Superagenten som bygger upp Milan
Det räckte liksom inte med att vara fotbollens ledande agent, representant för världens bäst betalda spelare. Under ett intensivt halvår har Mino Raiola nu placerat sex spelare i AC Milan, mer än ett halvt lag. Den gamle toalettstädaren har gått och blivit klubbyggare också.
Klockan fem över åtta i förrgår kväll kom Milans verkställande direktör Adriano Galliani till Espanyols högkvarter för ännu ett transfermöte.
Vid sin sida hade han Mino Raiola. Det har han i stort sett alltid nuförtiden.
På bara ett halvår har AC Milan gått igenom en renovering som normalt sett tar tre, fyra år att genomföra. Och resultaten kunde knappast ha blivit bättre.
Tabelltoppare i Serie A. Semifinalister i Coppa Italia. Avancemang i Champions League.
Det ligger såklart nära till hands att lyfta fram Zlatan Ibrahimovic som den viktigaste mannen bakom transformationen – men det vore inte riktigt sant.
Ibrahimovic hade ju inte kommit till San Siro ifall det inte var för hans agent, multifixaren Mino Raiola.
Och det hade inte Robinho, van Bommel, Emanuelson eller Rodrigo Ely heller.
I förrgår tog det knappt tre timmar för Raiola att sy ihop förhandlingarna mellan Milan och Espanyol. Fem i elva på kvällen var allt klart.
21-årige vänsterbacken Dídac Vilà till Italien. Tre miljoner euro till Espanyol. Ännu en Raiola-spelare in på Milanello.
En stor vår väntar på San Siro. Nya bucklor ska in till ett nytt AC Milan – och i första hand är det vare sig Berlusconi, Galliani eller Allegri som har byggt upp det laget.
I onsdags hade Milano-tidningen Il Giornale rubriken: ”Raiola è il nuovo re del mercato di casa Milan”, ”Raiola är transfermarknadens nya kung hemma hos Milan”.
Ute i fotbollsvärlden har agentrollen förändrats under 2000-talet. Nuförtiden är det långt ifrån givet att en agent enbart representerar spelare – han kan precis lika gärna anlitas av en klubb med behov av att göra många affärer på kort tid.
De mest kända exemplen kommer från England. Agentfirman SEM – en del av idrottsmediejätten Kentaro – drev igenom åtta köp under några få veckor efter att Sven-Göran Eriksson tagit över Manchester City. När Blackburn bytte styre i vintras agerade samma SEM rådgivare åt den nya indiska ägarfamiljen, och fick mandat att ersätta managern Sam Allardyce med två av sina egna klienter, Steve Kean och John Jensen.
AC Milan hade under en längre tid haft ett samarbete med ”transferkonsulten” Ernesto Bronzetti, men blivit allt mer missnöjda med hur affärerna blivit både segdragna och dyra.
Här fanns en lucka för en fixare med förmågan att få saker att hända, ett hål som format efter Mino Raiolas omfångsrika kropp.
Mino Raiola har aldrig bakat en pizza i hela sitt liv, även om myten inte uppstått utan anledning. Han började arbeta på sin pappas restaurang redan när han var 11 år gammal.
– Främst gjorde jag det för att få vara nära pappa. Men jag gjorde allt utom att stå i köket. Jag var kypare, diskade tallrikar, städade toaletter, svabbade golv... Det var där jag lärde mig vad hårt arbete är.
När Raiola var 15 år hade han redan ansvar för familjeföretagens bokföring, skötte kontakten med skatteexperter och advokater. När han var 18 köpte han sin första egna restaurang, en McDonald’s-filial som han sålde med jättevinst efter bara en månad.
Ett år senare valde han in i FC Haarlems styrelse.
Samtidigt läste han kvällskurser i juridik vid universitetet, och reagerade därför på hur fotbollskontrakt var utformade.
Inom Holland såldes spelarna enligt en förutbestämd taxa, beroende på ålder, lön och meriter. Däremot fanns ingen motsvarande praxis för övergångar till utlandet.
Mino Raiola har aldrig varit rädd för auktoriteter. Han utnyttjade kryphålet, utmanade både det holländska fotbollsförbundet och landets etablerade agenter. Han byggde upp en verksamhet runt att sälja holländska spelare till utlandet.
– Jag sprängde ett system som var felaktigt.
Snabbt ställdes siktet in på att göra business med de största. Juventus kontroversielle sportchef Luciano Moggi var italiensk fotbolls viktigaste man, så Raiola bokade in ett möte.
Efter att ha fått vänta i en halvtimme kastade han ur sig några förolämpningar och stormade ut från kontoret. I italienska GQ har han berättat om hur han istället sökte upp den mäktige sportchefen på en restaurang i närheten.
– Jag gick fram till hans bord, sa vad jag tyckte, att han behandlat mig illa. Och han... ”Vem fan är du? Vad vill du?”. Jag svarade: ”Det kommer du få se den dag du vill ha en spelare av mig”.
Nästan tio år senare ville Juventus köpa Pavel Nedved från Lazio. Eller med andra ord: Moggi ville ha en av Raiolas spelare.
Jag fick vänta en halvtimme igen och stack. När han ringde sa jag: ”Nu börjar förhandlingen”. ”Du är galen. Vem tror du att du är?!”, svarade han.
Till slut fick Juventus betala 41 miljoner euro för att få Pavel Nedved, men Luciano Moggi och Mino Raiola blev vänner. Tre år senare samarbetade de två för att möjliggöra Zlatan Ibrahimovics flytt från Ajax till Juventus.
När Mino Raiola beskriver sig själv i holländska tidningen Het Parool gör han det med orden ”någon som får det omöjliga att hända”.
Det verkade som ett mission impossible att få Zlatan till Milan. Galliani var förtvivlad: ”Jag har 13 utgående kontrakt – var ska jag få pengar ifrån?”. Alla sa att det inte skulle kunna gå. Zlatan gick till Barcelona för 75 miljoner euro. Ett år senare tog Milan honom för mindre än 20 miljoner. Det gick.
Raiola förklarar vidare.
– Mina spelare är mina barn, mina bröder. Zlatan hade flyttat till Barcelona för att stanna, men efter att han petats av Guardiola minns jag hur han sa: ”Mino, jag skäms”. Jag står inte ut med att se en av mina spelare olycklig, i synnerhet inte om han utsatts för en orättvisa. Så jag talade ut. Oavsett vem jag har framför mig – Mourinho eller Guardiola – så gör jag vad som är bäst för spelarna.
Enligt italienska Sky drar Raiola själv in drygt femtio miljoner kronor om året, vilket är fullt jämförbart med en av hans storspelare, säg Robinho.
– Tjänar jag mycket är det för att mina spelare gör det – och jag försöker alltid klämma fram varenda cent de kan få. Det är ingen slump att mina spelare tjänar bäst i världen. I åratal var Nedved världens bäst betalde spelare, nu är det Ibrahimovic. Messi? Ronaldo? Rooney? Inte enligt mina uppgifter. Men nu snackar jag lön, inte reklamkontrakt och sånt. Zlatan är svensk. Hade han varit brasse hade han tjänat hundra miljoner euro om året.
Det är lätt att se mönster i de övergångar som Mino Raiola varit inblandad i den senaste tiden. Köpesummorna har varit förhållandevis låga, vilket öppnat för högre löner. Milan och spelarna har blivit nöjda – säljande klubb har däremot inte varit lika belåten.
– För mig spelar det ingen roll ifall jag har ett bra eller ett dåligt rykte. Jag har mina rötter i södra Italien, och där finns det ett talessätt: ”Ju fler fiender, desto större ära”. Får du folk att frukta dig gör du förmodligen något bra.
På många sätt är Mino Raiola fortfarande samma restaurangpojke som han en gång var, en man som tar hand om de sina, strävar uppåt och arbetar hårt för att nå dit oavsett vem som står i vägen. Han säger sig jobba 365 dagar om året – 12 000 mil i bil, hundratals flygtimmar – och samarbeta med folk som har samma inställning. Klubbar som AC Milan, spelare som Zlatan Ibrahimovic.
– Ska man till toppen går det inte att ta genvägar, då blir du omsprungen. Enbart talang räcker inte – titta på Ronaldinho. En pojke som Zlatan lever för fotbollen, det är allt han bryr sig om. Sådan är jag också.