Tynander: Tävlingen är äldst – men också mest rättvis...
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2005-07-14
ST ANDREWS. Över hela Europa suktas det efter solsken och värme.
I en grå kuststad i västra Skottland vill vi ha svalka, halv storm och gärna några skvättar regn, lite så där lagom.
Så att The Open Championship inte slukas av Tigern.
Amerikanarna vill förstås inte höra talas om det, men för oss andra är The Open Championship den största och finaste golfturnering som finns. Den är äldst och oftast mest rättvis.
När turneringen nu ”kommit hem” till golfens vagga, till lilla gråa St Andrews och anrika Old Course, är det många som kan sluta bocka av kryss i sina almanackor.
I dag är det äntligen dags.
Men – det finns en oro där ute, penslad på stigarna utmed repen:
Det får inte bli som sist.
Fruktar värmen
Det får inte bli varmt, vindstilla och fritt från blötan, som år 2000, då Tiger Woods satte klorna i the Open och kunde se hela de övriga startfältet förblöda. Tigern vann med åtta slag, på rekordlåga nitton slag under par, och nu finns en stor risk att han görom’et.
Så låt oss hoppas på elände i luften, låt oss hoppas på vindar och regn och bollar som måste piskas hårt och lågt för att ens nå till fairway.
Annars blir det här en enkel promenad för världsettan, som har stor fördel av att han slår extremt långt. Old Course är visserligen förlängt något (158 meter) men samtidigt, på många platser, lika bred som Heden i Göteborg.
St Andrews är ett samhälle med många djupt troende och jag fick veta av Göran Zachrisson i går att det samlas både biskopar, kardinaler och andra religiösa storledare för ekumeniska möten – och golf. Jag räknar med hjälp med väderbeställningen, där.
Kanske har bönerna redan hjälpt.
Vid ett tillfälle i tisdags var det hett som i Egypten, men så på några minuter föll temperaturen 20 grader och den kalla dimman från vattnet gömde oss från omvärlden.
?
Ingen av de åtta svenskarna lär nå en plats bland de 10.
Men Pierre Fulke var sjua senast de spelade the Open här, så det finns hopp. Störst chanser har killar som stavar sina efternamn med enkla s. Som Stenson, Hanson eller Jacobson.
Fruktar värmen
Roligast vore förstås om Wille Schauman gick bra.
Killen spelar på en av de mörkaste bakgårdarna i USA och bar sin egen bag när Open-kvalet i USA avgjordes, nyligen.
Det är coolt.
Luke Donald får spela första två rundorna med legendarerna Jack Nicklaus och Tom Watson.
Nicklaus, som säger att han tar farväl, men det sa han redan år 2000, senast vi var här.
Watson, som tycks ha vunnit the Open överallt utom just här i St Andrews.
Men Luke Donald lär få en bra resa ändå.
Jag tror han faktiskt kan gå hela vägen. Inom fem år är han den bäste spelaren från Europa och genombrottet är nära, nära.
Jack Nicklaus är stor i Skottland.
När en ny sedel för fem pund släpps i dag är det med en avbild av ”The Bear”, när han lyfter trofén efter en seger i British Open.
Legendaren sägs vara den första icke britten att finnas med på en sedel i kungadömet.
Det är också extremt coolt.
Nu väntar vi bara på ett väder som även det är coolt.