Flinck: Lillebror har gått om storebror
Publicerad 2020-01-19
MALMÖ. Det sägs att hedersamma förluster är de värsta.
Torsken mot Norge var inte en sådan
Men det är ett fiasko att Sverige är ute ur sitt eget EM med två matcher kvar.
Sverige spelade för sin heder efter sättet man blev förnedrat på mot Portugal.
Nog vann de svenska stjärnorna tillbaka folkets förtroende mot Norge.
Ändå blev det förlust med tre bollar utan att man hade varit i ledningen en enda gång i matchen.
Men den skillnaden är det i dag mellan de två landslagen – och då ska vi veta att Norge gjorde sin svagaste match anfallsmässigt i turneringen.
Det manifesterades verkligen i kväll att lillebror har gått om storebror i handboll.
Bengan Boys hade en ”Norge-klubb” på 1990-talet för de spelare som hade varit med om pinsamheten att förlora mot Norge.
Berge Boys, som de nu kallas i Norge, kan snart bilda en ”Sverige-klubb” för dem som varit med och förlorat mot Sverige.
Norge tog sin sjätte raka seger mot Sverige, vilket inbegriper tre i de tre senaste mästerskapen.
Då är Sverige chanslöst
Det är ingen skam att förlora mot Norge i dag. Det är inte ett fiasko.
Men det är ett fiasko att Sverige är ute ur sitt eget EM med två matcher kvar efter att bara stött på en enda stornation (Norge).
Mot Portugal var det försvaret som för en gångs skull havererade.
När det var bättre på plats mot Norge och Andreas Palicka storspelade före paus så gjorde Sverige bara åtta mål de första 30 minuterna, varav tre sista kvarten, och hamnade i underläge med 12–8.
När två av de norska högerniorna sköt bort sig i första halvlek satte Christian Berge in en tredje, Eivind Tangen, som på Anders Bäckengren-vis smällde in ett underarmsskott direkt i andra halvlek. Jämför det med Sveriges situation på högernio...
Sverige lyckades bromsa ner Norges kontringar men i de uppställda anfallen har Norge en viss Sander Sagosen, världens helt enkelt bäste spelare just nu.
Och när den som ska vara Norges svaga kort (allting är relativt också i handbollsvärlden), målvakten Torbjörn Bergerud, spelade som denna kväll – ja, då är Sverige i princip chanslöst mot Norge.
Frågetecken för rollfördelningen
Men tillbaka till Sveriges turneringsfiasko.
Vad beror det på?
Den direkta orsaken är genomklappningen mot Portugal där Sverige förlorade på ett oacceptabelt sätt.
Skadan på Albin Lagergren – i kombination med återbuden från Kim Andersson, Mattias Zachrisson och Linus Persson – blev ödesdiger.
Det svenska niometersspelet var generellt för stabbigt och Andrésson hittade aldrig en uppställning som fungerade där. Nästan allt handlade fram till matchen mot Norge om individuella prestationer från Kim Ekdahl Du Rietz och Jim Gottfridsson.
Jag sätter också frågetecken för rollfördelningen och hierarkin i spelargruppen.
Utan Lagergren stod Andrésson med alldeles för många envägsspelare, som på den här nivån bara håller antingen framåt eller bakåt. Jämför med Norge som har en hel hop spelare som kan spela både anfall och försvar vilket gör att man inte behöver byta spelare mellan anfall och försvar om man inte vill.
Andrésson höll fast vid sina favoriter lite för länge. Först mot Norge, när man knappt hade något att förlora, vågade han vaska om och fick bra utdelning på till exempel Lucas Pellas.
Sverige hade också för många spelare som inte var i toppform, som Lukas Nilsson, Kim Ekdahl Du Rietz och Mikael Appelgren.
Sedan saknade man också den där x-faktorn när den behövdes, som när Max Darj slog igenom direkt i VM 2017 eller Mattias Zachrissons semifinal på högernio mot Danmark i EM 2018.
