"Jag vill nå finalbordet”

Tomas Brolin är laddad inför EPT på Bahamas

helskärm

NASSAU. Tomas Brolin inleder pokeråret 2009 med spel på Bahamas. Och har ett stort mål för ögonen.

– Jag vill nå finalbordet. Och väl där kan allt hända, säger han.

Sportbladets utsände träffar en laddad Tomas Brolin på lyxanläggningen Atlantis, där PokerStars Caribbean Adventure spelas. Tävlingen på Bahamas ingår som enda utomeuropeiska deltävling i European Poker Tour, där den före detta fotbollsstjärnan varit framgångsrik.

Vill bli bättre

– Jag ”hamnade i pengarna” både i Prag och Monaco förra EPT-säsongen. I Prag blev jag 23:a och i Monte Carlo 38:a, säger han.

Men pengarna är inte hans största drivkraft.

– Nej, jag har ju turen att inte behöva spela för dem. Mitt mål är att bli en bättre pokerspelare.

Har du blivit det?

– Jag är i alla fall inte den sämsta, det har jag visat med mina placeringar. Men jag inte den bästa heller, jag är inte ett pokerproffs utan håller på med andra saker också.

La ner restaurang

Han har varit engagerad i dammsugarmunstycken och restaurangbranschen sedan många år. Men den senare biten är borta nu.

– Vi fick lägga ner restaurangen Undici på grund av de j-a myndigheterna som inte har koll på någonting, det är många turer kring det och för invecklat att förklara enkelt. Jag personligen klarar mig ändå, det är mest de 30–35 anställda vi hade som man slog undan benen på, jag är mest ledsen för deras skull.

Han fortsätter:

– Så nu är det dammsugarmunstyckena som är min business.

Så nu finns det tid att gå in i något nytt projekt?

– Ja, vi får se vad det blir. Jag har bara tagit det lugnt i jul och nyår men har lite nya idéer och en del förslag att ta ställning till.

Han firade jul i Hudiksvall och nyår i Florida, på Disneyland i Orlando, med flickvännen Katrin Strömberg och sonen Sebastian.

– Och nu har jag med mig familjen hit. Det är skönt att veta att de kan ha det bra här medan jag spelar.

Häftig plats

Han rankar Bahamas som ett av de tre häftigaste resmålen för en pokerspelare.

– Las Vegas är klassikern där allt blinkar och Monte Carlo är lite av Europas motsvarighet till Vegas. Och här på Bahamas är det en fantastisk miljö, säger han innan det är dags att koppla av vid en av alla pooler tillsammans med familjen.

Pokern, hur stor del av din tid tar den nu?

– Det är svårt definiera. Jag lever ju inte på att spela poker och är inget proffs. Jag hamnade i det här för tre år sedan när Nordicbert kontaktade mig och frågade om jag ville spela de större turneringarna i deras namn och det kan man ju inte tacka nej till, att få möta de bästa spelarna.

Innan dess hade han spelat Texas holdém i två år.

– Innan man såg det på Kanal 5 för ett antal år sedan visste man ju knappt vad det var. Vi har alltid spelat poker bak i bussen på fotbollsresor men då har de varit Chicago, poängpoker, sjukortsstöt, sådana grejer. Det är ju samma sak men ändå inte.

Mastodontturnering

Han gillar att så många spelare är med i startfältet. I fjol var det över elvahundra, och i år pratas det redan i kulisserna om över 1 300 spelare.

– Bara Monaco är väl i närheten när det gäller antal spelare. Att det är så många med gör att blir en bra summa till vinnaren. Och arrangörsmässigt, att PokerStars håller i det, gör att det är absolut hög klass på grejerna.

Har du utvecklat ditt spel sedan du började?

– Ja, det får jag absolut säga. När jag sitter och tänker på första tävlingen och det jag gör nu, vissa ”moves” förstår jag inte att jag gjorde då, det är skillnad...

– Jag tror att jag var ganska lugn och harmonisk och bra på att läsa motståndarna redan innan men det har jag också blivit bättre på, att veta när det gäller att vara aggressiv och när jag ska ta lugnare, jämfört med för tre år sedan.

Vilka mål har du satt upp för pokeråret 2009?

– När jag fick kontraktet med Nordicbet var första målet att ta sig till Dag 2, det lyckades i andra eller tredje försöket. Och i fjol hamnade jag i pengarna två gånger. Så nu är målet att nå ett finalbord och väl där finns det bara en sak, att vinna...

Han fortsätter:

– Men titta på den som vinner en turnering. Hur många ”slantsinglingar” har han inte vunnit på vägen... och varje gång är det en annan som åker ur. Men det är klart, de bästa kan minimera sin risk i de där 50/50-situationerna till, säg, 45–55 och det kan ge utslag.