Niva: Det höll på att slå över i fars
NATAL. Vi kommer inte att minnas det som turneringens mest välspelade eller mest glamourösa match.
Det spelar mindre roll.
Om några veckor sitter vi förhoppningsvis och tänker tillbaka på Mexiko-Kamerun och tänker att det var här som mästerskapet lyckades rädda sin trovärdighet.
Ett mål för Mexiko, men mer än något annat ett mål för någon form av idrottslig rättvisa.
Det har pratats väldigt mycket om hur VM-turneringen skulle påverkas om värdnationen fick en dålig start. Jag tror att det är långt mycket viktigare att diskutera vad som skulle hända ifall den på allvar riskerade hela sin integritet.
Vad hade hänt om den här matchen också hade avgjorts av grova domarmisstag? Hade VM överhuvudtaget återhämtat sig?
Mexiko var ju så uppenbart bättre än ett trögt och statiskt Kamerun.
De var mer taktiskt raffinerade, de var kvickare, rörligare, mer initiativrika och bättre med bollen. Den eviga Marquez dirigerade bakifrån, Layun och Aguilar forsade fram på kanterna, Peralta och Dos Santos kombinerade längst fram. Skulle de gröna ändå inte få något för det?
Ett mål felaktigt bortdömt, ytterligare ett mål felaktigt bortdömt och en match och en turnering som höll på att slå över i fars.
Inte hela tiden...
Visserligen borde ett normalfungerande domarteam kunnat ta bättre beslut både igår och idag, men diskussionen om en oskarp fotbollsrättvisa måste dras längre än så för att bli relevant.
En domare kan vara dålig en gång, men alla domare kan faktiskt inte vara dåliga hela tiden.
Jag har använt den meningen en gång förut, och det var ganska exakt fyra år sedan. Under en dag i Sydafrika såg jag då först hur Frank Lampards lobbskott var en halvmeter över mållinjen utan att anses vara inne, och sedan hur Carlos Tévez tilläts göra mål trots att han var en dryg meter offside.
Jag bytte åsikt på ett ganska grundläggande sätt den dagen. Egentligen är jag traditionalisttaliban i de allra flesta fotbollsfrågor, ändå insåg jag att den här sporten inte längre kunde fortsätta på samma sätt som den alltid tidigare gjort.
När avgörande domarmisstag blir allt mer vanligt och allt mer regelbundet – då är det faktiskt inte rättsskiparna det är fel på, utan då är det deras arbetsuppgift som blivit omöjlig.
Tempot är så högt och spelarna är så ohederliga att fotbollssporten oundvikligen nått punkten där den måste erbjuda sina domare bättre hjälp.
Rättvisare och bättre
Målkamerorna är en start och frisparkssprayen är en smärre succé och det är fullt möjligt att det dessutom vore en bra idé att vikta om fördelningen när VM-domarna ska nomineras – men inget av det är tillräckligt.
Jag vill ge domarna tillgång till repriskameror.
Det hade kunnat skötas antingen genom ett system där båda lagen har ett visst antal challenges eller – så som jag föredrar – genom att fjärdedomaren har tillgång till en monitor och helt enkelt påkallar huvuddomarens uppmärksamhet då det finns något han borde se.
Perfekt och ofelbart skulle det inte bli, men jag tror i alla fall att det skulle bli rättvisare och bättre, utan att fotboll skulle förvandlas till en amerikansk stop-start-sport.
Men okej, nog om det nu, då Oribe Peralta såg till att vi trots allt ändå kan tillåta oss att prata om betydligt roligare saker.
Om Neymar befinner sig i ena änden av fotbollens globala popstjärneskala så håller Oribe Peralta till i den andra.
Han är småstadskillen från den lilla ökenhålan La Partida, den nationella hemligheten som aldrig har flyttat från Mexiko trots att han blivit 30 år gammal – och han har precis lika stor plats i den här turneringen som den blixtrande dribblern från Barcelona.
Avslutningsvis är det bara att konstatera att regnperioden är ytterligare en av de saker som kommer att prägla det här mästerskapet.
Efter ett pars timmar konstant skyfall stod jag och kliade mig i huvudet i hotellobbyn, funderade över hur jag överhuvudtaget skulle kunna ta mig till matcharenan utan en egen ark.
En berest amerikansk äventyrare kom fram och insisterade på att jag inte skulle oroa mig. Det här var nämligen en annan typ av regn, ett sådant som liksom dunstade bort av värmen.
Well, efter att ha givit mig ut i vätan kan jag väl inte påstå att jag är övertygad.
Det är möjligt att det är en annan typ av regn än det jag är van vid här i nordöstra Brasilien – men jag kan försäkra er om att det minsann är ganska blött, det också.