TESSAN DYKER UPP IGEN

MONTREAL

Det blev ett skräplopp i natt, men det märks inte på Therese Alshammar.

Hon skrattar.

Svensk simnings stora stjärna är tillbaka efter sin djupdykning. Nu tänker hon ta medaljer, men för Sportbladets Simon Bank berättar hon vad hon är ute efter mest av allt:

En ny start.

”Alshammar? Är inte hon slut?”.

Cheferna på tidningen var inte överdrivet sugna på sim-VM när årets resebudget skulle läggas fast. Det går att förstå det. Tittar man snabbt ser det ut som att svensk simning tappat fart.

Man har förlorat en hel Igelström och en halv Frölander. Och Alshammar har de senaste åren inte varit nära tiderna från år 2000.

Men slut?

Hon har precis börjat.

– Jag har haft en jättebra säsong. Simningen är roligare, jag mår bättre och jag har hittat en balans för hur mycket jag ska träna, säger Therese.

Första VM-guldet i sikte

Hon strålar verkligen, det är omöjligt att inte känna det. Hundra meter fritt var mest ett test, när hon gick i mål på svaga 55,64 visste hon varför.

– Det blev bara halvfart. Jag tror att jag har toppat för lite. Jag har räknat med att vara toppad på söndag?

På söndag går finalen på 50 meter frisim.

Där tänker Therese Alshammar ta sitt första VM-guld på lång bana.

Tecknen – utöver det där hundrametersloppet – är goda. Efter två dagars grått ösregn ler Montreal med hela munnen, solen vräker ner över simstadion och tack vare Josefin Lillhage har Sverige redan lika många medaljer som under hela förra VM.

– Jätteskönt. Första medaljen på länge på ett VM. Och Stefan (Nystrand) simmade också jättebra, säger Therese.

Smällen i Sydney

Själv tror hon att hon kommer att hitta formen tills det är dags.

Det är vad allt alltid har handlat om för Therese Alshammar – att hitta.

Ända sedan hon började satsa på allvar för åtta år sedan har hon varit en sökare. I livet, i simningen.

Sökandet gick djupast efter smällen i Sydney, när hon kom till OS som världens snabbaste, och åkte hem med två silvermedaljer. I en intervju i nya numret av Sportmagasinet berättar hon om krisen som kom efteråt:

– Jag hamnade i ett riktigt trauma. Trodde inte att jag skulle kunna komma tillbaka. Jag bestämde mig för att testa på kognitiv terapi. ”Se framtiden, glöm dåtiden”. All skit som hänt tillhör det förflutna.

Har du kommit över det?

– Ja, men det tog mig över två år att acceptera. Det är karriärens tyngsta ögonblick. Tänker jag tillbaka på Sydney är jag fortfarande missbelåten.

Gick vilse

Efter OS gick hon vilse. Ett sökande som förmodligen var nödvändigt tog henne till USA, till London, till mängder av olika satsningar med olika tränare.

Ju mer hon sökte, ju längre bort kom hon.

Till slut kom hon hem.

Med Stockholm som bas och förre landslagssimmaren Johan Wallberg som tränare har Therese hittat en perfekt metod. Grunden är ett ständigt sökande.

– Vi testar hela tiden. Många tänker inte på det, att man kan göra små, små saker som påverkar så otroligt mycket.

Träningen är upplagd i femdagarscykler, med konstant utvärdering. Landträningen och simträningen flätas i varandra, och resultaten är lysande så här långt.

När Johan Wallberg beskriver det låter det som att han och Therese sitter vid ett mixerbord och rör spakar en millimeter upp och ner; ”vad händer om vi lägger lite mer djup i basslingan?”.

– Vi är noga med att stämma av vad vi håller på med. Vi mäter kroppssammansättningen, muskelmassan, fettprocenten. Kör mjölksyretest i vattnet, styrketest?, säger han och lägger till:

– Att träna hårt är lätt. Det kluriga är att hitta balansen.

Satsningen är långsiktig, riktad mot OS i Peking om tre år. För Sportbladet avslöjar Johan Wallberg att mycket av satsningen efter VM kommer att äga rum utomlands.

– Vi kommer att resa så mycket som möjligt. Försöka hitta rätt omgivning att träna i, med bra simmare runt omkring, säger han.

Men först ska Therese vinna VM. Konkurrensen är stenhård, trots att holländskan Inge de Bruijn valt att stanna hemma. Minimala marginaler kommer att avgöra, och Therese har försökt att hitta några av dem i startmomentet.

Divan från Duvbo

– Jag vill dyka flackare, ha en längre flygfas men inte högre. Min gamla start var väldigt mycket rakt upp och rakt ner.

Var vill du komma ner i vattnet?

– Det är inte så viktigt, så länge jag kommer ner i ”samma hål” med händer och fötter.

Går det perfekt har hon en reaktionstid på mindre än 75 hundradelar, glider ner i vattnet (utan att stressa igång sin benspark), och kommer upp efter exakt tre och en halv sekund.

Det har Therese och Johan Wallberg räknat ut.

En ny start har gjort Divan från Duvbo hel, harmonisk och lycklig.

Det är mycket möjligt att en ny start gör henne bäst i världen också.

Två guld efter Sydney-OS