Årets hatmatch

Stefan Alfelt

Efter vilda slagsmålet – i kväll möts Haye och Chisora igen

helskärm

Sällan har benämningen hatmatch varit så rätt.

Det två meter höga och sex meter långa stålstängslet är bortplockat.

I kväll möts David Haye och Dereck Chisora öga mot öga utan något som skiljer dem åt längre. Slut på ordkriget. Nu ska knytnävarna tala.

– Vem kan tycka om en person som Chisora? Möjligen någon som är en ­lika stor idiot som han, är ­något av det snällare ­David Haye har sagt på ­vägen till den kontroversiella matchen.

Varje gång de träffats de senaste månaderna för att promota matchen har de tvingats stå på var sin sida av stålstängslet. Klassisk proffsboxningsuppbyggnad av en fajt utan större sportsligt värde till mega­status.

Bakgrunden till hatmatchen är att Haye och Chisora hamnade i slagsmål på den nattliga presskonferensen efter Chisoras ­poängförlust mot Vitalij Klitjko i München 18 februari i år.

Licens i Luxemburg

Haye flydde från Tyskland eftersökt av polis ­redan samma natt. Chisora fråntogs sin boxnings­licens då slagsmålet var hans tredje incident i samband med matchen. På ­invägningen gav han Klitjko en örfil och innan matchen spottade han vatten i motståndarens ansikte.

Men trots att kvällens match omedelbart bannlystes av brittiska boxningsorganisationen blir den av tack vare att Chisora fick licens i Luxemburg. Då gäller nämligen EU:s fria rörlighet på arbetsmarknaden. Haye hade heller inte licens längre eftersom han officiellt avslutat sin karriär.

”Ska inte skaka hand”

För att inte Chisoras promotor Frank Warren ska kunna stängas av arrangeras galan inte direkt av ­honom utan via BoxNation och tyska Sauerland.

Många omvägar för att få till en match som i praktiken inte är något annat än en returmatch på ett kort slagsmål utanför ringen. Men det är en match som ­intressemässigt har blivit den största på väldigt många år i Storbritannien.

– De säger att Chisora vinner på att matchen blir lång eftersom han är tyngre men matchen kommer inte att bli lång. Jag ska slå ut honom snabbt och jag tänker inte skaka hand ­eller tacka honom efteråt, säger Haye.

För Dereck Chisora, som varit inblandad i många kontroversiella händelser under sin korta karriär, ­gäller matchen allt. Frank Warren har tröttnat på hans beteende, men vill ge Chisora chans att nå den världsmästartitel han kanske har ­kapacitet för.

– Kan han inte slå Haye kan han aldrig bli världsmästare. Då är det slut, säger Warren.

5 Klassiska hatmatcher i tungviktsboxning

1) Muhammad Ali–Joe Frazier

1 oktober 1975 i Manila.

WBC:s och WBA:s världsmästartitlar. Seger för Ali sedan Frazier gett upp inför den 15:e och sista ronden.

The Thrilla in Manila är förmodligen tungviktshistoriens tuffaste match. Tredje mötet mellan de två giganterna som hade vunnit varsin av de tidigare. Ali kallade Frazier för Uncle Tom och gorilla och Smokin´ Joes hat växte till den grad att han hatade Ali fram till sin död förra året.

– Folk frågar mig om jag tycker synd om honom nu när han blivit sjuk. Nix. Det gör jag inte. Faktum är att jag skiter fullständigt i det. De vill att jag ska älska honom, men jag ska öppna gravgården och gräva ner hans röv när herren bestämmer sig för att ta honom, skrev Frazier om Ali i sin biografi 1996.

2) Lamon Brewster–Andrew Golota

21 maj 2005 i Chicago

WBC:s världsmästartitel. Seger för Brewster på KO i rond 1.

Polske storfavoriten Golota byggde upp en hatstämning inför matchen med förolämpningar plus att han kastade sig över Brewster på en presskonferens och försökte slå ner sin blivande motståndare. Matchen gick i Chicago som har USA:s största koloni av ex-polacker.

– När vi gick in till ringen spottade publiken på mig. Jag var så förbannad. Det är enda matchen som jag verkligen har velat döda min motståndare i, sa Brewster efter sin seger.

Matchen bröts 53 sekunder in i rond 1 efter att Brewster hade slagit ned Golota tre gånger.

3) David Haye–Dereck Chisora

14 juli 2012 (i kväll) i London.

Gäller undertitlar till VM för IBF, WBA, WBO och IBO.

När allt snack skalats av är det väldigt sällan som två boxare verkligen hatar varandra – men den här gången gör de det på allvar.

Efter deras slagsmål i Tyskland i februari har man skiljt dem åt med ett galler av stål när de träffats. I kväll står de mot varandra utan skydd i en ring på West Hams fotbollsarena Boleyn Ground.

4) Lennox Lewis–Mike Tyson

8 juni 2002 i Memphis.

WBC:s, IBF:s och IBO:s världsmästartitlar. Seger för Lewis på KO i 8:e ronden.

Den komplexe Tyson hatade under hela sin karriär egentligen alla sina motståndare och när han slutade boxas erkände han att han även alltid hatat boxningen samtidigt som han känt stolthet över att vara mästare.

Lewis representerade allt Tyson tyckte illa om. ”Jag vill ha ditt hjärta. Jag ska äta upp dina barn”, skrek Tyson på en presskonferens och i en tv-studio blev det senare fullt slagsmål mellan boxarna och deras följen.

I The Pyramid visade det sig dock att tiden runnit från Iron-Mike som var totalt chanslös mot Lewis långa vänsterjabb och hårda kombinationer.

5) Vladimir Klitjko–David Haye

2 juli 2011 i Hamburg

IBF:s, WBA:s, WBO:s och IBO:s världsmästartitlar. Seger för Klitjko på poäng.

Sällan har man så tydligt sett ett undertryckt hat som man kunde utläsa ur Vladimir Klitjkos och hans bror Vitalijs ansikten dagarna fram till matchen. Haye hade öst ur sig en skur av förolämpningar och uppträtt med t-shirt prydd av en bild där han höll bägge brödernas avhuggna huvuden i sina händer.

– T-shirten var långt över gränsen. Det gjorde mig verkligen förbannad, sa Vladimir på presskonferensen efter matchen vid tvåtiden på natten.

Varpå Haye skrattande replikerade:

– Ja, den tog där den skulle.

I matchen var Haye chanslös. Delvis beroende på en bruten tå, men mest för att de båda inte riktigt gick i samma division som tungviktare.