Alfelt: Bortamålsregeln är otidsenlig och orättvis
Ett par små misstag och en helt jämn match förvandlades till ett mardrömsläge för Ljungskile tack vare en otidsenlig bortamålsregel.
Jag förstår inte alls varför Ljungskile ska vara förlorare om man vinner returen i Gävle med 2–0 när man i så fall kvitterat till 3–3.
Det fanns en gång i tiden anledning till att införa bortamålsregeln. Inters demontränare, som han kallades, Helenio Herrera skapade Catenacciotaktiken som handlade om att minimera möjligheterna för motståndaren att komma till målchanssituationer.
En framgångsrik taktik som fick efterföljare, om än inte alltid lika extrema varianter, men som ändå påverkade världsfotbollen. Många lag spelade på ett sätt hemma där man skulle vinna och ett annat borta, där man inte skulle förlora.
Därför föddes bortamålsregeln.
Men den cyniska fotboll som tvingade fram regeln existerar inte längre nu när de bra lagen vill vinna matcher på att vara bättre än sina motståndare oavsett var de spelar.
Långt ifrån defensivt
Ljungskile–Gefle är en bit från världsfotbollen men jag tror inte att någon som såg kvalmatchen kan hävda att Gefle agerade med defensiven som prioritet, eller att Ljungskile var sämre än det allsvenska motståndet.
Små misstag. En onödig neddragning gav straff och sen följde en missad rensning som ledde till inläggsläge och tvekan i försvaret som vände hemmaledning till underläge. Det finns inget att anmärka på Gefles vinst. Man var effektivare än Ljungskile, utan att vara bättre som lag.
Jättefördel för Gefle att stanna kvar i allsvenskan, alltså, och visst var Simon Lundevall och Jonas Lantto lite effektivare än Ljungskiles offensiva krafter. Dioh Williams sög åt sig boll och hade förmåga att hålla kvar den så att Gefle fick längre anfall. Plus att hans 3–1 var ett riktigt klassavslut i fart från ganska dåligt läge.
Jag tyckte att Ljungskile, framförallt så länge de ledde och även efter Gefles kvittering, spelade en positiv offensiv fotboll. Comebackande spelmotorn Markus Gustafsson skänkte flyt i spelet och Jacob Olsson var farlig hela matchen igenom. Synd att det var just han som orsakade den onödiga – och ganska hårt dömda – straffen som Johan Oremo kallt utnyttjade.
Sviten bröt - men chansen finns än
Är det då kört för Ljungskile?
Nej, det tror jag inte.
Det finns mycket kvalitet i laget. Den fantastiska sviten på 24 matcher utan förlust bröts visserligen men Ljungskile skapade många bra målchanser och jag tror inte att det kommer att se annorlunda ut i Gävle.
Vilket av lagen som fotbolls-Sverige vill ha i allsvenskan tror jag inte ens att man kan svara på. Tyvärr bryr sig väldigt få utanför lagens hemmakommuner om det blir det ena eller det andra.
Utvisningen av David Johannesson var också onödig. Ljungskiles främste målskytt i år hade ingen anledning att bråka efter att han själv hade gått för hårt åt mot Gefles målvakt.