Alfelt: Vi har sett det förr – MFF grejar det
MALMÖ. Vi har sett det förut.
90 minuters sökande efter luckor i en mur av motståndare.
Vi har sett resultatet 0–0 förut.
Och precis som i fjol rycker vi på axlarna och konstaterar att det bara är halvtid. Det här grejar MFF.
När Zalgiris tvingas försöka ta tag i returmatchen hemma i Vilnius blir det automatiskt så att litauerna måste öppna sig lite mer. Man kan inte gå för 0–0 hemma eftersom ett inpetat mål av Malmö betyder att man själv måste göra två. Psykologin i det tvingar fram en helt annan matchbild.
Matchen blev precis som man kunde förvänta sig. Zalgiris parkerade nio man nere vid egna straffområdet och då är det aldrig lätt att skapa chanser. De få som dyker upp måste utnyttjas men MFF är inte effektivt just nu.
Zalgiris målvakt Armantas Vitkauskas räddade ett styrt skott från Magnus Wolff Eikrem och en halvträff från Markus Rosenberg. Inlägg styrdes undan, instick blev för svåra, Yoshimar Yotún var för enbent när Wolff Eikrem läckert stötte fram bollen med höger utsida och Erdal Rakip hann på övertid tänka passning eller skott flera gånger om innan han inte fick till varken det ena eller det andra i Malmös absolut bästa läge.
MFF borde naturligtvis ha vunnit den här matchen men det är absolut ingen katastrof att man inte gjorde det. Visserligen visade Zalgiris de gånger man fick tag på bollen att man i grunden är ett spelande lag som vill ha kontroll. Man tjongade inte för att bara vinna tid, man ville kontra med stora delar av laget och snuddade vid att lyckas några gånger.
19-åringen imponerade
Farligaste möjligheten avvärjde debuterande 19-åringen Franz Brorsson i första halvlek med en perfekt brytning. Nödlösningen som visade att han både har talang och inställning nog för att vara med och slåss om de ordinarie mittbacksplatserna. Fast nu har MFF ju precis köpt in två nya mittbackar så Franz lär väl få återgå till sin tillväxtposition.
Jag har skrivit förr att jag aldrig fattat varför en klubb som Malmö FF med sin särställning i klubbrika Sydsverige behöver gå utomlands för att hitta försvarsspelare. Man måste kunna hitta talanger tidigt och själv utbilda spelare som är tillräckligt bra för att det ska räcka till guldjakt i en liga som allsvenskan.
Att köpa ihop ett lag som regelbundet kan slåss med Europas kan vi glömma. För det räcker det inte att Sverige hittar olja under Gotland eller förklarar unionsupplösningen med Norge som ogiltig. Svenska klubbar kommer så länge som tv-pengarna styr fotbollen aldrig att kunna köpa sig till framgång.
Pappa Jonas som blev en legend i Trelleborgs FF döpte sin son efter idolen Beckenbauer. Slår Franz igenom ordentligt får vi kanske njuta av hans spel i tre-fyra år här innan han försvinner till mer inkomstbringande spel i någon utländsk liga. Så är tyvärr verkligheten, men det är bara att gilla läget.
Sana gav mig rätt
Inför matchen skrev jag att jag hade valt att satsa på Tobias Sana för att han med sitt utmanande spel skulle kunna lirka upp försvarsmuren. Sanas inhopp gav mig rätt till en del. Han förändrade matchbilden och öppnade absolut för MFF-chanser med sina ryck och passningar.
Min nästa åtgärd med Sana i MFF hade varit att flytta över honom till högerkanten. Bort från Yoshimar Yotún. För även om de två förstår varandras spelintentioner blir det lätt för duttigt och omständligt utan att de vinner en enda meter med sina passningar till varandra.
Till returen är avstängda Erik Johansson och Enock Kofi Adu tillbaka efter sina avstängningar. För framtiden hade det känts bra om Hareide vågade låta sålde Erik Johansson stå över och satsa ännu en gång på Franz. Ska Adu in i laget igen tycker jag inte att Wolff Eikrem är norrmannen som ska flyttas ut. Varför Jo Inge Berget i stort sett hela matchen sprang på mittfältet där han inte tillförde speciellt mycket begrep jag inte.