldrig med i matchen mot Italien. Laget var felkomponerat, oorganiserat och ointresserat. 

Domenech hade ingen aning om vad han skulle göra, förutom att spela det spel han trodde sig behärska. I ett försök att göra sig immun mot mediekritik – ingen kan väl angripa en man som följer sitt hjärta? – fick han för sig att ägna den direktsända intervjun efter matchen åt att fria till sin flickvän Estelle Denis.

Resultatet? Ännu ett fiasko.

Estelle själv är sportjournalist, och var märkbart irriterad där hon satt i sitt panelprogram utan att göra minsta ansats att försvara sin pojkvän. Det franska folket köpte inte skådespelet för en minut, och pressen korsfäste Domenech. Gamle världsmästaren Bixente Lizarazu satte ord på känslorna:

On n´en a rien à foutre de son mariage. Vi skiter fullständigt i hans bröllop.

Dagen efter tvingades Domenech be om ursäkt för sitt utspel:

Förlåt mig. Det var ett kommunikationsmisstag. Jag borde ha varit professionell.

Och Estelle?

Senast vi hörde något hade hon inte ens bemödat sig med att svara på Domenechs frieri. Hon tog det som det skämt det var.

2. Mästarna kom aldrig till spel

Fyra år efter en av de charmigaste sensationer landslagsfotbollen sett var det dags igen.

Fram med popcornen!

Ställd dvd:n på inspelning!

Kyl ouzon!

Och efter fem minuter satt ni där med ouzon i dvd:n och popcornen i skägget.

Grekland hade ingen som helst lust att gå över mittplan.

De skickade in en fembackslinje och i statistiken som presenterades efteråt var de fyra i särklass vanligaste passningsvägarna de här:

Mittback 1 till Mittback 2, Mittback 3 till Mittback 1, Mittback 2 till Mittback 3, Mittback 3 till Mittback 2.

3. Luca Tonis vänskapskris

Efter en säsong då han utan vidare varit världens bäste striker skulle ”Luha” ner och rassla nät i EM.

Han fick inte bollen så ofta. När han fick den sköt han till vänster, till höger, över målet och under målet.

En gång nickade han bollen i mål, men då blev det horribelt bortdömt.

Efter gruppspelet satte han sig och växlade sms med Bayern-polaren Miro Klose.

Luca: ”Jag har problem med min bäste vän”.

Miro: ”Vem då?”.

Luca: ”Bollen”.

4. Slut i rutan

Konkurrensen var verkligen stenhård, men Turkiet–Tyskland, med alla sina underliggande betydelser, var förmodligen EM:s största match.

Bra blev den också. Rafflande till extasens gräns. Och aldrig har vi varit så tacksamma över att få sitta och se en mästerskapsmatch på plats. 

Skälet?

Jo, de som såg på tv fick inte se slutet. Tv-avbrottet över Europa var av rekordformat, och i Sverige erbjöd TV4 gamla analyser av handfallna experter istället för livereferat av dramat som utspelade sig i Basel. 

5. Cech är inte alls världens bäste

Vem var det som kom ut helt fel på den där hörnan som Gallas nickade in i november? Vem var det som sjabblade in Maloneys fjuttskott på annandagen? Vem petade bollen på Woodgates huvud i Ligacupfinalen? Och vem var det som släppte in Taylors vänsterskott mellan benen på Premier League-säsongens sista dag.

Jo, det var samma kille som tappade ett harmlöst inlägg framför fötterna på Nihat, och såg till så att tjeckerna tvingades lämna EM.

Han heter Petr Cech, och den som någonsin kallar honom för världens bäste målvakt igen har helt enkelt fel.

6. Polen hugger huvudet av Ballack

Det polska laget gjorde väl ett helt okej intryck, de polska fansen var fantastiska – men det är ju tyvärr inte de polackerna vi kommer att minnas från den här turneringen.

Den polska premiärministern ”ville mörda” domaren Howard Webb, den polska presidenten refererade till lagets egna spelare som ”Artur Borubar” (Artur Boruc) och ”Roger Pereiro” (Roger Guerreiro) i en tv-intervju och den polska tabloiden Super-Express gjorde ett montage med Michael Ballack och Jogi Löw halshuggna.

Och det är klart att det går att skratta åt allt det – men det var väl inte mästerskapens smaklösa skämt som Polen ville bli?!

7. ”Den där sjuan”

Vi var osäkra på mittfältet, och på Elmanders roll – men en sak visste vi inför ödesmatchen mot Ryssland: Att förbundskaptenen hade koll på motståndet. Sverige är ju världsmästare i noggrannhet.

Eller?

Lagerbäck harklade sig och sa:

– Sjuan påminner mycket om Arsjavin. 

Han ursäktade sig, sa att det inte handlade om bristande respekt, åkte till Innsbruck och nästa presskonferens. Där han sa:

– Den där sjuan är också skicklig.

Den där sjuan heter Torbinskij, Lasse.

Han avgjorde EM-kvarten sen, när ditt lag åkt hem.

8. Terim får stryk av Eskilstunakille

Det fanns ett par dagar när vi undrade om han någonsin skulle kunna förlora igen.

Kejsare Terim pusslade ihop ett Turkiet som tycktes besegra döden själv.

Under de fyra första matcherna ledde de i totalt en spelminut, men överlevde.

När det vände?

Många skulle säga att det var när Lahm fick fritt löpfält med en minut kvar av kvarten. Vi vet bättre.

Terim insåg att allt har ett slut när han hamnade bredvid en 45-årig fjärdedomare från Eskilstuna vid namn Peter Fröjdfeldt – och såg att han, turken, inte ens var hälften så solbränd.

9. Wayne Rooney spelar EM, typ

Saknade ni Rooney och Gerrard i Schweiz-Österrike? Hade ni velat se Terry, Beckham och Owen spela?

Då var ni bara på fel platser vid fel tidpunkter. Alla de här var ju med när England mötte Spanien i Innsbruck. Målrikt blev det också, 6–6.

Äh, i själva verket ska ni givetvis bara vara glada att ni missade det här pinsamma jippot. Någon gynnare hade nämligen fått för sig att gå igenom det engelska personregistret, och släpa samman elva killar med samma namn som de riktiga landslagsspelarna.

För helvete.

England gick inte till EM. Släpp det nu.

10. Gómez försöker måla från en meter

Efter fyra minuter av tyskarnas EM-premiär missade Mario Gómez öppet mål när en osjälvisk Klose rullade bollen till honom.

Och ni trodde det var illa?

Efter fem minuter av ödesmatchen mot Österrike fick vi se samma sak igen, fast i kvadrat. Klose loss på kanten, bollen parallellt med mållinjen till Gómez, en meter utanför ett helt övergivet mål. Den hopplösa felträffen räcker bra bara den, men som gamle hjälten Paul Breitner påpekar:

– Det riktigt oförlåtliga är att han sedan inte följer upp. Allt han behöver göra är att gå upp i nickduellen – och det är mål. I stället ställer han sig och tittar på när backen rensar.

11. Di Natale rullar hit och dit

Spanjorerna vinner boll vid sidlinjen, och en Antonio Di Natale som vill ha frispark hamnar utanför linjen.

När han sedan upptäcker att spanjorerna ställer om så – rullar han in igen.

Tilltaget lyckades. Spanien spelade ut bollen.

Det var ett klassiskt italienskt furbo-ögonblick, men samtidigt illustrationen av att Italien bara var ett halvt Italien under detta EM.

Hade allt varit som det skulle hade Di Natale såklart gjort sitt dåd med stolthet. Han hade tagit emot visslingarna med högt huvud, och nonchalant fintat bort Casillas med sin straff. Det blev inte riktigt så.

12. John van’t Schip dirigerar ut Holland

Holland spelade superfotboll och utropades till guldfavorit – tills de ställdes mot Ryssland. 

Vi kan leta förklaringar till förlusten, men en bild från slutsignalen säger mer:van Basten sjunker ihop.

van Nistelrooy får kramp. Och Ooijer är på väg av planen.

Då reser sig assisterande förbundskaptenen John van’t Schip och tar tag i grejerna. 

Han skickar ut en massör till Ruud, pekar åt Ooijer att vända och tacka ryssarna för matchen.

Och det såg precis ut som sånt man lär sig när man varit med om ett par förluster för mycket.

13. Ronaldo får ont i magen

Det var i slutet av ett av träningspassen inför kvartsfinalen som Cristiano Ronaldo till sist tappade masken.

Efter att ha förlorat en småmålsmatch ställde han rätt och slätt till en scen. Han surade och tjurade, förde oväsen sparkade iväg bollar.

Sedan åkte han tillbaka till hotellet, tog magmedicin och somnade.

Ett bevis för hälsosam fokusering – eller ett tecken på att pressen till sist var på väg ikapp Ronaldo?

Tre dagar senare hade Portugal förlorat mot Tyskland, och världens bäste spelare hade lämnat Europa­mästerkapen utan att lämna något riktigt avtryck.

14. Asien ställer Bilic mot väggen

Trots att Kroatien förlorade kvartsfinalen på grymmast tänkbara sätt ställde ändå en tapper Slaven Bilic upp på presskonferensen omedelbart efteråt. En av de första frågorna han fick var från en östasiatisk journalist: Mister. Vilken musik ska du nu lyssna på ikväll?

Svaret började på ”f” och innehöll fyra bokstäver. Det var varken ”folk” eller ”funk”.

Fem minuter senare – samma journalist:

Mister. Du har ett lyckomynt. Tappade du det när du firade Klasnics mål?

Det finns ett varningssystem för journalister som inte hämtar ut ackrediteringar. Vad oss anbelangar får det gärna introduceras ett likadant för kollegor som ställer oförlåtligt dumma frågor. 

15. Ribéry går sönder – ingen bryr sig

Om ni vill veta hur ett lagmässigt haveri ser ut så ska ni spola fram er match-dvd från Italien–Frankrike till minut sju.

Franck Ribéry hakar i Zambrotta och skadar sig, illa.

Han ligger där. Förkrossad.

Och ensam.

Makelele ställer sig en bit ifrån, Gallas kollar lite, Benzema är den ende som böjer sig mot honom.

Och efter en evighet kommer Thierry Henry på att ”ja, jävlar, jag är ju lagkapten” och lommar fram. 

Frankrike blev aldrig ett lag i EM, och Henry kommer aldrig att bli en kapten på riktigt.

16. Øvrebø uppfinner ny offsideregel

Är det inte det vi sagt – Italien borde utsett Luciano Moggi till förbundskapten. 

För om det var något lag som hade otur med domarna – i ett EM där domarna var bra – så var det de azurblå. 

Fröjdfeldt dömde in ett holländskt mål enligt en regeltolkning som ligger i ett skrin på Uefas kontor i Nyon. Det var rätt. Men när Toni gjorde sitt enda mål i turneringen, blev det horribelt bortdömt för offside.

– Inget att snacka om. Jag gjorde ett misstag, erkände norske domaren Henning Øvrebø.

17. Hickersberger spelar golf

Åratal av vanskötsel, kaotisk organisation och dålig ledning har satt djupa spår i den österrikiska fotbollen. Och detta har fått flera potentiella nyckelspelare att tacka nej till landslagsspel.

Nyckelögonblicket från det här mästerskapet hittar vi dagarna efter att de rödvita definitivt blivit utslagna.

På förmiddagen går förbundskaptenen Josef Hickersberger en runda golf med journalisterna från tyska Kicker, och berättar att han sagt upp sig.

Först senare samma kväll tycker han att det är värt att underrätta fotbollsförbundets ledning om saken.

18. Lars reder ut sanningsbegreppen

Expressens storpotät och -publicist Bo Strömstedt sa det så bra:

”Ord betyder något”.

Före premiären sa Zlatan Ibrahimovic att han hoppades att Fredrik Stoor och Sebastian Larsson skulle få spela.

I en ogin och långsökt tolkning dundrade Expressen på med ”Zlatan vill peta Ljungberg”. Dagen efter sågade förbundskaptenen pressen och undrade hur man kunde lägga saker i Zlatans mun.

Zlatan hade aldrig sagt vad han sagt.

Problemet 1: Att han sagt det.

Problem 2: Att femtio bandspelare, tv-kameror och mikrofoner fanns där när han sa det.

19. Scolari skriver på för Chelsea

Hela härliga hallabaloot kring Cristiano Ronaldo störde förstås Portugal under EM.

Största stjärnan, han som skulle leda laget, verkade ha en pågående kärleksaffär med Real Madrid, och varje uttalande han gjorde tolkades med det som bakgrund.

I normala fall hade väl en tränare kunnat kliva in och stämma i bäcken, men Luiz Felipe Scolari kunde inte gärna göra det.

Varför?

Tja, för att han själv blev klar för Chelsea mellan Portugals andra och tredje EM-match.

20. Mladen Petric gör om gör fel

Kroatiens klassiska VM-äventyr från 1998 tog fart på allvar i och med en straff mot Rumänien.

Davor Suker gjorde mål – men domaren beordrade honom att ta om den.

Inför andra försöket var Suker så nervös att han höll pekfingret mot halspulsådern för att känna av sin egen puls.

När Mladen Petric nu tio år senare var tvungen att göra mål för att hålla kroaterna kvar i turneringen kopierade han Sukers gest inför den kritiska straffen mot Turkiet.

Sedan gick han fram och missade, där Suker gjort mål.

Han gjorde om – han gjorde fel.