Sista chansen för "Peppes" tanter...
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2004-12-09
Veteranerna tillbaka - då ska Sverige upprepa succén från 2001
"Bengan" hade sina gubbar.
"Peppe" har sina tanter. Åsa Eriksson, Katarina Arfwidsson och Anna Ljungdahl-Rapp har på grund av barnafödande bara gjort ett mästerskap tillsammans - succé-VM:et 2001.
EM i Ungern blir troligen deras sista.
- Vi har en bredare trupp nu än 2001, säger tanterna.
Astrid Lindgren har gjort sitt intåg i det leende landslaget.
Ronja, 2, är allas ögonsten och Sjörövar-Fabbe är favoritsången när damlandslaget i handboll samlas inför EM som startar i kväll med match mot Rumänien.
Ronja är dotter till Katarina Arfwidsson och det var hennes "fel" att svenska damlandslaget misslyckades vid EM 2002.
Missade förra EM
Okej, det var kanske att ta i men Ronja föddes just före EM för två år sedan. Och utan en av världens bästa högernior var Sverige chanslöst i sin grupp, och svensk damhandboll upplevde ett tufft bakslag efter succén vid VM 2001.
- Men det känns ganska bra att ha upplevt det, då vet man att världen inte går under om vi inte skulle gå vidare i år heller, säger Anna Ljungdahl-Rapp.
Det var Anna som direkt efter EM-missen 2002 slutade i landslaget för att föda Sofie. I somras var hon tillbaka i landslaget och medan Ronja får stanna hemma den närmaste veckan följer Sofie, 16 månader, med till Ungern.
- Min man Fredrik, min mamma och hennes sambo, min syster med "gubbe", är alla med som barnvakter, säger Anna.
Trots sin ålder - Anna, 32, Åsa, 32, och Katarina, 31 - och alla landskamper (495) gör de bara sitt andra mästerskap tillsammans.
Ljungdahl-Rapp debuterade 1994 men var sedan petad mycket under 1995-96 och "Kattan" Arfwidsson debuterade först som 23-åring 1996.
Leende landslaget
- Jag hade erbjudanden om att vara med tidigare men på den tiden tyckte jag inte handboll var så skoj. Det tog lite tid innan jag förstod att det är det, säger
Arfwidsson.
Sitt hittills enda mästerskap tillsammans var alltså VM 2001 då svensk damhandboll fick sitt mediala genombrott och blev leende landslaget med hela svenska folket.
Då utgjorde "tanternas" generation stommen i laget. I dag är de flesta i truppen födda på 1980-talet och alltså nästan tio år yngre än den här trion.
- Vi har en bredare trupp nu, säger Åsa.
- Men samtidigt var vi mer samspelta då. Nu har ju till exempel Åsa och Fanny (Lagerström, det kanske största framtidslöftet) varit mycket skadade i år, säger "Kattan".
Just Åsas ständiga knäskador gör att det stundade EM:et nog också är det sista trion gör tillsammans.
- Blir inte knäna bättre slutar jag med handbollen helt efter säsongen. Jag har broskproblem i båda knäna och det har inte blivit ett dugg bättre efter operationen i februari. Det är inte meningen att jag ska spela så mycket i VM, säger Eriksson.
Sämst på papperet
Också "Kattan" och Anna, som spelar tillsammans i Skuru, kan mycket väl göra sin sista handbollssäsong.
Men innan dess ska de spela EM.
- Målsättningen är att gå vidare till andra gruppspelet. På papperet är vi det sämsta laget och vi behöver överträffa oss själva, säger Åsa Eriksson.
Trion har spelat 495 landskamper
Övriga länder i Sveriges tuffa EM-grupp
Så spelas EM
Johan Flinck