Niva: Ser inget tak för vad de kan uträtta
Egentligen borde jag ju såklart ha vetat bättre
SÃO PAULO. Inför turneringen såg jag mest ett holländskt lag med begränsningar.
Sedan ställde sig Louis van Gaal i vägen, pekade och domderade.
Och presto – en gruppseger senare jag inte längre något tak för vad hans nya skapelse kan uträtta.
Jag ska glatt erkänna att jag inte såg det här komma.
Inför det här mästerskapet – den här gruppen – trodde jag att Holland skulle få problem. Jag tittade på förutsättningarna, på motståndet, på deras egen spelargrupp och kunde helt enkelt inte få ihop ekvationen.
Halva laget med mer eller mindre oprövade spelare från en allt svagare Eredivisie? Nog visste jag att Cillessen, De Vrij, Martins Indi, Janmaat, Blind, Depay, Clasie och de andra var begåvade spelare – men i en av VM:s alla dödsgrupper?
Japp. Precis just där.
Felbedömningen jag gjorde handlade dock inte så mycket om synen på de enskilda spelarna – den bestod främst i att jag undervärderade Louis van Gaal.
Egentligen borde jag ju såklart ha vetat bättre.
Mirakel med Ajax
Jag har alltid varit en hängiven van Gaal-anhängare, och framförallt har jag imponerats av hans förmåga att fortsätta utvecklas, fortsätta vara nyfiken, fortsätta surfa längst fram på fotbollens utvecklingsvåg.
I mitten av 1990-talet tog han ett gäng Ajax-knattar och tutade i dem att de kunde vinna hela Champions League. Att de faktiskt lyckades med det var ett äkta fotbollsmirakel – men samtidigt ett sånt där som den här sporten ibland kan innehålla.
På ett sätt är det ännu mer imponerande att fortfarande kunna trolla fram nya klasslag ur tränarhatten såhär knappt 20 år senare.
Inte på så sätt att det skulle vara en större bedrift att vinna den här VM-gruppen än det var att vinna Champions League – inte alls – utan för att det brukar vara så förtvivlat svårt för framgångsrika tränare att återuppfinna sig själva.
Igår skrev jag en magsur text om Fabio Capello, en gammal 90-talsmästare som i mina ögon har stagnerat. Han bygger lag som i allt väsentligt ser ungefär likadana ut nu som de gjorde då, som spelar en fotboll jag ofta upplever som föråldrad.
Louis van Gaal kommer från samma generation, men trots att han också har en oerhört stark fotbollsideologisk bas så är hans förhållningssätt ett helt annat.
Funkar det inte att spela med klassiskt, renlärigt 4-3-3 den här gången? Finns det inte spelare för det? Nähä, då får vi väl se till att hitta en annan väg, en ny väg.
5-3-2, en uppställning som holländsk fotboll knappt hört talas om förut. Arjen Robben som center och just den här dagen Dirk Kuyt som en sorts ohelig ytterback.
Det som utmärker geniet
Och ja, varje dåre kan såklart testa oväntade saker – men det som utmärker geniet är ju att han får dem att fungera.
Just den här matchen var väl inte den som holländarna använder som omslagspapper på sin gruppspelsbok.
Själv kom jag direkt med nattplanet från ett tropiskt Manaus och en av de absolut mest händelserika mästerskapsmatcher jag någonsin sett, och den här tillställningen i ett måndagsblekt São Paulo klarade överhuvudtaget inte av jämförelsen.
I chansväg hade Chile några farligheter på fasta situationer, medan Holland främst förlitade sig på att Arjen Robben skulle ta bollen och springa.
Riktigt intressant blev det inte förrän efter sisådär en timme. Det var då Jorge Sampaoli började coacha för gruppsegern – in med Valdivia, över till fyrbackslinje – och Louis van Gaal svarade upp.
Tränarschack i realtid.
Grattis United-fans
För den som är intresserad finns det ju gott om kopplingar att göra mellan de här två tränarna. Sampaoli avgudar argentinaren Marcelo Bielsa, som i sin tur tagit djupa intryck av van Gaal.
När det uppstår såna här dueller över generationsgränserna brukar ofta lärjungen besegra mästaren, om inte annat för att han tenderar att vara lite mer uppdaterad, lite mer riskbenägen.
Inte den här gången.
Drag och motdrag, orsak och verkan. Jorge Sampaoli fick ingen vidare effekt på sina byten, Louis van Gaal fick två mål från sina inhoppare och en gruppseger att stoppa i kavajfickan.
Hade jag varit Manchester United-anhängare hade jag följt den här turneringen med växande entusiasm, studerat hur van Gaal arbetar och fascinerats av vad han kan uträtta.
Sedan hade jag nog haft överseende med att han kanske kommer till det nya jobbet lite senare än de flesta hade räknat med.