Gröngölingens goda råd: Golf ska alltid vara roligt

- Det finns en muskel du absolut måste träna dig att använda om du vill lyckas i den här sporten, och det är skrattmuskeln. Kom ihåg att det alltid ska vara roligt att spela golf.

Någon sa precis så när jag sist stod på rangen för att träna svingen.

Denne någon menade säkert väl, och hade det varit för några månader sedan hade jag skrattat gott och verkligen känt hur rätt han hade. Men nu var svackan för djup. Nu ville jag i stället ta den där dyraste klubban - den med en stor klump på, den som jag inte ens vågat prova än - och klappa till. Honom alltså, inte bollen.

- Golf är ett frustrerande spel, sa läraren när jag kostat på en privat lektion och gömt mig under tak. Så långt bort från övriga golfare som möjligt.

Det är svårare än salsa och tango

- Men det kan ju inte vara möjligt att du är stelare i kroppen än jag som är man. Slappna av när du ska slå. Kom igen nu Erika, dansa, skrek han.

Dansa?

Att ställa upp med framvikten på fötterna och lätt böjda knän, att ta rätt grepp, att hålla lätt, lätt i klubban, att tänka igenom slaget, att vara följsam i axlarna, att inte släppa bollen med blicken, att låta armbågarna gå neråt, att slå ner på bollen med en snärt i handlederna, att låta armarna sträckas ut i en rörelse framåt och samtidigt vända magen i samma riktning och dessutom vrida upp höger ben och ställa foten på tå - det är banne mig svårare än både tango och salsa.

Jag har släpats ut på gräsmattan för att svinga klubban fritt i luften med sådan fart att jag nästan stupat. Jag har nött den omtalade rörelsen med en kudde i händerna, om och om igen. Jag har stått i den där järnringen, ni vet precis vilken jag menar, och i mitt stilla sinne hört de kvävda fnissen från rangen. Jag har till och med rådfrågat min både skicklige och tålige lärare om bridge är en bättre sysselsättning för mig? Kort sagt, jag har på sistone gjort allt på golfbanan. Utan att vara i närheten av varken skratt eller dans.

En sedan länge inbokad lektionstimme med Olle Hedblom gjorde mig inte direkt mer upprymd. Hans barn Peter och Marlene, båda golfspelare av betydligt högre rang, har en gång sagt mig att de antagligen skulle blivit tokiga om inte deras mamma funnits där och neutraliserat tillvaron. "Pappa skulle säkert ha tvingat oss att träna golf dygnet runt i hela vår uppväxt. Han är hård, helt klart."

Kände mig inte i skick för att tampas med något dylikt. Bestämde mig i stället för att det här fick bli mitt sista besök på golfbanan. En diskret uppmaning om att lägga av, från Olle Hedblom av alla människor, är ju ändå en värdig sorti. Carin Nilsmark flög faktiskt hem från US Open-tävlingarna häromveckan. Bara för att träna med honom.

Olle Hedblom - en mästare på kvinnor

Men vi kämpade på ganska bra där under taket, långt bort från övriga golfare. Vi spelade ett hål tillsammans också, jag på ett slag under par.

Och han berättade om den tid i livet då han faktiskt tänkt sluta spela golf, bara för att han var så innerligt rädd för att slå och bara för att varje slag följdaktligen gick åt pipsvängen. Han är antagligen inte bara pedagog den mannen. Antagligen är han en mästare på kvinnor också. Han fick i alla fall en kram och ett gott råd från en gröngöling utan grönt kort.

Kom ihåg att det alltid ska vara roligt att spela golf.

Erika Strandell är frilansskribent. Hon är verksam i Gävle och gillar bäst hockey och golf. Hon skriver krönikor i Sportbladet varje onsdag.

Erika Strandell