Stjärnan kidnappades och utsattes för sextrafficking
Publicerad 2023-01-28
För mindre än ett år sedan blev Aquira DeCosta kidnappad och intvingad i sextrafficking.
Nu dominerar 23-åringen i svenska basketligan.
– Jag var på en väldigt mörk plats så jag är bara tacksam att jag får göra det jag vill, säger stjärnan.
Ärret under ögat på vänster kind påminner om den där dagen i februari förra året. Aquira DeCosta hade lämnat en väns lägenhet i Sacramento i Kalifornien när hon blev bortförd mitt på ljusa dagen.
– Två random bilar körde fram till mig. Jag tänkte inte på det förrän de stannade och en man och två kvinnor hoppade ut. De tvingade in mig i min egen bil under pistolhot och körde iväg, berättar hon.
Det som hände den då 22-åriga DeCosta är som taget ur en skräckfilm. Tre år tidigare var den 186 centimeter långa forwarden en av USA:s största baskettalanger. Hon vann guld med USA i U18-VM i tre mot tre, utsågs till turneringens MVP och spåddes en lysande framtid.
Men i stället för collegesuccé, proffsspel och ytterligare matcher i landslagströjan tog livet en annan vändning.
Samtidigt som DeCosta lyste på planen kämpade hon med sitt psykiska mående utanför och i takt med att det blev sämre blev skolarbetet och basketspelet också det.
I april 2020 hade depressionen gått så långt att jättetalangen försökte ta sitt liv. Med stöd av sin flickvän Ronshanique “Jasmine” Packard försökte DeCosta ta sig tillbaka.
Men i november samma år inträffade en händelse som skulle kasta talangen tillbaka ner i mörkret.
Packard var på fel plats vid fel tillfälle och blev offer för en drive by-skjutning i Fresno, Kalifornien.
– Det tog hårt på mig. Jag hade aldrig haft en sådan stor förlust, säger DeCosta som i samma veva också fick veta att hon var adopterad.
Tvingades sälja sex
Sportbladet träffar DeCosta i Åkeshovshallen i Bromma där Alvik Basket tränar och spelar sina matcher. Höger öga är rött och blåslagen efter en armbåge under mötet med Norrköping som gjorde att hon missade efterföljande match och även riskerar att stoppas från helgens slutspel i svenska cupen.
Det var här i Alvik hon hamnade när karriären skulle startas upp igen.
Men resan hit var lång.
DeCosta beskriver tiden efter flickvännens död och adoptionsbeskedet som förvirrande och vilsen. Basketkarriären lade hon åt sidan och hon hamnade i en destruktiv livsstil. DeCosta kunde vara borta från sina föräldrar i dagar och det var därför de inte förstod att hon i februari inte försvunnit av egen vilja.
Efter att DeCosta blivit bortförd av mannen med en historia av sextrafficking hölls hon fången i ett hus tillsammans med flera andra kvinnor. Hon misshandlades, våldtogs och tvingades sälja sex dagligen.
– Det var bara ångest. Allt jag ville var att få åka hem. Jag försökte ställa frågor i början, men ingen svarade. Varje gång jag frågade vad som hände eller blev överväldigad och började gråta blev jag slagen.
Hur såg dagarna ut?
– Jag vaknade tidigt och killen som var den som styrde tvingade mig att städa, laga mat och göra saker i huset. Ibland var jag tvungen att köra honom när han skulle göra ärenden. Han hade en dotter i huset också som gick i skolan och ibland fick jag eller någon av de andra tjejerna köra henne. Efter 17.00 så tvingade han alla tjejer att gå ut och jobba för honom, säkert till 05.00 på morgonen. Om man inte tjänade tillräckligt med pengar blev man slagen, det var samma sak varje dag.
Räddades av sin pappa
DeCosta fick vid ett antal tillfällen ha övervakade samtal med sina föräldrar för att försäkra dem om att hon mådde bra. Ändå anade det att något inte stod rätt till.
– Det var mycket rädsla och han hjärntvättade tjejerna inklusive mig så ingen vågade säga eller göra något för att komma ut, säger DeCosta.
Räddningen kom efter drygt tre månader när det en dag ringde på dörren och DeCostas pappa stod utanför.
– Det var en chock. Jag hade gett upp. Jag tyckte att jag hörde min pappas röst så jag kikade runt hörnet och såg honom. Killen var inte där, men tjejen som öppnade gick upp och försökte ringa honom. Jag frågade pappa var han hade parkerat bilen och sa åt honom att starta den. Jag gick upp och kollade så att tjejen inte skulle göra något, sedan sprang jag ut och vi körde iväg.
Mardrömmen var över, även om de under en lång tid efteråt skulle komma tillbaka på nätterna. DeCostas pappa hade lyckats lokalisera henne genom obetalda parkeringsböter med husets adress som skickats hem till familjen.
– Det var mycket känslor som kom. Jag var lättad, men samtidigt fortfarande väldigt rädd. Mina föräldrar ville att vi skulle åka till polisen direkt, men det dröjde några dagar innan jag vågade göra det. Han hade hotat att döda mina föräldrar och min familj om jag lämnade, säger DeCosta.
Mannen greps några månader senare och sitter just nu häktad utan möjlighet att bli släppt mot borgen.
– Nu när han är gripen känns det bättre. Men jag vet fortfarande inte varför de valde mig. Det är därför jag vill prata om det, för det kan hända nästan vem som helst. Jag hade aldrig trott att det skulle hända mig.
Dominerar ligan
San Francisco Chronicle var först att skriva om DeCostas öde. När den skakande artikeln kom var hon redan på plats i Sverige i sin nya klubb.
Lagkamraterna i Alvik hade då ingen aning om vad 23-åringen hade varit med om. De visste bara att klubben värvat en tidigare stortalang som hamnat på glid.
– Det är alltid en chansning, men för oss var det viktigt att vi klickade med spelaren på personplanet. Det är en ambitiös spelare och hon hade jättebra meriter trots att hon varit borta till och från. Vi ville hjälpa henne på vägen och förhoppningsvis kan vi hjälpa henne lika mycket som hon hjälper oss, säger tränaren Mady Mahdy som var den som hittade DeCosta.
Det dröjde inte många veckor efter att DeCosta lyckats fly innan hon plockade upp basketbollen igen. Hon ville inte glömma det som har hänt, men heller inte låta det förgöra henne. Där blev basket, terapi och meditation en väg tillbaka.
– Jag är bara glad att vara vid liv och att få göra det jag älskar. Jag var på en väldigt mörk plats så jag är bara tacksam för allt, att varje dag få vakna upp och göra det jag vill.
Alvik gav henne chansen. Alternativen var bara Sverige eller Kosovo när DeCosta skulle starta upp sin basketkarriär på nytt.
Väderchocken var hon inte beredd på, men annars har Sverige och Alvik varit allt hon kunnat hoppas på. Hon leder SBL Dams poängliga med ett snitt på 23.8 poäng per match och toppar även returstatistiken med 16.6 returer.
– Jag förväntade mig ingenting när jag kom hit. Men mina lagkamrater har verkligen hjälp mig att få mig i rätt lägen. Det känns som att jag valt det bästa laget för mig. Alvik tar verkligen hand om mig. Jag är väldigt tacksam för saker kunde ha gått väldigt, väldigt annorlunda.
Drömmer om WNBA
Drömmen är att få spela i WNBA där spelare som DeCosta för några år sedan var bättre än spelar i dag.
– Jag är väldigt intresserad av WNBA och vill verkligen dit. Förhoppningsvis kan jag lyckas, men jag tar det dag för dag, vecka för vecka, månad för månad. Jag vill fortsätta att bli bättre, både på och utanför planen.
Hur mår du i dag?
– Jag mår mycket bättre. Det har varit upp och ner, men jag förväntade mig inte att allt skulle vara perfekt efter det jag har gått igenom. Jag försöker att ha tålamod med mig själv och inte vara för hård. Alvik har hjälp mig mycket och stöttar mig på alla sätt de kan och jag pratar med min familj hemma varje dag. Det stödet betyder mycket.
DeCosta säger att hon alltid har varit blyg, så att öppna upp och prata om sitt livs trauma har inte varit enkelt. Men det har också gjort henne starkare.
Rosen på vänster sida av ansiktet är ett minne av hennes förlorade flickvän. Ärret under ögat fick hon efter att en av kvinnorna slog henne med en pistol under kidnappningen.
Det kommer alltid att påminna DeCosta om den där dagen i februari 2022, men 23-åringen tänker själv skapa ett annat minne.
– Jag ska inte göra något mer i ansiktet, för jag har ärret. Men jag har planerat att skaffa en tatuering som ska hjälpa mig att gå vidare. Jag hade fortfarande mardrömmar när jag kom hit i augusti, men nu har jag dem inte längre, säger hon och avslutar:
– Jag vill fortfarande komma ihåg det som hänt, men inte på det sättet att jag blir nere och deprimerad utan på ett sätt som ger mig mod och styrka, och jag börjar komma dit.