Lundqvist ska erövra borgen

Per Bjurman

Ett steg från final – men nu måste Kung Henrik inta mardrömsarenan: ”Det blir en utmaning”

helskärm

MONTREAL. I kväll inleder Kung Henrik sitt erövringskrig.

Han ska, som en annan Karl den Tolfte, försöka få ner stormakten i grann­skapet på knä.

– Att vinna skulle betyda allt, säger New York R­angers svenske målvaktsstjärna till Sportbladet inför första slutspelsbataljen mot klassiska Montreal ­Canadiens.

Henrik Lundqvist är, sitt omtalade humör på isen till trots, en betydligt fredligare regent än Kalle Dussin.

Men lite påminner han ändå om den gamle krigarkungen när han nu, efter den skrällartade vändningen mot Pittsburgh Penguins, tagit med sig sina vapenbröder i New York Rangers och stormat över gränsen till Kanada för att fälla hockeyhistoriens verkliga supermarkt.

Montreal Canadiens.

– Det blir en utmaning, C­anadiens har varit väldigt bra i slutspelet och är alltid svårslagna på hemmaplan. Men det ska bli väldigt roligt också, och chansen finns definitivt. Jag tycker vi har de bitar man ska ha. Det gäller bara att få dem att fungera ihop, säger han när vi talar med honom inför första matchen i katedralen Bell Centre.

”Man blir utmattad”

Efter ett väldigt intensivt schema i första och andra slutspelsomgången har ni haft speluppehåll sedan sjunde avgörande matchen mot Pittsburgh i tisdags. Känns det som du fått välbehövlig vila nu?

– Ja, vi var lediga dagen e­fter och har sedan varit på is några gånger, men för min del bara i kortare pass. Jag tycker det känns bra, jag är redo.

Men det måste ha varit påfrestande med så mycket slutspelshockey?

– Det har det varit. Varje match är extremt viktig, så man lägger ner väldigt mycket energi på att förbereda sig och se till att allt blir rätt, man fokuserar hårt på varenda liten detalj. Sedan är ju matcherna i sig intensiva. Man blir utmattad både mentalt och fysiskt efteråt.

”Skulle betyda allt”

Hur känner du inför allt det här nu då. Konferensfinal igen, på tröskeln till en Stanley Cup?

– Det är en stor möjlighet för oss. Vi är glada att vi kommit tillbaka hit för andra gången på tre år, det är verkligen inte lätt och det händer inte ofta, men vi vill ta ett steg till. Vi vill gå till final och vinna. Det har varit målet hela tiden. Och som sagt, jag tror att vi har de bitar som behövs.

Går det att beskriva hur mycket det skulle betyda för dig att få vinna Stanley Cup?

– Det skulle betyda allt. Jag tycker det är viktigt att inte bara fokusera på slutmålet, resan dit är också viktig, jag vill spela bra även till vardags och ha kul under tiden. Men när det kommer till kritan handlar det om att vinna, det där därför man lägger ner all tid och tränar så mycket och satsar på hårt. Jag har varit här i nio år nu och man får inte så fruktansvärt många chanser. Så ja, det skulle betyda oerhört mycket.

I kanadensisk media har de redan börjat tjata om att du haft det jobbigt i Bell Centre, inte vunnit där s­edan 2009 och inte spelat när ni varit där de senaste åren. Vad säger du om det?

– Nja, he he, jobbigt vet jag inte om jag haft det och inte har jag undvikit att spela där heller. Martin Biron (andrekeeper i Rangers från 2010 tills i år) är från Montreal så det var naturligt att han spelade på sin hemmaplan. Men visst, Canadiens har haft vårt nummer i några år och resultaten har inte gått med oss. Dessförinnan var det dock några år när vi vann rätt ofta där uppe.

”Ska bli inspirerande”

Ja, en av dina genombrottsmatcher hösten 2005 spelades i Bell Centre. Det var efter den Larry Brooks på New York Post började kalla dig ”The King”...

– Det är ett tag sedan, nio år har det gått, men jo, jag har något minne av en tidig match som gick bra. Det har det gjort sedan också, även när resultaten gått emot. Så är det ibland. Man måste inte ha varit dålig för att man förlorar.

Så det känns inte jobbigt att gå upp i playoff-match i just Bell Centre?

– Absolut inte. Det ska bli inspirerande. Det är en fantastisk arena i en stad med helt otrolig hockeykultur. Montreal går inte att jämföra med något annat.

Det fortsätter vara ­emotionellt för laget efter Martin St. Louis mammas bortgång. På söndag, ­mellan de två första matcherna, ska hela laget närvara vid hennes begravning, i Montreal, har jag förstått.

– Ja. Laget har slutit sig samman ännu mer efter det hände, men framför allt handlar det om att man vill ge honom sitt stöd. Det har varit en känslomässig berg- och dalbana för oss ­alla, men framför allt så- klart för honom. Man gör vad man kan för att hjälpa och stöda.