Experten: Det har blivit mer riskfyllt
Publicerad 2024-02-09
De som ville dopa sig hade ett försprång.
Nu har rättvisan sprungit ikapp, enligt Arne Ljungqvist.
– Det är inte så dumt, säger den legendariske dopningsjägaren.
Sportbladets enkät med åkare från världscupen i längdskidor visar att det finns en utbredd tro på fusk hos konkurrenterna.
Hur stor är egentligen sannolikheten att det åker runt dopade åkare i spåren?
– Jag rättar bara mig efter vad man faktiskt kan bevisa och påvisa. Svepande funderingar är inget för mig, säger Arne Ljungqvist som ledde kampen mot dopning i många årtionden och nu är hedersledamot i Internationella olympiska kommittén.
”Mer riskfyllt”
Samtidigt är han medveten om att konditionsidrotter som längdskidåkning och cykling historiskt har haft problem med åkare som vill förbättra sin uthållighet med hjälp av otillåtna medel. Bloddopning, för att höja syreupptagningsförmågan, har förekommit i många år men samtidigt har bättre metoder tagits fram för att påvisa bloddopning.
– Det har blivit allt mer riskfyllt för folk att hålla på med. Analysmetoderna har ständigt förbättrats, säger Ljungqvist.
Just när det gäller bloddopning?
– Ja, bloddopning av olika former. Och i dag har eliten så kallade blodpass som innebär att man kan avgöra om det plötsligt sker några blodvärdesförändringar som verkar suspekta. Plus att det finns direktmetoder för att påvisa Erytropoetin, som är det hormon som är mest aktivit använt i sammanhanget.
Under VM i Seefeld 2019 skedde ett stort tillslag mot skandalläkaren Mark Schmidt som hade flera bloddopade åkare i sitt stall. Arne Ljungqvist säger att det fortfarande kan finnas idrottare som ”chansar”.
– Men risken för att bli upptäckt är väldigt, väldigt stor. Då får var och en bedöma ”vågar jag eller inte?”. Vi vet att dopningssituationen i olika idrotter är väldigt mycket bättre i dag än för 10–12 eller 15 år sedan.
Har bra metoder
Ljungqvist var med och grundade den internationella antidopningsbyrån Wada och menar att forskningen numera har kommit så långt att nya dopningsmetoder som ännu inte har använts av idrottare skulle kunna påvisas i vissa fall.
– När dopningskampen började för 50–60 år sedan hade vi ett stort försprång att ta in på fuskarna. I dag ligger vi i framkant med avancerade metoder för att analysera nya, tänkbara förändringar och metoder inklusive gendopning.
Ni har sprungit om?
– Ja, vi har i alla fall sprungit ifatt och det är inte så dumt. Vi har forskarna på vår sida och avancerade forskningsmetoder och resurser. Jag ser situationen som ganska bra och tittar på elitidrott med annan glädje nu än jag gjorde för kanske 40 år sedan.