Niva: Större än 1990 - då slog de två halvdana lag
Svarat för en av tidernas största VM-skrällar
På dagen 24 år har gått sedan Hernán Medford sprintade igenom det svenska försvaret och rullade in bollen bakom Thomas Ravelli.
Det blir vi själva som får leva med det minnet framöver.
Costaricanerna har gått vidare nu, de har större saker både i backspegeln och vindrutan.
England är ute och Italien förlorade, men jag tänker inte skriva en av de där texterna där det lilla lagets prestation överskuggas av de stora lagens misslyckande.
Den 20 juni är Costa Ricas dag, och skulle någon berätta för mig att deras nationaldag ska flyttas från september och hit så skulle jag inte bli det minsta förvånad.
Det var ju alltså samma datum som Costa Rica senast chockade fotbollsvärlden, men jag tvekar inte att beskriva den här bedriften som ännu större än det ”Los Ticos” uträttade 1990.
Då slog de två halvdana lag – Skottland och Sverige – med knappa marginaler, gynnsamma domslut och en hel del tur.
Nu har de besegrat två världsmästarnationer, och de har gjort det tack vare sin intensitet, sin effektivitet och sin kvalitet.
Costa Rica var bättre än Uruguay, Costa Rica var bättre än Italien.
Visst sjönk de djupare och djupare i takt med att klockan tickade på, men fram till och med segermålet var det de vittröjade som dikterade matchbilden.
De vågade kliva högt med sin backlinje för att komprimera spelet och sätta press på Pirlo.
Spelare från nordiska ligor
Balotelli kom in på ytan där bakom vid ett par tillfällen – någon gång var han offside, någon gång var han det inte – men den risken var värd att ta.
I övrigt var det costaricanerna som höll sig kompakta och fungerade bäst kollektivt. Jämfört med motståndet var de både mer tempostarka och mer dynamiska. De såg till att vinna de dueller som behövde vinnas, och attackerade med spets de gånger tillfälle gavs.
Den ena minuten borde Joel Campbell fått straff, men den mänskliga faktorn räddade Italien. Den andra minuten nickade Bryan Ruiz in bollen, och den krassa teknologin räddade den sportsliga rättvisan.
Andra halvleken mest bara pågick. Italien skickade in de offensiva spelarna som fanns att skicka in, utan att för den sakens skull lyckas bygga upp något offensivt spel.
Keylor Navas är en av världens mest underskattade målvakter, men behövde knappt anstränga sig. Costa Rica kontrollerade matchen även när de inte hade bollen.
Återigen gjorde Celso Borges en klok och bra insats på mittfältet, och även om han knappast kommer tillbaka till Sverige nu är det såklart roligt att se att det faktiskt är möjligt att åstadkomma såna här saker med en stor klunga spelare från de skandinaviska ligorna.
VM? Copa América
Borges och Bolaños spelar i Sverige respektive Danmark, och om jag inte har räknat fel är det sju spelare i truppen som passerat genom Norge och Tippeligan.
Men en seger för det nordiska? Nä, då anstränger vi oss lite väl mycket – mer än något annat är ju hela mästerskapet en enda enorm triumf för den syd- och latinamerikanska fotbollen.
VM? Copa América.
Klimatet är en faktor, men inte på något avgörande sätt. Mest handlar det om det ni själva kan se med era blotta ögon; det engagemang och den energi och den positiva patriotism som de här landslagen investerar i turneringen.
Det räckte liksom inte med Brasilien och Argentina och Chile och Colombia och Mexiko. Igår slog ett Uruguay med 3,5 miljoner invånare ett England med 53 miljoner invånare, idag besegrade ett Costa Rica med 4,5 miljoner invånare ett Italien med 61 miljoner invånare.
En av tidernas största VM-skrällar
Det är möjligt, det går. Odds är till för att övervinnas, meriterade motståndare är till för att besegras.
Största VM-skrällen genom tiderna?
Alltså, som enskild match betraktat är det klart att det var en större chock när USA slog England 1950 eller när Kamerun besegrade Argentina 1990 – men att Costa Rica skulle avancera från den här dödsgruppen med två raka segrar är en sensation som saknar motstycke.
Låt skrällen eka genom historien, låt gamla legender ge plats för nya.
I 24 har Alexandre Guimarães på ett självklart sätt varit nationalhjälte i Costa Rica. Han var ju med under VM i Italien, han var med om att slå ut Sverige.
Okej för det, men nu har det blivit dags för Guimarães att maka på sig nu och göra plats för sin son på statsmannatronen.
Det Celso Borges och hans lagkamrater gjort är större än något annat.