Garpenlöv: Vad ger en sista minuten-värvning?
”Är som att lacka om en gammal 240 – onödigt”
Sista dagen för värvningar är här.
Paniken i en del klubbar är total.
Sportchefernas mobiltelefon glöder.
Men vad ger en sista minuten-värvning egentligen och är den värd pengarna?
Sista veckan innan transferfönstret stängs är det febril verksamhet i alla klubbar.
Man har haft möten där sportchef och tränare har synat truppen för att analysera brister och gå igenom hur truppen kan bli starkare.
Styrelsen är informerad och det har förts diskussioner om klubben har råd och om nyförvärv verkligen behövs. Att värva är också en politisk handling där klubben sänder signaler till sponsorer och fansen hur man ser på spelartruppen.
Därefter får sportchefen klartecken från styrelsen att plocka fram namn.
Sportcheferna jobbar dag och natt med samtal till agenter, scouter och spelare för att kartlägga vad som finns tillgängligt på spelarmarknaden.
Merparten av alla spelare som finns tillgängliga på spelarmarknaden är ingen uppgradering för elitserieklubbarna utan bara en spelare som breddar och säkrar upp för skador.
Det är rå och kall fakta.
Det finns inga messias tillgängliga.
Det är oftast samma spelare som rullar runt bland olika länder, klubbar och gör sina arbetsgivare besvikna.
Varför skulle det finnas en klasspelare, en stjärna, ledig vid den här tidpunkten? Finns ingen anledning.
Det finns naturligtvis undantag där en toppspelare blir tillgänglig på marknaden. Eller att ett allsvenskt lag hamnar i ingenmansland och får möjligheten att sälja en spelare. Troja-Ljungbys David Åslin är en sådan spelare som Växjö fick köpa loss för en saftig summa, 200 000 kronor.
Genomförs utan ordentlig scoutning
Men det är när namnen börjar droppa in från agenterna till sportcheferna och besluten ska tas det i många fall blir fel. Sportcheferna klarar inte av att sitta stilla i båten och bländas av agenten när agenten skryter om klienten.
Den panik som många klubbar och sportchefer har ger spelaragenterna läge att få till ett guldkantat avtal för en dålig spelare.
Stressen av att tiden rinner iväg, 31 januari 24.00 närmar sig, och det är huggsexa om spelarna som finns på marknaden, och att sportcheferna i många fall inte har koll på potentiella nyförvärv, gör att man får förlita sig på sitt nätverk av personer som man känner ett förtroende till.
Men faktum är att sista minuten-värvningar ofta genomförs utan ordentlig scoutning eller kontroll och det blir oftast bara en dyr affär för klubben.
Många klubbar kan skriva under på det – eller hur Malmö och Leksand?
När man väl har lyckas värva en spelare kommer nästa utmaning för klubbledarna.
Den nya spelaren ska in i laget och grupprocessen är oundviklig.
Hierarkin i omklädningsrummet kastas runt och det blir en osäker tid där spelarna blir oroliga, känner och letar efter sin roll.
I många fall går det här smidigt, och utan problem, men det finns en risk att det blir fel och att det blir osämja och tränarna får lägga ner alldeles för mycket dyrbar tid med att jobba med gruppdynamiken i omklädningsrummet.
Den stora frågan är nog om man som klubb får ut investerat kapital, lön, i spelarna man värvar?
Jag kan inte komma på någon som har haft en avgörande roll för en klubb. Kanske Tomi Kallio till Frölunda 2003. Men ofta är det som att lacka om en gammal 240 – onödigt.
Borde jobba med de unga spelarna
Ett exempel är Brynäs som är behov av en eller två backar för att uppgradera och bredda sin backsida. Man har gått ut med att letar efter en back. Man vill visa för alla att vi ska försvara SM-guldet.
Problemet är att vid den här tidpunkten finns det få namn som verkligen blir en uppgradering.
Brynäs ligger på en säker slutspelsplats och man har många unga backar som behöver speltid för att skaffa sig erfarenhet och utvecklas.
Brynäs har ett bra läge att se långsiktigt och ge de unga spelarna förtroendet och sända rätt signaler till hela sin verksamhet.
Brynäs vann SM-guldet förra året med egna spelare som hade fått chansen att i lugn och ro utvecklas till toppspelare i elitserien.
Nu är man i ett läge där jag tycker att man ska sitta lugnt i båten och jobba med unga backarna Victor Berglind och Christian Djoos som behöver förtroende och speltid men också få erfarenhet av ett slutspel.
Som förening måste man våga att ta något eller några år att bygga nytt, stå för sin filosofi och inte halka med hysterin där man kastar pengar i sjön.