Bergström: Jag ger upp nu, Sjöström...
Sjöström historisk – efter tredje raka VM-guldetBUDAPEST. Jag ger upp. Det här är lönlöst att beskriva.
Ge mig tio års deadline, låt mig vänta in karriärens högsta punkt, låt mig räkna medaljerna, bländas av tiderna.
Sedan ska jag för första gången beskriva Sarah Sjöström på ett korrekt sätt.
En rökmaskin pruttar. En lampa blinkar rött.
Ur pustarna kliver ryska Tjimrova följd av kinesiska Zhang. Sedan koreanska An, kanadensiska Oleksiak, japanske Ikee, amerikanska Worrell och australiensiska McKeon.
Världen har samlat sina främsta fjärilssimmare för att mäta krafterna. De daskar på glutealmusklerna och tänjer armarna, skuttar på stället och knycker på nackarna, för här ska det simmas om ett VM-silver.
Det finns också ett guld på medaljbrickan, men det tillhör potten i en annan tävling som råkat förläggas till samma bassäng. När dess enda deltagare presenteras frammanar en av världens simkunnigaste publiker ett trumhinnehotande tordön.
Där är hon ju.
Blir starkare av pressen
Starten går, sju världssimmare vräker sig fram, kinesiskan tappar, amerikanskan går bra och vid vändning är alla inom sju tiondelar. Men till henne där framme, hon med den egna tävlingen, hon som publiken följer, är gapet ointagligt.
Emma McKeon vinner sitt lopp och belönas med VM-silver. Sarah Sjöström slår inte Rioversionen av sig själv, men är för elfte gången i karriären under 56 sekunder. Hon drämmer händerna mot vattnet, blundar och sjunker ner mot ytan.
Alla förväntade sig att hon skulle vinna. Det är en press som mjukar upp pansarpsyken och får urbergsben att darra, men Sarah är av en sort som blir starkare ju mer tyngd du lassar på hennes axlar. Minns att hennes livs tre snabbaste fjärilslopp har kommit i VM- och OS-finaler. Hon älskar dem.
– Jag var väldigt förväntansfull inför loppet och kunde inte vänta på att få starta. Det kändes som att de sista tio minuterna före loppet pågick för evigt, säger hon till den internationella pressen.
En global jättesport
Ingen annan kvinna har tagit fyra VM-guld i samma gren, så när Sarah hämtat sin medalj återstår för oss andra att sätta bedriften i perspektiv. Jag skulle ljuga om jag påstod att hjärtat bongotrummade på samma vis som 2009 (av häpnad) eller 2016 (av lättnad över att London inte upprepade sig), men känslor är förrädiska.
Bedriften blir inte mer alldaglig för att utgången var given. Du får inte tillgodoräkna dig gamla meriter i en VM-final. Det krävs samma prestation för att vinna en fjärde som en första.
Att världen inte fått fram någon rival till Sarah Sjöström på flera år beror inte på att sporten är för liten eller grenen för obetydlig, utan på att stornationernas miljonsatsningar inte räckt när den bästa fortsatt besegra sina tidigare jag.
För simsporten är en global jätte i utövare och spridning. Medan exempelvis herrfotbollens tio högst rankade nationer alltid är från Europa och Sydamerika kommer medaljplockarna i simning från sex världsdelar. Det är Sydafrika mot USA, Brasilien mot Ungern, Australien mot Kina.
Och det är Sarah mot klabbet.
Alla tidigare texter är daterade
Världen försöker nå ikapp henne. Emma McKeon är förbi svenskans segertid från 2013 (56,53) och följer Ikee och Oleksiak sina utvecklingskurvor är de snart 2015-Sarah i hälarna. En dag hugger de mot Riotiden.
Det här måste vara min femtionde krönika om Sarah Sjöström och tyvärr kommer den åldras lika ovärdigt som de andra. Texterna brukar beskriva den simmare jag just sett, den som vunnit ett EM-guld eller slagit ett pers, men precis som Emma McKeon och Rikako Ikee jagar de något som redan har inträffat – medan huvudpersonen är på väg mot högre höjder, snabbare splittar, sjukare rekord. Hur väl en artikel än ringar in dagens Sarah beskriver de någon som inte existerar ett mästerskap senare.
Hon var i sitt livs form 2015. Hon var bättre än så 2016. 2017 är hon muskulösare, öppnar loppen en halvsekund snabbare, mosar fristilsvärldsrekord och hintar om att lägga ner paraddistansen 100 meter fjäril.
Klart att inte de andra hänger med. Klart att det inte blir jämnt. Men bara för att det inte är spännande är det inte mindre fenomenalt.