Wennerholm: Skickar en signal som är farlig
Jakob Lilja döms för misshandel i HDÄven Högsta domstolen dömer Jakob Lilja för misshandel, men domen blir fortsatt villkorlig och han slipper böter.
Jag ser det ett som ett slag i luften, men ändå ett farligt slag för hockeyn.
Jakob Lilja borde ha friats helt.
Nu är jag ingen jurist, men jag tycker att det här fallet aldrig borde ha hamnat på åklagarens bord från början.
Som samhället ser ut idag känns det som det finns mer angelägna saker för polis och åklagare att lägga sina resurser på.
Det här fallet är ju också speciellt då målsägaren, alltså brottsoffret själv, inte ville att Jakob Lilja skulle åtalas.
Malmöbacken Jens Olsson var mer än tydlig med sin åsikt.
När målet svar uppe i första instansen i Malmö Tingsrätt, bad han att få lämna rättegången för att åka och träna.
– För min del är det två år sedan det här hände. Jag har viktigare saker för mig nu, sa han den gången.
Han tyckte att det gått för långt redan då.
Det var i mars 2017 och nu har det gått ytterligare ett drygt år och ärendet har dragits i både hovrätt och Högsta domstolen.
Vad jag menar är att en nitisk åklagare skulle kunna hitta misshandelsfall i så gott som varje hockeyomgång.
En blind side-smäll mot huvudet på en motståndare?
En tackling bakifrån med brutal kraft?
Ett slag mot ansiktet i ett snabbt uppblossande slagsmål?
Hur många tacklas inte blodiga i de svenska hockeyserierna under en säsong?
Många menar att den här domen drar en gräns för hur långt en hockeyspelare får gå, men går det att dra en gräns överhuvudtaget?
Ute i samhället hade allt det jag beskrivit ovan betraktats som misshandel i någon form.
I juristernas ögon handlar det om samtycke. Hur mycket våld man kan acceptera och samtyckt till som utövare av en sport.
I sporter som MMA och boxning är det en nödvändighet, eftersom båda går ut på att misshandla motståndaren.
I hockey är gränsen inte lika solklar.
Idag ser vi också saker som ingen såg innan CMore klev in med sina tv-kameror som täckte varje vinkel och varje skeende på isen i hd-kvalitet.
Det var tv-bevisen som var avgörande i det här fallet.
Men jag kan garantera att jag sett värre saker än Jakob Liljas crosschecking under mina 35 år som hockeyreporter på Aftonbladet.
Mycket värre saker.
Ta bara 1980-talets internationella hockey och mötena mellan gamla Sovjetunionen och länder som Kanada och USA. Det var ”misshandel” i nästan varje byte när de möttes i Nordamerika.
De värsta av överfall gav inte ens utvisning.
Men ingen ropade på polis och allra minst ryssarna.
Nu är den tiden förbi, men spelare går fortfarande över gränsen, den här typen av incidenter kommer fortsätta att hända.
Jag försvarar inte Jakob Lilja på något sätt. Det här var ett av de fulare överfallen jag sett i inhemsk svensk hockey.
Det går väl in på min topp-30 ungefär.
Men hockeyn har sin egen ”domstol” och disciplinnämnden delade ut ett av sina hårdare straff någonsin då de stängde av Lilja i tio matcher och omvandlade fyra matcher till böter.
Det var det Högsta domstolen tog hänsyn till när de slopade böterna i det här fallet och lät bli att straffa honom två gånger för samma sak.
Nu får han villkorlig dom och slipper både fängelse och böter.
Det känns som sagt som ett slag i luften och mycket väsen för ingenting, men det kan få allvarliga konsekvenser för Jakob Lilja själv när det gäller visa och att resa till exempelvis USA.
Och det skickar en signal som jag tror är farlig för hockeyn.
I framtiden kommer varenda hockeyspelare att riskera att hamna inför domstol varje gång de går över gränsen. Jag tror det kan hämma många som spelare.
Jag tycker inte det är en bra utveckling. Det är inte bra för ishockeyn.
Sedan tycker jag av princip att idrotten måste få ha sitt eget rättssystem. Visst kan det finnas extrema undantag.
Men det här var definitivt inte ett sådant.
Ladda ner Sportbladets egna app du också