Beviset: Sämsta landslaget någonsin
Sämsta placeringen sedan mätningarna startade, enligt Fifa-rankingen.
Tyvärr är bilden helt korrekt.
Dagens svenska landslag är det sämsta som hittills dragit på sig den gulblåa dressen.
Kortsiktigt hopp om framtiden saknas om inte problemen börjar tas på allvar med kraft.
Fifa-rankingen är vanligtvis kritiserad då den sedan några år tillbaka även tar hänsyn till resultat i träningsmatcher och inte som tidigare: Endast tävlingslandskamper.
Länderna kan alltså "justera" position genom att möta sämre lag för att vinna, i stället för att möta bättre motstånd för att utvecklas.
Fifa-rankingen startade 1993. Ett tag låg Sverige tvåa, normalplacering är runt 20-strecket, just nu är Erik Hamréns landslag nere på 44:e plats – sämsta placeringen hittills.
Stämmer bilden överens med verkligheten?
På ett sätt gör den inte det. Det är klart att Sverige har ett bättre landslag än 40:e placerade Kap Verde eller 39:an Guinea och kanske några till.
Men på frågan om dagens blågula upplaga faktiskt är det sämsta hittills är jag beredd att tycka: Ja, det är nog tyvärr så illa.
För att hitta en liknande misär måste vi först backa till slutet av 1990-talet. Tommy Svenssons landslag missade EM 1996 och VM 1998 innan ”Lars-Tommy” tog över för att rada upp en fem turneringar lång mästerskapssvit.
Svagare manskap
Skillnaden mellan perioden 1995–1999 jämfört med Hamréns 2010–2014 är att för 20 år sedan hade Sverige ett starkt hemma-EM och ett VM-brons i ryggen i det korta perspektivet. De missade mästerskapen kunde med fog ses som en naturlig reaktion på en tung framgångssaga.
När Erik Hamrén tillträdde hösten 2009 hade Sverige ett blekt EM 2008 och ett missat VM 2010 att luta sig mot – not so much, alltså.
Nästa nedslag i historien får bli 1980-talet då Sverige missade hela fem mästerskap på raken: EM 1980, VM 1982, EM1984, VM 1986 och EM 1988. Men det är svårt att hävda att det spelarmaterial som dåvarande förbundskapten Lars ”Laban” Arnesson förfogade över skulle varit svagare än nu. IFK Göteborg nådde extrema framgångar i de europeiska klubblagsturneringarna, Malmö FF höll jämna steg på hemmaplan och ute i Europa nådde spelare som Mats Magnusson, Glenn Strömberg och Glenn Hysén hygglig framgång.
Problemet på 1980-talet var inte spelarna – det var ”Laban” och en pågående systemstrid inom svensk fotboll.
Dessutom hade Robert Prytz & co i princip fixat VM-biljetten till Mexiko 1986 när Västtyskland överraskande förlorade sin första kvalmatch på hemmaplan (0–1 mot Portugal).
Lars ”Laban” Arnesson död – blev 87 år
Beckenbauers debut
Mästerskapstorkan under 1960-talet förtjänar också att nämnas men faktum är att Sveriges landslag under detta decennium ändå var starkt sett till spelarmaterialet med namn som Kurre Hamrin, Agne Simonsson, Bosse Larsson, Ove Kindvall, Björn Nordqvist och Ronnie Hellström.
En djupdykning i kvalspelet till exempelvis VM 1966 visar att grupperna då bestod av tre länder, Sverige mötte Cypern och Västtyskland. Cypern besegrades stort i båda matcherna, sedan kryss borta mot blivande VM-finalisten (1–1, Hamrin kvitterade i 86:e) men i den avgörande returmatchen på Råsunda tappade Sverige en 1–0-ledning och Uwe Seeler sköt 2–1-målet som tog Västtyskland till VM i en match som skulle bli känd som Franz Beckenbauers debutlandskamp.
Dessutom anades under den här perioden en ljusnande framtid i den nya generation som var på väg fram. Något som också besannades genom att Sverige under 1970-talet kvalificerade sig för samtliga tre VM-turneringar.
Det är mer än vad man kan säga om dagens material där glappet mellan enda världsstjärnan Zlatan Ibrahimovic och ett lovande U21-landslag knappt innehåller en enda spelare som ger hopp om livet.
Den oundvikliga slutsatsen blir därmed att Fifa-rankingen har rätt: Dagens svenska landslag är det svagaste sedan fotbolls-VM startade 1930.
Förhoppningsvis kan det bli väckarklockan som får svensk landslagsfotboll att vakna och inse att något måste göras, och inte ducka frågorna likt förbundsbasen Karl-Erik Nilsson som på konstaterandet att Sverige bara vunnit två landskamper under 2014 (träningsfajten mot Estland och och hemmakvalet mot Liechtenstein) svarade:
– Jo, men det var två viktiga segrar.
Kom igen!