John McEnroe tillbaka i Stockholm - för show
Publicerad 2012-03-13
”Det är kanske 50/50”
En legend är tillbaka i Stockholm.
En plats där han skapat historia.
En plats där han mött sina värsta konkurrenter.
Men nästan 30 år efter tennishistoriens största vansinnesutbrott är John McEnroes temperament mest bara en föreställning.
– Jag börjar få ordning på det nu.
Det var 28 år sedan nu. 28 år sedan John McEnroe kapade halsen på en vattenkaraff med sitt racket, så att kungliga läktaren fick sig en dusch.
Då var det rent raseri.
I Kings of Tennis, som spelas i Stockholm nu, kan vi nog förvänta oss något liknande.
”Det var 0/100”
Men McEnroe är 53 nu. Den kokande grytan, fylld till brädden av amerikanskt temperament och vinnarmentalitet, sjuder knappt – och raseriutbrotten är mest för publikens skull.
– Det är kanske 50/50 nu, svarar han på frågan om hur mycket som är show och hur mycket som är raseri.
Men hur var det då – 1984?
– Det var 0/100.
1984 var det Stockholm Open som spelades. McEnroe kände att den svenske domaren, Leif-Åke Nilsson, dömde till motståndaren Anders Järryds fördel. Resten är historia.
Ishinkar, vattenflaskor och karaffer halshöggs och flög all världens väg medan McEnroe spred en hagelstorm av svordomar över Kungliga Tennishallen – riktade mot domaren.
Utbrottet skulle karaktärisera amerikanarens omtalade temperament. För utbrotten skulle kunna fylla, och har fyllt, böcker och många många spaltkilometer.
I Kings of Tennis finns fortfarande en del brinnande vilja att vinna kvar i McEnroes kropp.
– När man spelar vill man bevisa något. Jag har märkt genom åren att vinna är bättre än att förlora. Om jag talar för mig själv så… Jag spelar ett halvdussin tävlingar om året, mest på skoj. Så det är en stor tävling, speciellt här, med historian jag har med svenska spelare.
För McEnroe har verkligen skrivit historia mot svenska spelare.
”Varför och hur kan vi vara kvar här efter så lång tid?”
1982 slog en 17-årig Mats Wilander igenom. Och det skulle skrivas ett magiskt kapitel om hans möte med McEnroe.
– Bäst av fem set kan ta musten ur dig. När jag och Mats spelade i sex timmar och 15-20 minuter kändes det bara som om "varför och hur kan vi vara kvar här efter så lång tid?". Men efteråt sa alla "det är bästa matchen någonsin". Men hur kommer det sig då att bara tio procent av åskådarna var kvar när vi hade spelat klart? Det kan inte ha varit så bra, säger McEnroe.
Tillsammans med Stefan Edberg var det Wilander som växte fram som de stora konkurrenterna till McEnroe när Björn Borg la tennisen åt sidan.
– Björn var min största rival. Han gjorde mig till en större spelare. Förhoppningsvis gjorde jag samma sak med honom. Det var en bra tid att spela tennis.
Fortfarande i dag är de goda vänner.
Borg var den motståndare McEnroe hyste störst respekt för.
Amerikanaren höll sällan känslorna tillbaka vid en förlust. Så i Wimbledon-finalen 1980, när Borg tog en legendarisk seger, var det ett lika legendariskt idrottsögonblick när McEnroe sträckte högerhanden över nätet, och när Borgs handflata mötte hans – för då kom erkännandet:
– Du är nummer ett.
– När han slutade var det en besvikelse för sporten generellt, för mig också. Det började precis bli spännande och det var svårt att förstå. Men som med allt går livet vidare, du måste fortsätta spela. Det var en besvikelse för alla.
Och relationen till sporten förändrades något.
– Jag antar det. Men det finns ju värre sätt att försörja sig. Det var kul i början när man flyttades upp till toppen. Jag lärde mig mycket av mitt uppförande från Björn. Vi uppträdde likadant på banan, säger han med ett stort skratt.
För givetvis var Borgs temperament betydligt mildare än McEnroes.
Inte ens i närheten.
Men nu är det 28 år sedan det där vredesutbrottet i Stockholm Open och McEnroe tycker att han börjar kunna behärska sig.
– Det känns som jag börjar få ordning på det. Jag är ju inte arg för att jag fick frågan nu till exempel. Kanske lite, men jag biter ihop, säger han med ett leende.
”Föredrar inte mina youtube-moments”
Nu är han tillbaka i Sverige för att erövra en titel med en helt annan prestige än Stockholm Open.
– Minnena jag har från Sverige är mest från tävlingarna jag har spelat. Men jag föredrar inte mina "youtube-moments" härifrån.
Apropå dem. Får vi se några brutna racketar nu?
– Jag vet inte, vi får titta på mitt kontrakt vad jag får för bonus för det, säger han med ett garv.