Arabens färger och tecken

Beduinerna ansåg att hästens färg gav uttryck åt dess karaktär och fysiska förmåga. Arabhästens ursprungliga färger var fux i alla dess nyanser, bruna i alla dess nyanser samt avblekbara skimlar. Svarta hästar var mycket sällsynta och beduinerna som var mycket skrockfulla trodde att en svart häst betydde otur och därför avlade de inte på några svarta hästar. Fuxar tyckte man om och de ansågs vara de snabbaste hästarna. Dock lyder ett citat ur Koranen att: "En bra häst har ingen dålig färg":

Huden på en renrasig arab skall alltid vara svart, oavsett vilken färg den har på hårremmen. Blandade färger såsom skäck eller tigrerad är inte tillåtet inom rasen.

Enligt legenden märkte Muhammed sina fem ston (El Khamsa) med sin tumme. Den så kallade Profetens Tumme visar sig som en lätt oregelbundenhet i hårrötterna, vanligtvis på eller nära mankammen. Märket är en liten cirkel med håret som sprider ut sig från mitten, vilket ser ut som att ha blivit utplattat av ett avtryck, typ en tumme. Profetens Tumme visar sig bara på vissa hästar och det är rätt så sällsynt. Beduinerna trodde att de hästar som hade ett sådant märke var extra bra individer, och enligt våra dagars hippolog Henry Wynmalen har hans hästar som haft detta märke varit synnerligen goda djur.

Ett annat märke är "the bloody shoulder". Beduinerna trodde att Allah hade rört vid just denna fläck. "The bloody shoulder" uppvisas alltid på skimlar och då framförallt på flugskimlar.