Lovisa Lindh var dyngsur efter segern på 800 meter.
Men glad ändå.
Hon gjorde sin bästa tid sedan 2017 med 2.01,79.
– Ja det är första gången på nästan två år som jag känner mig nöjd efter ett lopp, säger Lovisa.
Lovisa Lindh har känt sig stark hela den här säsongen, men har inte kommit i närheten av tiderna från genombrottssäsongerna 2016 och 2017.
Då vann hon först ett EM-brons i Amsterdam sommaren 2016 och året efter satte hon svenskt rekord med 1.58.77 i Lausannes Diamond League.
Livet lekte.
Då kom en stressfraktur i foten som stoppade henne från start i VM i London.
Sedan dess har det handlat om en resa tillbaka till stortiderna.
– Men jag känner mig lika stark i år som jag gjorde tidigare. Men jag har inte haft någon tur med vädret. Det har varit stolpe ut i varenda tävling, säger hon.
Så blev det den här kvällen också.
Efter en strålande sommarkväll förvandlades himlen till en enda grå massa och när starten gick på damernas 800 meter vräkte regnet ner.
– Ja, så typiskt. När kvällen började sa vi till varandra att vad skönt. Äntligen perfekt väder. Och så ändrades allt när det var dags att springa.
Men trots det såg Lovisa Lindh urstark ut när hon drog hela vägen in i mål.
Tiden skvallrar definitivt om något större den dag förhållandena är optimala.
