Tysk kross – mot ett lag i mängden
Erik Niva: Tyskland är fruktansvärt bra
SALVADOR. VM:s hittills mest imponerande lag?
Jag säger såhär:
När Holland slog Spanien med fyra bollar kändes det som en match på miljonen. När Tyskland borstade bort Portugal framstod det mest bara som en dag i mängden för dem.
Ni vet vilket Tyskland det var ni just såg? Det var det skadeskjutna, ifrågasatta, nedskrivna Tyskland.
Känslan har väl inte riktigt spridit sig till Sverige, men hemma i Tyskland har en rätt egendomlig pessimism rotat sig de senaste månaderna. Där andra sett en finalfavorit har många av de tyskar som tittat riktigt noga hittat fler och fler anledningar till skepsis.
Halvdana insatser i uppvärmningsmatcherna. Många nyckelspelare antingen ur form, skadade eller omplacerade till nya positioner. En förbundskapten med för många nederlag och för få titlar på sin meritlista.
Där det tidigare funnits en självklar funktionalitet fanns det nu frågetecken. Fyra mittbackar i startelvan? En ytterback på innermittfältet, men inte en enda renodlad anfallare?
Visste Jogi Löw vad han gjorde? Hade Tyskland klart för sig vart de var på väg?
Jovars, det gick väl okej.
Philipp Lahm hade ett par bolltapp i matchupptakten, men det var väl egentligen det enda som inte såg bra ut under hela premiären.
Användbar flexibilitet
Tyskland vann inte matchen för att de fick en straff och en utvisning med sig – de vann eftersom de genomförde en fotbollsmatch på ett fruktansvärt bra sätt.
Utan Reus, Klose och Podolski är de kanske inte fullt lika direkta som förut, men istället demonstrerade de en oerhört användbar flexibilitet.
De kan spela kort och de kan spela rakt, de kan hålla boll och de kan ställa om. De kan vara nätta och de kan vara fysiska, de kan snida sig fram till lägen och de kan dunknicka in bollar på hörna.
Hade de behövt göra fler mål hade de såklart gjort det, men i ett bagarhett Salvador ägnade de nu sig mest åt att konservera energi under den andra halvleken.
Nu fick det liksom räcka med ett hattrick för Thomas Müller.
I VM 2010 kalvrusade en 20-åring med tunna ben hela vägen fram till den gyllene skyttekungsskon. Sedan åkte han hem till lägenheten och ställde trofén i spelrummet, bredvid darttavlan och Playstation-konsolen.
Han är vuxnare och mognare nu, men han har bevarat sin fantastiska förmåga att springa loss utrymmen även i de mest tätpackade straffområdena.
Det kan mycket väl bli dubbel tysk målgörarhistoria under den här månaden. Det kan bli så att Miroslav Klose blir det främsta VM-målskytten genom alla tider – och det kan bli så att Thomas Müller blir först någonsin att bli skyttekung två gånger i rad.
Portugal skämde ut sig
Tyskland stod för turneringens hittills allra mest imponerande insats. Och Portugal då?
Tja, de kan hävda att Müller spelade över i samband med utvisningen och de hade haft rätt. De kan påstå att de borde ha fått en tröstmålsstraff och de hade haft rätt i det också.
Men – de kan aldrig någonsin påstå något annat än att de skämde ut sig, att de visade upp sig från sin allra mest osympatiska sida.
Inför avsparken stöttade en klar majoritet av den brasilianska publiken sina lusofona fränder. I slutet buade samma åskådare ut Cristiano Ronaldo varje gång han rörde bollen.
Så stor var skillnaden, så mycket hade gått så fel längs vägen.
Superstjärnan hade grinat och gnällt både på lagkamraterna och på domaren, men så värst mycket vettig fotboll hade han inte spelat. Pepe hade bjudit in hela släkten från närliggande Maceió, bara för att få ett av sina karaktäristiska sammanbrott. Hugo Almeida hade å sin sida lämnat in en väldigt stark kandidatur för VM-historiens allra mest odugliga individuella insats.
Nä, Portugal får faktiskt lov att ta sig samman nu.
Ska de hålla på såhär så hade faktiskt Sverige precis lika gärna kunnat ta deras VM-plats.