Niva: Brasilien slipper 200 miljoner ton av press
Det är den största matchen de någonsin spelat, och då har den ändå fått lite mer rimliga proportioner de senaste dagarna.
Brasilien måste ta sig igenom semifinalen utan sina två största stjärnor – men de slipper spela den med en 200 miljoner ton tung kravsäck över sina huvuden.
Och så skadades en superstjärna och så blev en lagkapten avstängd och så gick en farfar bort och så förändrades ett nationellt stämningsläge.
En osedvanligt stor del av diskussionernax§ under detta VM har ju handlat om att försöka se in i de brasilianska spelarnas kroppar och huvuden.
Hur tänker de? Hur känner de? Hur kommer de att hantera den ofantliga pressen?
Frågorna har absolut inte varit obefogade – jag har själv aldrig någonsin sett ett fotbollslag spela under mer extrema förutsättningar, och det har verkligen präglat hela den brasilianska prestationen – men de har varit helt omöjliga att besvara.
Vem vet hur en brasiliansk landslagsspelare reagerar på historiens mest upptrissade mästerskap? Inte du, inte jag, inte psykologen och knappast heller de brasilianska landslagsspelarna själva.
Jag tror inte att de såg sig själva gråta både före, under och efter matcherna. Jag skulle bli förvånad om Thiago Silva planerat att sätta sig ner på bollen och vägra delta i straffläggningen mot Chile.
Kravet har förvandlats till sympati
Så vad händer nu?
Det vet jag givetvis inte, men det jag ändå kan säga med säkerhet är att det är en helt annan typ av känslor som svallar över det här landslaget jämfört med hur det var för bara fem dagar sedan.
Ni kanske har sett bilderna på när Neymars avskedstal sändes i brasiliansk tv, hur programledaren sedan hade svårt att kontrollera känslorna och hur stora delar av publiken grät öppet.
Det var en ganska rättvisande ögonblicksbild.
Där det tidigare fanns uppfordrande krav finns det nu sympatier och förståelse.
Skulle de förlora i kväll kommer folk bli besvikna och vissa kritiker kommer att såga – självklart – men spelarna kommer inte att brännmärkas som landsförrädare.
Och det har mindre att göra med att de nått fram till semifinal och möter Tyskland, utan handlar mycket mer om de motgångar som drabbat ”A Seleçao” den senaste veckan.
Scolari – en godhjärtad patriark
Folket i barerna och tv-sofforna har ju främst känt med Neymar, men inom gruppen har minst lika mycket handlat om att solidarisera med Marcelo.
När han förlorade sin farfar i lördags förlorade han mannen som på många sätt uppfostrat honom, förebilden som han alltid tackat för hela sitt fotbollsliv.
Att formulera det som att den senaste veckan spelat Felipão Scolari i händerna vore naturligtvis cyniskt långt bortom det osmakliga, men det är i såna här situationer som hans storhet verkligen brukar komma fram.
Det finns saker i den här fotbollsvärlden som den hypertraditionalistiske 65-åringen har ganska svårt att förlika sig med, men för den som lyfter blicken kan han berätta om sina egna erfarenheter av hur livet både ger och tar. Han är en godhjärtad patriark i mycket högre utsträckning än en teoretiskt träffsäker taktiker, och har nog lättare att prata om döden än om tatueringar med sina spelare.
Hela hans ledarskap går ut på att skapa en familjekänsla i första hand, och sedan följer liksom fotbollslaget efter.
Nu har den där familjen vidgats till att inkludera alla dessa 200 miljoner brasilianarna på ett helt nytt sätt, och jag upplever det som att bilden av vad man kan förvänta sig av representationslaget har justerats på ett tillnyktrat sätt.
Det är rätt svårt att blint begära VM-guld och nationell förlösning av ett decimerat fotbollslag där superstjärnan fraktas runt i rullstol och där vänsterbacken spelar i sorg.
I kväll går det där decimerade laget ändå ut och spelar match. Kanske gör de det rent utav med ett visst mått av befrielse.
Just i dag känns det inte längre som en match som ska avgöra Brasiliens hela framtid och som ska rättfärdiga hundratals miljarder korrupta mästerskapskronor – utan det känns mer som den största matchen ett prövat gäng fotbollsspelare någonsin spelat.
VM-semifinal, Brasilien– Tyskland.
Vi behöver inte pumpa upp det mer än så.