Truls firade VM-slivret med Waldner och Appelgren i Stockholmsnatten

Mattias Karlsson

Efter VM-silvret är Truls Möregårdh tillbaka i vardagen med Eslöv i Pingisligan.

Bortamatchen mot Spårvägen i Stockholm blev samtidigt något storslaget och något som många sent ska glömma.

– Det här är min tronarvinge, säger legendaren Jan-Ove Waldner och hänger armen runt halsen på honom och drar honom mot bröstet.

Det är den allra första gången som Truls Möregårdh träffar Jan-Ove Waldner.

Det är det allra första som den 56-årige stockholmaren säger till den 19-årige smålänningen.

Allt stannar upp, ögonblicket framkallar gåshud och rysningar och blir historiskt symboliskt.

Att det blivit Truls-hysteri och pingisfeber går faktiskt att fastställa den här kvällen.

Lockar kändisar

Det blir tydligt att det slumrande och uppdämda svenska pingisintresset väcks till liv av svenska världsframgångar.

Det är fullsatt i klassiska Liljeholmshallen den här torsdagskvällen i mitten av december och högljudd stämning på läktarna.

På parkett bredvid pingishagen syns bland annat Stockholmskändisar som skådespelaren Ola Rapace och Alexander Kronlund, närmast känd från Idol-juryn.

Många rycker i Truls Möregårdh och vill snacka med honom mellan singelmatcherna.

Barnen flockas runt honom för autografer och bilder med sina smartphones.

Den sexkantiga spektakulära racketen får stor uppmärksamhet och är något som de flesta pratar om.

Omtumlad tonåring

Till slut efter ligamatchen mynnar kaoset ut i ett stort spektakel, där bland annat Jan-Ove Walder är inne och utmanar folk vid ett av borden.

Någonstans där står Truls Möregårdh mitt i hallen på ett klibbigt golv med skärrad blick och blombuketter liggande bredvid sig.

– Jag är inte van vid det här, det är tufft. Det blir väldigt mycket och jag tar helt slut. Det har varit ett jävla liv, säger Truls Möregårdh.

Drygt två veckor har gått sedan Truls Möregårdh tog VM-silver i herrsingel i Houston i Texas, med sheriffstjärnor som medaljer och cowboyhattar vid medaljceremonin.

”Som en bomb”

I finalen blev det förlust mot kinesiske världsettan Fan Zhendong, men Truls Möregårdh blev den lägst rankade VM-medaljören någonsin och den yngste svenske VM-medaljören sedan Stellan Bengtsson för exakt 50 år sedan 1971.

– Det känns fortfarande som jag glider runt på alla känslor efteråt, det tar tid att smälta. Jag är jättestolt över vad jag har gjort och det är något som jag nu ska bära med mig för framtiden. Det var som en bomb hade slagit ner jag kom hem. Vanligtvis är det mycket med pingisen, nu har det varit så mycket mer och riktigt hektiskt med mycket annat. Uppmärksamheten har varit en helt annan än pingisen haft på länge. Det är bara kul och jag är jätteglad för allt, säger Truls Möregårdh.

Efter världsmästerskapen har han blivit firad av familj, kompisar, kommun och sponsorer.

På världsrankningen gick Truls Möregårdh från plats 77 till plats 31 efter VM-succén.

Framgången öppnar upp nya stora möjligheter som stort intresse från europeiska proffsklubbar med mångmiljonlöner.

Omges av legendarerna

Mest är Truls Möregårdh fortfarande tagen av uppståndelsen kring seriematchen i huvudstaden.

– Det är svårt, det är jättespeciellt och jätteannorlunda. Det är mycket folk, det är mycket som händer runt om och det är mycket tankar. Bara att Jan-Ove Waldner sitter precis intill bordet och kollar blir svårt att ta in, säger Truls Möregårdh.

Dåtid möter nutid. Jörgen Persson var på VM som svensk förbundskapten. Stellan Bengtsson var med som svensk coach. Jan-Ove Waldner var expertkommentator i Sveriges Television. Mikael Appelgren hjälper till som någon inofficiell mentor.

– Det känns väldigt stort för mig att höra berömmet från sådana framgångsrika storspelare. Jag blir väldigt glad för det. Jag försöker lyssna och ta åt mig av allt de har att säga. Det betyder mycket och är bara ett otroligt stöd, säger Truls Möregårdh.

Jämför med sig själv

Det är i en korridor mellan matcherna som Truls Möregårdh och Jan-Ove Waldner springer på varandra första gången och Sportbladet står bredvid.

Jan-Ove Waldner ger honom upprepande titlar som kronarvinge, kronprins och arvtagare.

– Det gäller att rida på vågen efter en sådan här medalj för att ta nästa kliv. Jag hade samma situation när jag vann OS 1992 att jag vann flera turneringar efteråt, man har ganska mycket självförtroende och är inte så orolig för att förlora. Jag fick jätterysningar under VM, då kom jag tillbaka till när jag själv var i VM-final och även när Mikael ”Äpplet” Appelgren och Ulf ”Tickan” Carlsson vann. Det blev ofattbart. Att kunna konkurrera med Kina igen är speciellt, säger Jan-Ove Waldner.

– Det skulle vara mäktigt om man blir arvtagare, men man har mycket att leva upp till då. Det är mycket kvar, Jan-Ove Waldner har en lång meritlista kan man lugnt säga. Så förhoppningsvis kan jag bli det, säger Truls Möregårdh.

En fin avslutning

Den här veckan har det varit roadtrip för tabellettan Eslöv med 4–0-seger mot Söderhamn på tisdagskvällen och 4–2-seger mot Spårvägen på torsdagskvällen.

Truls Möregårdh vann fyra av fyra matcher efter att precis som i VM vänt några jobbiga underlägen.

– Det har blivit mycket press och tryck på mig efter VM, jag är mycket mer stressad här än på VM när det blivit sådan uppståndelse och så stora förväntningar. För känslan har varit att jag inte får förlora nu. Jag får lära mig att hantera det. Något jag tar med mig är i alla fall att jag är mentalt stark i slutet av matcherna och kommer igen, det är skönt att få med sig de här segrarna som en avslutning på det här halvåret och in i julfirandet. De här matcherna och problemen jag har haft i dem får mig att landa i alla fall, säger Truls Möregårdh.

Firade och skålade

Spårvägen är Jan-Ove Walders klubb och Mikael Appelgren är coach för elitlaget.

Efteråt vill de och ett större gäng ta med sig Truls Möregårdh för att skåla och fira VM-silvret i Stockholmsnatten.

Stamkrogen för Spårvägen efter matcherna är italienska restaurangen Piccola Cabina i Hägersten.

Vid det lilla torget i en julstjärnestad, ligger den lilla restaurangen gemytligt och fridfullt som taget ur en julfilm.

Det är stimmigt, immigt och högljutt inne på krogen, där Truls Möregårdh sitter mellan Jan-Ove Waldner och Mikael Appelgren med en napolitansk pizza.

Blir igenkänd på stan

Förbipasserade där inne stannar till vid långbordet och Truls Möregårdh omnämns gång på gång som världens näst bästa pingisspelare.

– Nu får jag sitta ner med Jan-Ove Waldner för första gången och prata lite längre och djupare. Det är väldigt häftigt för mig att få den chansen. Helt klart är det så att folk vet i större utsträckning vem jag är efter VM och jag blir igenkänd i vardagen, det är mycket folk som kommer fram och vill prata, säger Truls Möregårdh.

Sällskapet fortsätter sedan till bland annat Riche vid Stureplan, men Truls Möregårdh dricker inte och skålar i någon alkohol.

Redan under nästa dag väntar bland annat Morgonstudion i SVT och Musikhjälpen i P3 för den svenska VM-hjälten.