Solskenshistorien i OS: ”Han skulle vara stolt”

Jonatan Pinheiro Diamant

Lola Anderson, 26, grät när Storbritanniens guld var säkrat.

Roddaren mindes en lapp från sin döde far.

– Jag tänker mycket på honom, säger Anderson.

OS 2024 i Paris: Allt om sommar-OS – datum och program

Storbritannien tog hem damernas scullerfyra efter en stenhård duell med Nederländerna under onsdagen.

Då fullbordades Lola Andersons solskenshistoria.

Hon är dotter till den tidigare roddaren Don Anderson och pratade om en särskild lapp i BBC:s radioprogram Today ett par dagar innan OS.

Anderson berättade att hon var 14 år när hon, i samband med hemma-OS i London, skrev i sin dagbok att hon drömde om att bli olympisk mästarinna.

helskärm

”Jag heter Lola Anderson och min största dröm i livet är att få vara med i OS i rodd och vinna ett guld för Storbritannien om det är möjligt”, skrev Anderson.

Rev ut sidan

Direkt när hon hade skrivit orden i boken skämdes hon. Så mycket att hon rev ut sidan och kastade den i papperskorgen.

– Jag tänkte att ”det är bara så pinsamt, Lola, du kommer aldrig göra det”, säger Anderson.

Då visste hon inte att pappa Don skulle hitta lappen och lägga den i fickan när han tömde hennes papperskorg.

Sju år senare, 2019, fick Lola tillbaka lappen.

Don hade diagnosticerats med obotlig cancer och ville att hon skulle ha lappen som en påminnelse som bekräftade att även om hon inte alltid tror på sig själv så gör hennes föräldrar och andra närstående alltid det.

Don gick bort två månader senare, när Lola var 21 år gammal.

helskärm

”Skulle vara så stolt”

I tv-intervjun efter onsdagens tävling kunde inte den nyblivna guldmedaljören hålla tårarna borta.

– Jag hade så klart glömt bort dagboken, säger hon till BBC.

– Men för några år sedan påminde min pappa mig och jag vet att han skulle vara så stolt. Jag tänker mycket på honom just nu och det är verkligen underbart.

Lagkamraten i koma

I Andersons guldlag ingår också Hannah Scott, Lauren Henry och Georgina Brayshaw.

Även den sistnämnda har en speciell historia på vägen mot medaljen.

När Brayshaw var 15 år låg hon i koma i nio dagar och blev förlamad på vänstra sidan av kroppen efter en ridolycka. Läkarna trodde att hon skulle behöva tillbringa sitt liv i rullstol, men efter flera års rehabilitering kunde hon börja ro och blev en av världens bästa i sin sport.

Så tävlar svenskarna – hela schemat dag för dag